I och med att det var ett stort sällskap som reste tillsammans tycker jag inte det är så konstigt att de lät barnen skynda sig i förväg.
Skulle jag resa med mina syskon och deras familjer och vi stod varandra nära så skulle jag kunna låta min 4-åring gå ombord med storasyskon, mostrar och kusiner.
Däremot skulle jag ju själv komma direkt efter, inte gå ut till parkeringen om jag redan var sen. Eller kanske, men då hade det varit en chansning, och jag hade stått mitt kast om det inte funkade.
Nu framgick det ju av första artikeln att mamman som blev kvar på land direkt erkände att de var mycket sena vilket var dumt. Och att barnen ombord främst var ledsna för att mamman mfl missat kryssningen med tillhörande frukostbuffé, dvs båtresan skulle vara kul, därför var det synd att några missade den. Att det skulle varit ett trauma för barnet att vara ifrån sin mamma verkar tidningen själv lagt till senare. Är ju inte konstigare än att man lämnar dem på dagis, iom att barnet var omgiven av 10-tals nära släktingar och hade telefonkontakt med dem iland.
Att rederiet vid ombordstigning skulle kräva id-handlingar och släktskapsbevis på alla 0-18 år och deras medresenärer faller på sin egen orimlighet.