Ursprungligen postat av Braves
Beror nog pa hurdan man ar som person, det ar sakert valdigt individuellt. Personligen var jag ~30 nar jag flyttade, hade jag aldrig problem med svenska spraket nar jag bodde i Sverige, varken i tal eller skrift. Jag har fortfarande inga storre problem med svenskan i skrift.
I tal a andra sidan.. Min svenska blev knagglig redan efter nagot ar i USA, och nu nagra ar senare annu varre saklart. Jag pratar i princip aldrig svenska annat an nar jag ringer familjen pa fodelsedagar och andra hogtider, vilket innebar nagra fa ganger om aret. Allt ar engelska for min del nu, aven drommar, nar jag tanker osv. Enda gangen jag anvander svenska ar pa Flashback.
Ar han i Sverige sa finns det inte mycket att beratta om resan dit, han bokade flyg och reste hem som vem annan som helst. Bannen ar automatisk och inget de informerar en om nar man lamnar landet.
Du skulle lyssna lite på svenska poddar, kolla svenska serier eller nyhetsprogram.
Det är väldigt dumt att sumpa ett språk man är flytande i för att bli enspråkig! Eller 1,5språkig.
Hur vet du att du aldrig kommer flytta tillbaka till Sverige?
När du får barn, vill du inte ge dem gåvan att bli tvåspråkiga? Det går hem i staterna.
Men framför allt att kunna finna sina rötter och kommunicera med sina farföräldrar.
Självklart ska du lära dina barn svenska, allt annat vore knäppt. Som att äga en simhall men vägra lära de egna barnen att simma, typ.. ; )
Sen när man migrerar som vuxen så kommer man lätt in i snacket igen om du börjar prata svenska.
Jag har bott utomlands i ett engelskspråkigt land ca 10 mån. Hade inga som helst problem med svenskan. Då fanns heller inga smartphones och hade inte tillgång till internet annat än på internetcafé.
Men som du säger är vi olika. Men snälla, lär dina barn svenska, du kommer få skit för det från dem när de är äldre annars.
Hade jag haft en förälder med annat modersmål hade jag blivit rasande om min förälder inte lärt mej flytande som liten.
Allt gott!