Jag som svensk har gjort samma, att testa på Serbien. Jag skulle dock kunna skapa en tråd om hur fantastiskt allt detta är. Över hur stark fascination jag känner över deras passion. Jag kunde tyvärr inte stanna kvar då arbetsplatsen såldes vidare och jag var tvungen åka vidare. Hade mer än gärna varit kvar.

Du är kanske i själva verket en serb, som flyttat till Sverige? Som du uttrycker dig, tvivlar jag pa att du är etnisk svensk. Vad vill du uppna med detta trams? Och du nämner inte ens nagot, som varit "fantastiskt"..

Nej, dock är jag är etnisk svensk som emigrerat och aldrig tänker jag flytta tillbaka till det pissdiket. Hamnade tillslut i annat öststatsland, Estland, med ett folk som har samma stolhet som serberna. Jag hyllar människor och dess passion. Säger inte att det är imponerande att en 40årig man sitter nere på torget i en tracksuit hela dagarna. Men sådana luffare finns överallt. De har bara en annan typ av förklädnad.

Jag älskade mycket där nere. Att umgås med människor där nere. Att leva i en miljö som andades så mycket historia. Jag gillade att lyssna på människor och deras historier. Jag dömde inte någon. Jag lyssnade. Tog till mig. Trams? Nej. Inget trams alls.

Kul tråd! Är själv svenskassimilerad serb (med självdistans) som i många år försökt förstå skillnaden mellan svensk och serbisk kultur och mentalitet.

En grej värd att ta upp är jante kontra inat. Om du är svensk vet du kanske instinktivt vad jante är; inställningen att du som individ inte är särskilt viktig, att inte ta för mycket plats, att knota på och göra rätt för dig etc.

Inat vet varje serb vad det är. Och lustigt nog är det i princip motsatsen till jante! Dvs att göra saker enbart för att det inte är tillåtet, hälsosamt eller särskilt konstruktivt. Att välja en kortsiktig lösning som gynnar en själv framför en långsiktig som gynnar en större grupp.

Med detta i åtanke kanske vissa saker är lättare att förstå.

Ett par ord om nationalismen och den etniska stoltheten också. Det kan tyckas löjligt hur serber lojalt försvarar sitt land, historia och kultur men jag påstår att det den enda skillnaden ligger i indoktrineringen och sättet man uttrycker den på (glöm inte jante/inat!)

Svensken är nationalistisk på ett passivt aggressivt självutplånande sätt, där svensk kultur är så överlägsen att man är det enda landet i världen där man har en "feministisk regering" och är en "humanitär stormakt" där nyanlända från medeltidskulturer automatiskt och mystiskt blir svenskar. Så god och suverän är svenskheten att man inte ens får definiera den utan om du inte fattar den instinktivt är du utanför.

Serben är nationalistisk på ett utåtriktat aggresivt sätt. Planeten ska vara tacksam för växelström (Nikola Tesla), vi har världens godaste mat, vackraste kvinnor och bäst musik. Och det finns alltid någon villig att förklara vad serbiskhet är för en utomstående, med stolthet.

Same but different. Inat syns och hörs mer, men jante är minst lika mäktig.

Exempel: Som liten pojke läste jag Bamse här i Sverige. Sedelärande berättelser om att sträva efter att hjälpa alla, lägga sina egna behov åt sidan och vara SNÄLL.

Samtidigt ger min farmor mig den illustrerade bilderboken Slaget På Kosovo där turkuvuden kapas på löpande band. Och andra sedelärande berättelser om att skydda sitt folk och sin kultur från inkräktare...

Mer nyanserad ton i det här inlägget, men anser fortfarande att du borde flytta till Sverige/annat land om du tycker att nackdelarna överväger fördelarna. Det är lätt att få jbb med bra lön i IT-branschen även i Sverige.

Intressant att det Sverige-PK och Serbien PK är så lika på många andra plan även om deras åsikter är helt olika i övrigt (att hota arbetsgivare och utöva åsiktsförtyck för personer med "fel" åsikter är något som även förekommit i Sverige i flera år (tyvärr har även en del "Sverige-vänner" och personer på den flanken börjat med linkande metoder sedan ett par år tillbaka i tiden.

Det här med att man inte får "snacka skit om" landet (d.v.s vara kritisk till vissa saker) är ytterligare något som svenska och serbiska pk-n har gemensamt. Svenska journalister blev oerhört upprörda när den amerikanska journalisten Tim Pool var här för att granska brister inom det svenska samhället.

Kul läsning! Har i princip 0 koll på serbien så är intressant att läsa om det ur ett "svenskt" perspektiv. Hoppas det kommer fler trådar som dessa. Mycket mer intressant att läsa om personliga upplevelser än allt annat internet kan lära en.

TS, är brudarna lätta att ragga på i Serbien?
Kan dom flesta prata engelska?

Hur är det med det engelska språket i allmänhet, om man turistar i landet?

De ser lätta ut, men de är inte riktigt det. Har skrivit mer utförligt om tjejerna tidigare i tråden.

Engelska är det få som kan i Balkanländerna.



Serben har patent på lidande och är därför den enda vars land har kämpat för att överleva. Det spelar ingen roll vad andra gått genom, serbens lidande under Ottomanska riket (som inte var i närheten av den misär t.ex. lokalbefolkningarna i Sydamerika utsattes för av spanjorer) är det värsta som någon någonsin gått genom och om man säger att det faktiskt finns folkgrupper som behandlats värre av erövrare så blir man tillsagd att man gått på västerländsk konspiration och är dum i huvudet.

Detta är inget som du råder øver, du har en timme på dig att editera ett inlägg och efter detta är det bara regelbrott eller att en tråd är felplacerad som kan påverka om ett inlägg eller en trådstart får vara kvar eller inte.

Rapportera PM't før 1.08 før sådan skit skall vi inte ha på forumet. Om någon har synpunkter på om en regelrätt tråd får vara kvar eller inte så får denne ta kontakt med Admin och presentera orsaken till att man anser att tråden skall tas bort.

/Mod

Hur gick det att kommunicera med Serberna, när du var ny i landet? Antar att du med tiden lärt dig serbiska, men som sagt hur var det i början? Och hur svårt är det att lära sig behärska serbiska, kan du ge någon jämförelse mot ett annat europeiskt språk. I svårighetsgrad, alltså.

Tycker det låter som en knepig sak att lära sig, då juggar och sydslaver överlag pratar väldigt forcerat
och snabbt.

Själv känner jag en del serber, som bor i kvarteret och kan verkligen hålla med om att dom tror dom kan precis allt! Dom har doktorerat i både kärnfysik, statsvetenskap och historia. Sen är alla mäster-mekaniker och vet precis vad felet är på ens bil, utan att ens så mycket som att lyfta på huven. Dom kan precis allt. Jag har för länge sedan slutat att gå i polemik med dom, då det är totalt lönlöst. Det går inte att vinna en diskussion med en Serb.

Men jag gillar dom, och deras extremt uppblåsta självbild (nationalistiska) är trots allt lite underhållande. Ja Serber är onekligen en total motpol till hur vi i Sverige är. Vi har onekligen en del att lära av Serberna, då vårt land snart kommer vara helt utraderat om vi inte börjar sätta oss själva först, och inte som nu sist, efter hottentottar, araber och annat dåligt.

För min del så gick det smidigt i början eftersom jag befann mig på en arbetsplats där folk faktiskt kunde engelska, men jag fick lära mig vissa fraser till situationer där jag frågade om vägen eller ville beställa mat. Serbiska är annars väldigt svårt att lära sig, kan inte ge exempel på svårighetsgrad då jag bara talar svenska engelska och serbiska men det tar tid. Jag pluggade spanska i grundskolan och gymnasiet och det var mycket enklare än att lära sig serbiska. Musiken var också ett hjälpmedel, skriver mer nedan.

-

En sak serben gnäller konstant om är regeringsmakten. Man röstar in samma korrupta rövhål vid varje val för att sedan mellan valen gnälla om hur korrupta och hjärtlösa landets politiker är. Serber är generellt väldigt missnöjda med statstopparna. Samma trend syns hos amerikaner som röstar in samma politiker till senaten och representanthuset och sedan får dessa approval ratings på 10-20%. Men när en serb börjar prata om hur det ena och det andra är dåligt skött i Serbien så ska du som utlänning inte hålla med. Ditt jobb är att tycka synd om serben, för om du skulle börja jämföra landet med andra länder där vissa saker fungerar bättre så tar serben det som ett personligt angrepp, en provokation, och läxar upp dig genom att återgå till Serbien-är-paradisetretoriken. Jag misstänker att samma gäller bosnier, kroater och albaner på denna punkt.

Här är en positiv kulturgrej: tycker du om hiphop så är Belgrad verkligen rätt plats för dig. Jag har alltid varit besviken över Sveriges hiphopscen (som ju är helt OK idag men 2008 var den skit) så det var överväldigande att komma till Belgrad just när jag kom eftersom från 2010 (enligt min bedömning) så har Serbien producerat galet bra hiphopartister. Detta var tiden då dåvarande cannabisaktivisten Rasta gjorde reggaehiphop och precis hade börjat röra sig mot mainstreamscenen (där han befinner sig idag, han gör plastiga pop-hiphoplåtar som får tiotals miljoner views), Beogradski Sindikat släppte en ny skiva vid namn Diskretni Heroji (diskreta hjältar) som jag tycker är bättre än allt de gjort sedan 90-talet, artister som Dada och Rimski blev en aning omtalade inom communityn och flera andra växte fram. Många artister från Serbien och Bosnien har lyckats få en genuin känsla av lyrik i trapmusik och detta är vad som attraherar mig och säkerligen många andra då jag brukar gilla amerikanska trap beats men inte mumlandet som beatet kommer med från amerikanska trapartister. Sedan är inte mainstreamrap alltid vad som spelas på klubbarna. Jag har träffat folk som på 90-talet varit på Mos Defkonserter som sagt att den serbiska hiphopscenen och klubbarna har samma känsla som genres pionjärer förmedlade under sina spelningar. För mig personligen var hiphopen ett viktigt redskap för att lära mig språket då jag ofta bad någon skriva ner texten till mig så att jag kunde översätta den i Google Translate och studera den närmare. Jag lyssnar bara på serbisk hiphop nuförtiden, och det känns spännande att vänta på nya släpp från nya artister såväl från ens favoritartister eftersom man inte vet vad man ska förvänta sig.

Jösses, "adidasoveraller, våld, homohatande, kvinnomisshandlare" mm mm.... antingen har ni bara hållit till på landsbygden eller så är det idel Bosniaker som skriver här.

Som etnisk Svensk med bostad där nere i Belgrade, känner jag inte igen mig alls! Inte i närheten.
Kan ju bara vara jag, men känner inte alls igen den beskrivning som återges här.

Men alla jag umgås med är alla akademiker, vilket väldigt många av den yngre generation förvisso är där nere. Världsvana, reser betydligt oftare än mig utomlands, har en vänlig och sund människosyn och är generellt oerhört levnadsglada och älskar partaj och skämta till det.
Det enda jag kan känna igen är väl till viss del föraktet för muslimer och Afrikaner. Men kom igen, gemene Svensk har samma åsikt.

Men vad vet jag? Kanske bara har haft "otur" de senaste 10 åren och de tusentals människor jag träffat varje sommar?

Som jag nämnt i tidigare inlägg: aldrig någonsin stött på den minsta lilla otrevliga människa eller situation under alla mina år i Belgrade. Så till vida att jag faktiskt blivit lite förvånad över hur "lugnt" och trevliga alla varit på krogen/klubbarna mm... till skillnad mot Sthlm så är det ett paradis, ur det perspektivet iaf.

Men som sagt; vi har olika preferenser och erfarenheter och kanske rör oss i olika kretsar/områden. Men tom mina svenska vänner som följer med ner på somrarna, blir positivt överraskade över Belgrade.