Åk! Men försök få tjänstledigt. Man lever bara engång! Eller det vet man ju inte men men...

Jag personligen hade dragit till Thailand som första stopp sen dragit mig mot Australien.

Thailand, Kambodja,Vietnam m.m är ju same shit just different names. Samma kyckling och äta i Thailand som i Malaysia. Man blir nog less efter några månader på samma sak.

Skulle aldrig tipsa någon som vill komma bort från stressen i Sverige att åka till Thailand, i synnerhet inte om man lever på budget. Finns säkert folk som kommer att säga emot men vem fan vill åka till en redan sönderexploaterad plats fullt med andra svenskar/västerlänningar i hopp om att hitta ro i själen? Finns bra mycket bättre exempel på platser att rekommendera än just Sydostasien/Indokina.

Visst, det är klart att det finns en slags social säkerhet och trygghet många svenskar säkert gillar med att gå i redan trampade fotspår så att säga, men å andra sidan är det lite typiskt svenskt att vara en trygghetsnarkoman och inte våga testa nya grejer (inte alla såklart men majoriteten helt klart).

Varför inte åka till Nepal? Bhutan eller andra platser där du säkerligen kommer att få din dos av lugn och ro samtidigt som att det finns gott om guider och liknande om hur du överlever där på bästa sätt? Visst, vill du dra till Thailand är det väl helt upp till dig, men känns lite som att åka till Disneyland istället för att meditera...typ. För att inte snacka om Japan där jag själv bor. Stressigare land får man fan leta efter.

Svårt att säga. Menar mest att du inte ska be chefen dra åt helvete sista dagen. Men gå och snacka med henne/honom och säg ärligt att du måste göra den här resan för annars kommer du ångra dig resten av livet. Du är stark och modig som säger upp dig - vinkla det så. Chefen ska ju tänka "cool grej" och inte "vilken latmask som inte pallar att jobba". :-) Och fjäska lite och säg att du trivs bra och kanske kan du tajma resan så att du kommer hem i maj/juni och kan sommarjobba om det behövs osv.

Jag har levt hela mitt liv så där. Är i 40-årsåldern nu och har aldrig haft fast tjänst. Däremot har jag rest i 107 länder.



I sak håller jag väl med helt och hållet - fast jag brukar säga att Thailand är världens bästa plats för semester. Vill du resa, känna dig som en "äventyrare" eller ha en liknande känsla i kroppen som de som reste runt där nere på 60-80-talet så är Thailand såklart sen många år en bränd plats. Ingen direkt skillnad på att backpacka och åka på charter dit längre. Och ja, Sydostasien är ju det tryggaste resmål som finns för en backpacker - så det är en aning konstigt att så många äventyrstörstande ungdomar väljer det resmålet. Men som semester. Resa runt mellan olika stränder och äta god mat. Fantastiskt land. Men det är ju inte direkt... spännande. :-)

Bhutan är det näst intill helt omöjligt att få visum till om du inte reser på en dyr grupptur. Och Nepal är ju Himalayas Thailand och inte direkt någon skillnad, tycker jag... Klart, att komma skitlångt ut på landet i nordväst, det är ju en sak. Men att knalla EBC och Annapurna C är ju motsvarigheten till Koh Samui och Koh Samet och Pokhara är motsvarigheten till Chiang Mai och Thamel är Khao San Road.

Bättre då att ta sig till Kirgizistan (dessutom visumfritt) eller Tajikistan. Nästan inga backpackers alls där - men mycket cyklister och motorcyklister.

Absolut är det så. Thailand är såklart en plats man kan semestra på, och det är inget fel i att söka semesterplatser som Thailand om man bara är ute efter bekvämlighet, värme, stränder och ja, allt som finns att erbjuda och ändå få in lite kulturella upplevelser, så där är jag med dig fullständigt.

Angående just Nepal och Bhutan så är det inga platser jag varit på personligen, utan det var väl mer spontana exempel på vad för slags länder jag hade i åtanke, dvs länder som ändå är relativt trygga för en eventuell svensk/västerlänning, men ändå inte så sönderexploaterade att man stöter på grannen eller någon gammal kursare det första man gör när man går ut från eventuellt hotell om du fattar vad jag menar.

Har varit i Mongoliet och kan rekommendera det å det grövsta. Aldrig varit i någon av "The Stans" men är man ute efter natur, vildmark och för den delen både historia och kultur så lär det ju såklart gå att finna detta i dessa länder.

OT: Varför heter du Fujian? Är du från Amoy? Xiamen? Har varit i Fujian och även på Taiwan. Största skillnaden för mig som utlänning (Jag är alltså etnisk japan och inte svensk) så var det som mest slående att platserna påminde så otroligt mycket om varandra rent kulturellt. Nu har jag förvisso också varit i Dongbei och den mer "Kommunistiska" delen av Kina, men just Fujian vs Taiwan var för mig förutom just Kina vs Taiwan inte mer än att de i Fujian körde kinesiska bilar, använde förenklad Hanzi och ja, pratade kraftigt sydändsk Mandarin, medan de på Taiwan körde Japanska bilar, använde normal Hanzi som även jag kunde läsa och hade en Mandarin som en person från Dongbei antagligen ahde asgarvat åt, dvs de lät som småbarn haha. Blev dock räddad många gånger då Taiwaneser är Japanofiler ut i fingerspetsarna, eller åtminstone till den grad att det alltid går att finna någon som kan tala japanska som max inom 30 minuters avstånd.

Nä, mitt namn har inget med den kinesiska provinsen att göra. Det finns ett berg som heter Fujian Feng långt bort i väster och som tillhör kedjan Altun Shan, en bikedja till Kunlunbergen. Jag stod på toppen där för några år sedan, 5866 meter över havet, efter långa strapatser. :-)

Då förstår jag. Altun Shan. Låter nästan Mongoliskt (Snappade upp lite fraser därifrån). Altan = Gyllene (Som i guld). Tror det betyder något liknande på Turkiska också men är osäker. Aja, var lite off topic, sorry för det. Tack för infon.