Är det bara jag, eller börjar detta bli ett mer vanligt förekommande fenomen?
Jag menar, du kan inte lägga ut 30 statusar på Facebook om att du "längtar till din nya BMW
![](/images/smileys/wink.gif)
", och sen langa upp ett bildalbum med 50 bilder på bilen utan att framstå som världens skrytare. Att göra så med resor är däremot helt ok, känner flera som delar bilder från sin semester flera MÅNADER efter att de kommit hem, som "längtar tillbaka sååå mycket" och fan vet allt.
Ja, du var i Thailand för ett halvår sedan. So what?
La märke till detta fenomen för ett par år sedan då många bekanta i åldersspannet 20-25 helt plötsligt började åka på bergsbestigning i Norge, utan att ha något som helst intresse för varesig natur eller bergsklättring. Sen över en dag blev bestigning av Kebnekaise det absolut coolaste du kunde göra. Folk la upp drösvis med bilder där de stod på nån snöig jävla topp som de knatat uppför i 10 timmar, och alla var "så avundsjuka!". Några månader senare stod nästa drös med idioter och poserade på något halvenkelt berg som även gamlingar kan bestiga utan problem. Nu verkar fenomenet nästan dött ut totalt.
Känner ni någon som bara reser för att få ryggdunkningar och "likes"?
Har det alltid varit varit maxad skrytfaktor på resande? Kan förstå om det var så för flera decennier sedan då flyg var snordyrt och utlandsresor ofta var förknippade med ett jävla krångel (+att världen inte alls var öppen på samma sätt som nu), men hur fan kan det fortfarande vara status att köpa en flygbiljett för några tusenlappar och dra iväg till USA en vecka?
Kommer det någonsin bli skämmigt att prata om Thailandsresan man ska göra om 7 månader?
Hur kommer det sig att det är "skrytsamt" om någon pratar eller flashar med sin nya bil, mobil, klocka, men när någon skryter om generiska resmål så är det acceptabelt?
Edit: läste en tråd om detta på Reddit för ett tag sedan. Den tog upp en hel del bra poänger:
https://www.reddit.com/r/Anticonsumption/comments/5731ut/a_rant_about_th...
Surprisingly, this happened shortly after I returned back to Canada after a year-long trip in Asia. I turned 28 this year, but I guess by the world's standard of measurement, I'm essentially an old geezer that has barely travelled anywhere in his life. Apparently, it's not enough to simply want to go where you want to go these days. It's become an RPG game where the ultimate goal is to max out your travel EXP.
"I don't like to buy things, I like to buy experiences."
Materialism is out of vogue, and guess what took its place? Virtue.
More specifically, it's virtue as obtained by the vague concept of "experience". While buying experiences is a good step forward from buying material things, I think a lot of people forget that it can be just another form of consumption and consumerism.
Instagram is filled with young people who show off how many countries they've been to in order to demonstrate how cool they are. This gives rise to proud online profiles talking about how many countries they've travelled to as if it's a badge of honour that deserves high praise. #hashtag #wanderlust
Now, I have nothing against travel. I myself have spent a decent amount of time travelling in the previous years. But I think there needs to be more focus on travel that has value outside of boosting your Instagram follower count. So many people like to hang out for a day or two in a certain city just to check off an imaginary checklist of places they need to visit.