Ursprungligen postat av daNenella
Jag har kollat subito en del, men det känns som det antingen är hus i 20msek klassen eller ett stenröse som man måste ha en del fantasi för att ens klassa som hus...
Haha, jag vet, Italien är ett lurendrejeriland! Du kommer att bli lurad, ditt jobb är att bli lurad så lite som möjligt! Tyvärr så älskar jag det landet...
Man skulle tycka att det borde vara lätt att få ett någotsånär hum om priserna och om hur det funkar, men det känns som jag blir mer och mer okunnig ju mer jag kollar på det.
Men, som Kalabrien till exempel. På sikt borde priserna på mark och hus gå upp där, right? Turismen har ju inte riktigt hittat dit än, därav den stora avfolkningen.
Jag hade velat bo nära vinodlingar för att lära mig den processen och kanske på sikt köpa lite mark att plantera mandelträd. Men jag blir lite tveksam till huspriskarusellen och är även en aning vaksam till att äga någonting i södra Italien. Jag vet inte hur stor risk det är, men jag har ju hört hur det har gått för vissa i Neapeltrakten. Well.
Tror ni på en huskris i Italien? Kanske hade varit bra om priserna blev urblåsta. Deras banksystem är ju rejält skört.
Det där med stenrös eller 20-miljonerskåk och ingenting däremellan har väl att göra med att Italien redan i grunden har enorma klasskillnader och skillnader mellan olika regioner och städer.
Kalabrien är väl den regionen där den organiserade brottsligheten(Ndranghetan) är som mest påtaglig, vilket jag kan tänka bidrar till att folk drar sig för att göra investeringar där vad det än må röra sig om.
Sedan har jag hört att det finns en anledning till att färre utlänningar köper fastigheter i Italien generellt(än i Spanien, Portugal, Frankrike) är just att den marknaden har varit väldigt krånglig att köpa på.
Toscana hör man ju i alla fall ibland om att folk har köpt något ställe i. Kanske är det olika krångligt i olika regioner?
Jag pratade för en tid sedan med en italienare, boende utanför Italien, som trodde att Italien inom några år bara finns till som en plats för rekreation för nordeuropéer, asiater, ryssar och amerikaner. Åldrande befolkning, obefintlig tillväxt, usel offentlig ekonomi och fortsatt stor korruption var de själen som han såg som stöd för sitt påstående. Han kanske var överdrivet pessimistisk, vad vet jag.