Med tanke på att du kan åka (snarare stå stilla med) taxi i 90 minuters kö i Beijing och för det kalaset punga ut med den otroligt svidande summan av 60 riksdaler - vilket ger en ganska så trevlig timlön för en taxichaffis - som ligger i nedre! medelklassen.

1500 spänn per månad är en siffra jag fått höra i snitt annars. Men som tidigare sagts så har du utbildning så kan du leva flottare än i Sverige... om du räknar vad du får per intjänad krona.

Du har rätt i att smaken är som baken, och tur är väl det.

Själv har jag aldrig provat att åka buss i Shanghai, utan blivit totalt avskräckt av bara åsynen av de överfulla bussar som rullar omkring där. Mitt behov av personligt utrymme kontra kinesernas är en ekvation som inte går ihop. Två ggr har jag däremot gjort misstaget att övertalas av vänner att åka tunnelbana. Ussa fy, skall aldrig göra om det!!!
Hade mina ekonomiska förutsättningar varit annorlunda när jag bodde i Shanghai hade jag säkert försökt tänka om och vänja mig, men jag var ju som sagt inte där som student.

Får också passa på att be dig om ursäkt och hoppas att du inte tog illa upp för mitt tidigare inlägg ang. din hyra/boendestandard. Läste igenom mitt inlägg igen och ser nu att jag formulerade mig ganska slarvigt. Jag ville poängtera för trådskaparen på att en centralt belägen lägenhet med svensk standard (eller ja.... acceptabel nivå kostar normalt sett lite mer än vad du betalar för din lägenhet. Nu vet jag ju iofs inte om han hade tänkt att flytta ner som expat, student eller bara flytta på vinst och förlust.

Det beror helt på vad du har för utbildning/bakgrund och vilken bransch du väljer att jobba i. De utav mina kompisar som inte var expats (hade utlandskontrakt) varierade lönerna från RMB 6000 till RMB 25000/månad. På den första lönen klarar du dig, men det blir inget liv i extravagans. På den senare lönen lever du långt över normal svensk standard och kan troligtvis ändå lägga undan en del pengar.
Du bör också ha i åtanke att det är inga 40-timmarsveckor som man jobbar i Asien. Det är långa slitsamma dagar där du verkligen måste leverera på topp hela tiden. Du som västerlänning kostar mycket mer än lokal kinesisk arbetskraft, och därför måste du ensam bevisa att du utför samma arbete som det hade krävts X antal kineser till att göra. (lite luddigt formulerat kanske, men jag hoppas ni förstår vad jag menar)
Dessutom är ju LAS ingenting som arbetsgivarna i Shanghai hört talas om. Du kan när som helst få sparken eller bli degraderad, så man är ganska oskyddad som arbetstagare därnere. Å andra sidan är det väldigt lätt att hitta jobb när man väl är på plats och om man innehar en normal social begåvning. Det finns massor av networking-träffar i Shanghai och så har många av mina vänner funnit sina jobb.

Ang. kinesiska löner:
En normallön för en kinesisk fabriksarbetare är RMB 500-800/mån och då jobbar dom 7 dagar i veckan, 12-14h/dag. De har ledigt 5-7 dagar vid kinesiska nyåret (feb), 1 maj- och 1 oktober-veckan. Det vill säga om inte fabriken har för mycket att göra och ledigheten ställs in. Arbetsförhållandena är många gånger helt fruktansvärda med iskalla lokaler, helt avsaknad av skyddutrustning mm. mm. Det är mer än i en fabrik som jag fått kämpa med tårarna då jag sett hur de anställda har det.

För kontorspersonal variererar lönerna mycket kraftigt beroende på ställning/utbildning/erfarenhet och hur länge du varit i företaget. En växeltelefonist tjänar ca 1000 RMB/månad, en nyutbildad tjej med 2 års högskola och som pratar bra engelska tjänar runt 2000-2500 RMB/månad. En erfaren inköpare/ordermottagare/säljare tjänar från 5000 RMB och uppåt. Kineserna byter jobb ofta, i snitt vartannat år, för att komma få bättre arbetstitlar samt klättra på lönestegen. En kinesisk superviser på de internationella bolagen tjänar från 10,000 och jag vet fall där de tjänat över 25000 RMB/månad oxå.

Om jag inte missförstått helt (vissa språkproblem har uppstått då jag frågat och chafförerna som pratar dålig, usel eller inte någon engelska alls) så jobbar taxi-chafförerna i Shanghai vartannat dygn, dvs 4 dygn ena veckan och 3 dygn nästa. De jobbar på ackord och lönen beror på hur mycket de lyckas köra in. En bra månad tjänar de runt 3000 RMB/månaden, vilket jag anser väldigt bra kontra en högskoleutbildad tjej. Men det är klart, deras arbetstider är obekväma och många ggr är de så trötta att man som passagerare oroligt övervakar att de håller ögonen på vägen. Har vid flera tillfällen upplevt att jag måste knacka i glaset för att väcka chaffören som faktiskt somnat! Står man vid ett rödljus är det väl helt ok, men när man kör i 140 på motorvägen på väg till flygplatsen är det mindre kul.

Det hade jag inte en tanke på..! Även om man har råd att bo dyrare än vad jag gör (på CSN-pengarna) är det ett val jag gjort, och som vilken svensk utlandsstudent som helst kommer att få göra som börjar plugga här.

Jag gillar det, och ser det som en utmaning. Andra tycker det är skit, och gillar att leva relativt likt det erbjuds i Sverige (vilket jag förstår mycket bättre om man jobbar här än om man pluggar)!

Hur ser japaner och kineser på utlänningar? Ser de på samma sätt som vi ser t.ex araber? Man vill ju inte åka dit och bli hatad

Kineser - Ser PENGARNA i dig
Japaner - Ser dig som ett HOT (och nåt som inte hör hemma i deras perfekta samhälle)

Bumpelibump.

En kompis försöker övertala mig att resa bort ett år och studera i Kina, vilket verkar väldigt intressant faktiskt. Fick lite nyttig information från tråden, men jag undrar hur priserna skiljer sig i de olika städerna?

1200 sek utanför shanghai dvs, eller ~2500 med svensk standard om jag förstod det rätt. Vad kostar det i Beijing? Hur skiljer sig matpriserna (15-20 för en måltid i Shanghai) mot Beijing?

Finns det samma utbud av kläder att köpa? Annat klimat?

Kort och gott: Hur skiljer sig Beijing från andra städer

Mvh

Time:
Inte for att vara en partycrasher, men om du vill gora slag i saken och verkligen flytta ivag, bor du nog fundera pa hur du ska kunna skaffa ett jobb. Vet inte hur det ar i Kina, men i Japan atminstone ar det inte bara att aka hit och soka och tro att det ska losa sig. De flesta arbetsgivare har borta tar knappt i dig med tang om du inte har arbetstillstand. Detta kraver i sin tur att en arbetsgivare ska vara beredd att garantera ditt uppehalle under visumtiden. Nagot av en ond cirkel alltsa. Man far ocksa vara medveten om att du som utlanning ar mycket dyrare att anstalla an en japan, sa det galler att du kan bidra med nagot som ar vart den extra utgiften for arbetsgivaren.
Visst kan man aka hit pa chans och soka alla jobb man hittar under de 90 dagarna som man har turistvisa, men det ar aningen langsokt. Inte omojligt, men valdigt svart.
Det overlagset enklaste sattet att bosatta sig i Japan en langre tid ar som student, da far man visa pa ett ar utan problem. Det aret kan du sedan utnyttja till att leta jobb.

Personligen skulle jag dock inte rekommendera Japan som ett land att bosatta sig i mer an fyra-fem ar. Har bott har i snart tva ar och borjat inse en del om hur landet faktiskt ar. Japan ar hur bra som helst pa manga satt, men det har stora nackdelar ocksa. Japaner ar ratt lika svenskar pa manga satt pa gott och ont. Det goda ar bl.a. att de ar valuppfostrade, odmjuka och generellt sett valdigt vanliga. Det onda ar att allt det dar goda ofta bara ar en tunn fernissa, och om man skrapar lite pa den sa ser det inte alltid sa trevligt ut undertill. Skrapar man lite hittar man en illa dold rasism, skrapar man lite till hittar man en ibland fullstandig saknad av empati for svaga eller missgynnade personer i samhallet. Det kanske storsta problemet for den som vill bosatta sig i Japan daremot ar att det nastan ar omojligt att bli helt accepterad. Det ar definitivt omojligt att bli accepterad om du inte fullstandigt anammar japanernas kultur. Vill du gora det ar du valkommen till en varld full av sa manga oskrivna regler att ditt huvud kommer snurra.

En annan sak jag upplevt under min tid har ar att japaner ar extremt fixerade pa HUR man utfor nagonting (teceremonier nagon?) och mindre pa VAD man egentligen utfor. Kineser ar for ovrigt precis tvartom, fast extrema pa andra hallet. Resultatet ar att kineser bokstavligt talat kan ga over lik for att tjana nagra dollar, medan japaner kan driva en till vansinne med sitt oerhort omstandiga satt att gora saker pa. Kombinera detta med en fullstandig overtygelse om sin egen kulturs overlagsenhet over andra kulturer och du har en frustrerande blandning.

Om du efter denna tirad blivit mer sugen pa Kina an Japan, varfor inte testa Taiwan? Har inte sett nagon som namna det an. Nu ar jag visserligen lite partisk eftersom min flickvan ar darifran, men Taiwaneser ar lite som en blandning av kineser och japaner. Mer valuppfostrade och vasterlandska an kineser, men inte lika stela som japaner och dessutom valdigt utatriktade. Utover det har du en underbar natur, ett Taipei som latt kan mata sig med andra storstader i Asien och valdigt laga levnadskostnader....

Jag ska läsa Infocom på Lunds universitet (börjar om några veckor) och tänkte satsa på Kinainriktning, och eftersom jag helt ur det blå antar att jag kommer vara hemskt eftertraktad på den svensk-kinesiska arbetsmarknaden efter den utbildningen och kommer kunna välja och vraka av arbetsmöjligheter så undrar jag vilken stad som är bäst, helt subjektivt alltså, Hong Kong eller Shanghai? Jag måste säga att jag gillar Shanghais läge, nära till både Korea och Japan, men Hong Kong känns ju bara förbannat häftigt iom alla filmer och sånt.

Du ska inte åka till Hongkong bara för att det ser coolt ut när Jet Li och Jackie Chan hoppar runt och gör piruetter på lyktstolpar. Rent subjektivt är Shanghai bättre, men det finns såklart pros och cons på båda hållen.

1. I Hongkong talar de i regel bättre engelska, dock blir Shanghaiborna bättre och bättre för varje år.
2. Det är vänstertrafik i Hongkong vilket kan bli lite jobbigt, i Shanghai är det högertrafik.
3. Kantonesisk mat är lite äckligare än Shanghainesisk mat enligt mig, men det är såklart en smaksak. Naturligtvis finns det även kantonesiska restauranger i Shanghai och vice versa.
4. Hongkong har billigare shopping, men det är samtidigt det enda som är billigt. Shanghai har billig mat, shopping, nattliv, etc etc.
5. Shanghai är fräckare, helt enkelt.

om du ska lära dig språket, vilket rekommenderas om du tänkt söka jobb där är det definitivt shanghai. i hong kong är engelskan mer gångbar än mandarinen, å när de själva pratar mandarin gör de oftast det med grov dialekt... gör iofs shanghaineser också men tycker ändå de är betydligt lälttare att förstå...

dessutom är det åt helvete för varmt i hong kong

och inte för att va sån men det är faktiskt inte extremt lätt att hitta schyssta jobb i kina även med en sån utbildning. jag snackar själv kinesiska, har varit där i 2år, internshippat och pluggat mm och jag ska börja söka riktigt jobb där nu och det är inte direkt företag som slänger tjänster över mig. tiderna ändras....

De vill väl ha en som kan flytande engelska också?