Frankrike. Jag var i Frankrike för ett antal år sedan och det var ingen höjdare. Vi landade i Beauvais och hyrde bil och tog oss runt i landet under en veckas tid. Väldigt få talade engelska. Myten om att den yngre generationen tar del av utländsk media stämmer helt enkelt inte, jag talade med unga kvinnor och de förstod ingen engelska och knappt min stapplande franska. Trots Instagram. Gissningsvis är det så att franska ungdomar rör sig inom den franska filterbubblan på sociala medier.
Jag lyckades även köra bil i Frankrike, i Paris, trots att jag saknar svenskt körkort. Det var en upplevelse. Alla kör runt i små plåtkulor och alla är buckliga. Trafikolyckor tas inte på större allvar än att det skriks okvädningsord bilarna emellan. Paris är för övrigt en jävla soppa trafikmässigt. Alla gator är enkelriktade ut ur stan och att ta sig in är ett äventyr i sig.
Den enda stora fördelen med resan var att man kunde köpa starkt vin på Lidl 100 meter från där vi bodde. Det var bra. Annars är Frankrike och särskilt Paris oerhört överskattat.
Frankrike går inte på långa vägar att mäta sig med England, där jag varit tiotalet gånger senaste tio åren. England är ett bra land med ett trevligt folk som man kan göra sig förstått med. Närliggande kultur, begripligt samhällssystem och trevlig mat. Japp, du läste rätt. Jag tycker om brun stabbig mat som smakar husmanskost så jag gillar potatismos och steak och gravy serverad med ärtor och morötter och en stor stark. Det har dugit åt generationer av bra folk och då duger det åt mig.