Jag skulle denna sommar återuppleva gamla barndomsminnen genom att tälta på en camping.
När jag glad i hågen stegade in till receptionen så blev jag erbjuden olika alternativ.
Det billigaste alternativet, en tältplats utan el, skulle gå lös på 333 kr.
Jag tyckte detta var i det grövsta laget då klockan ändå var sent på kvällen och jag skulle fortsätta färden på morgonen.
Men visst, campingar måste få inkomster även om gästen bara ämnar husera på en tältplats mindre än 12 timmar.
Så jag tackade ja och då frågar personen i receptionen efter ett campingkort. Något sådant hade inte jag.
Tydligen så kan man inte tälta anonymt.
Själva campingkortet kostade 150 riksdaler och var inget som campingen tog.
Dock blir det ändå en nätt summa om nästan 500 kr som jag som kund ska pynta, för en natts sömn i tält.
Nu undrar jag vad detta är för maffiametoder.
Varför måste man betala och gå med i någon slags förening för att få campa?
150 kr för avgiften och då fick man någon försäkring.
Jag tycker det är hutlöst dyrt.
Det kostar inga 150 kr att försäkra mig för en natt. Dessutom har jag hemförsäkring, bilförsäkring, livförsäkring osv så vad ska jag med ytterligare en försäkring till?
Vad är det jag betalar för?
Som referens kan nämnas att när man kommer in i en gästhamn med båt så brukar priset ligga på 150-200 kr och då ingår el. Man måste heller inte vara med i någon maffia-förening som tar flera hundra kronor extra.
Så hur har det gått så här långt med campingplatserna?
Kan affärer börja köra samma grej, ska man komma o handla så måste man ansluta sig till affärernas riksförbund och det kostar 150 kr per år?
Som avslutning kan väl nämnas att jag blev så förbannad att jag gick därifrån. Tältade i skogen istället.