Ursprungligen postat av AldrigMeraMagaluf
Som sagt, jag backpackade. Det kan knappast räknas som någon större insats för mänskligheten och det var heller aldrig min avsikt. När jag vill göra något för mänskligheten så frilansvolontärar jag i ett grekiskt flyktingläger, utan att betala ett öre till någon utsugare i form av "volontärsamordnare".
Det är möjligt att jag är dumdristig. Jag har rest ensam och med allmänna transportmedel i sammanlagt flera år i länder som Indien, Bangladesh, Iran, Colombia, Georgien (inklusive utbrytarrepubliken Abchazien), Ryssland, Turkiet, Albanien, Marocko, Kina samt Sydostasien och sex länder i sydöstra Afrika. Det har gått alldeles strålande bra, utom i Georgien där karlarna faktiskt inte var riktigt kloka. Men då slogs jag. Snart åker jag till Centralamerika i ett par månader. Det kommer högst sannolikt också att gå bra.
Många män verkar tro att kvinnors äventyrslusta är en fråga om sex. Det kan väl hända att det är så för en del, men absolut inte för de flesta tjejer jag har träffat längs vägen. Det är verkligen inte *män* vi vill koncentrera oss på, utan mer intressanta saker som vi inte hittar hemma. Väldigt många av oss är helt enkelt oerhört intresserade av att se hur andra människor lever. Inget konstigare än så.
En fin grej med att åka iväg själv och se efter hur det förhåller sig i andra delar av världen är förresten att man inser att Demokratiska republiken Kongo och Zimbabwe inte är samma sak. För att vara jättetydlig: det är *två olika länder* som fungerar på *helt olika sätt*. Zimbabwe har till exempel en vit befolkning som har bott där i generationer och inte har några planer på att flytta eftersom de trivs så bra. Kongo har ebola. (Jag har inte varit i Kongo. Det kanske är jättetrevligt på sina ställen. Det verkar dock ganska idiotiskt att åka dit och se efter, eftersom det faktiskt på riktigt är farligt.)
Vilket vettigt inlägg och från någon som skriver utifrån verklig erfarenhet av vad den skriver om också. Kanske har de två sakerna något med varandra att göra möjligen och nog fan blir man aningen mindre inskränkt gällande sin omvärld när man upplevt den i verkligheten.