Jag är excentriker, tycker om att följa min intuition och gillar så kallade "peak experiences"

I Sverige är det svårt att leva som jag vill, känner att likformigheten och medelmåttigheten ligger som våt filt över Svedala och livsbejakande människor står liksom ut, de blir anakronistiska.

Jag vill leva excentriskt och livsbejakande utan att sticka ut, vill passera under radarn så att säga.

Jag pratar inte om jättekonstigt saker, utan bara att jag gillar lite extra närvaro i livet.

Jag gillar inte "lagom" och anpassat.

Är jag i en träningsperiod och brinner för det, vill jag kunna experimentera med kroppens begränsningar, kanske gå till gymmet i ottan innan frukost och träna hårt och dedikerat, i Sverige blir det nästan patetiskt. En gång tränade jag här hemma över nyåret, alltså över 12-slaget, kom ut från gymmet trött och lycklig, såg upp mot en vacker stjärnklar himmel och fyrverkerier, men folk undrar om man är sjuk eller nått, man sticker ut på det där sättet jag ogillar.

Men träning var bara ett exempel av 100, ibland tränar jag inte alls. Då kanske jag är inne i en period där jag experimenterar med medvetandet, microdoserar psykedelia, mediterar och gör yogaövningar hela dagarna.

I andra perioder kan det vara kvalitetslitteratur jag snöar in på, sitter en hel dag på en lugn uteservering med något klassiskt verk av någon författare jag tillfälligt har ett platoniskt kärleksförhållande till. Kontemplerar mänsklighetens främsta och renaste tankegångar via dessa författare i historien som lyckats skriva med en verkshöjd av främsta märke.

I en annan period sätter jag kärlek i första rummet, går in för att förlora mig i en annan människa. Vill kunna röra mig med mitt sällskap utan att dölja min glädje, i Sverige är det lite som att folk undrar "Varför är de så glada, som att man blir dömd för att leva 'uppe i det blå' "

Jag vill skratta, ha böljande samtal, kunna dricka mig salongsberusad på en vardagsmorgon med mitt sällskap, total öppenhet där man förlorar sig i varandra.

Detta var bara exempel, det kan vara vad som helst, jag gillar helt enkelt att gå in för saker till 100%, jag tycker om att vara besatt. Nu senast har jag haft en period då jag grottat in mig i historia. Jagar o objektivitet och sanning som ingen annan, läser allt jag kommer över och försöker lägga pusslet från de Egyptiska och Baylonska civilisationerna fram till våra dagar, ett spännande virrvarr av kultur, religion, ras, ideologi, monarker, kejsare, konst och vetenskap.

I ungdomen var jag besatt av filosofi och fysik osv osv

Jag är inte speciell eller begåvad, jag bara gillar att leva "all in" så att säga. Livet är tomt och meningslöst på sätt och vis. Men att vara besatt är ett härligt sätt att uppleva livet som mycket mer färgrikt än vad det egentligen är tycker jag.

Men gillar inte outsider-rollen. Gillar att gå under radarn.

Skulle min livsstil göra sig i Thailand?

Jag tror du får svårt att träffa liknande sofistikerade människor. Ensamhet kan bli ett problem. Det finns gott om hämningslösa människor i Thailand men tyvärr är dessa ofta inriktade på droger, alkohol och brott. Att använda droger i Thailand är inte att rekommendera.

Men vad fånig du är! 😊

Om man finner glädje i att leva på ett visst sätt, och man är vänlig mot sin omgivning, varför är det fel?

Jag har testat att verkligen marinera mig i verkligheten. Verkligen varit superrealist utan att romantisera tillvaron, men det leder till cynism och alienation för mig.

Att ge mig hän till intressen och till mitt inre liv gör mig naiv, förstår det, men det är väl inget brott! Och naiviteten har inte lett till bakslag heller, utan i stället möter mig folk ofta i den öppenhet och värme jag utstrålar.

Kom med argument varför du tycker jag är fel ute istället.

Hur har du tänkt försörja dig?
De flesta skulle nog vilja leva ”spontant” men faktum är att samhället skulle gå under. Utbildning, sjukvård etc kostar.

Berlin skulle annars kunna vara ett alternativ. Passar en "excentriskt" livsstil.

Pengar har jag tillräckligt av, har heller inga dyra vanor eller materialistiska anspråk.

Ja, kanske!

Ibland får jag för mig att excentrikerna och bohemerna i Berlin är posörer till viss del.

Att de är "hippa", att positionerandet är en markör för det personliga varumärket.

Jag vill mest vara ifred, vara lite bortglömd liksom. Sedan har jag svårt för all typ av marxistiskt tankegods. Allt som är PK och värdegrundsstämplat står mig upp i halsen. Tänker att Tyskland påminner lite om Sverige i det avseendet. Att man ser spår av den här giftiga Globalismen som sprider sig i Europa.

Men kanske har jag fel? Läser mest alternativmedia om jag alls läser media, och de ör säkert biased också, precis som MSM..

Skulle nog ändå säga Berlin, även om du anser att de till viss del är "posörer". Vad hade du tänkt leva på? Även i Thailand behöver du pengar. Och även där blir det tids nog en vardag, med skillnaden att du då inte kan språket. Vill du vara ensam, varför inte köpa ett hus uppåt i Sverige o lev på din egna kant? Iofs tror jag att du bryr dig för mycket om andra vad andra tycker för det. Sluta läs så mycket på internet och prata mer med vanligt folk, så märker du att "PK" och "värdegrundsstämplat" inte är något man märker av speciellt mycket utanför skärmen.

Hej,

Hade du skrivit att du ville leva enkelt skulle Thailand eller BKK kunnat fungera, lite som när Jo Nesbø`s karaktär Harry Hole drog sig undan till Asien.
Men excentriskt utifrån din beskrivning... satsa på Berlin eller Södermalm istället, om du inte ska köpa ett enkelt torp i Jämtland och go all in

Du har inte funderat på Indien?

Tjenare ThinkTank!

Jag är väldigt excentrisk själv så jag skall försöka svara på dina frågor.

Man kan vara exc. på många olika sätt. Du kan vara exc. som en internationell DJ-stjärna som flyger mellan sina lyxvillor i sitt eget jetplan dvs den lyxiga varianten och exc. som den fattige artisten som skriver på sin kommande bästsäljare om beatnikrörelsen på 2000-talet eller knallar omkring packad hela dagarna och skissar porträtt på cafen. Man lever utanför den vanliga världen med klassiskt inrutat 9-17 kneg och ägnar sig åt att utforska sina hobbies och vara egen och unik. Odlar sin personlighet helt enkelt. Så den första frågan måste bli - vilken typ av exc är du och i vilken miljö trivs du bäst? Då vet vi sedan om vi skall hitta en dekadent eller mer hippieliknande lösning.

Det är långt ifrån lika illa som i Sverige. Tycker överlag debatten här är lite mer nyanserad. Men visst, finns lite tendenser åt det hållet, gällande neo-marxism, feminism osv

Dock så är man fri att leva lite som man vill här. Finns inget socialt tryck alls nästan. Finns alltid någon som är konstigare än du på nästa gata. Så upplever jag det iaf!