Hej,

Någon gång i veckan - eller kanske till och med någon gång per dag - funderar jag på om man skulle ta sitt pick och pack och flytta utomlands. Till en plats där livet är skönt, lite varmare klimat, lite mer ljus, enklare umgänge mellan människor, bra affärer, en kultur som gärna bejakar viss åldersskillnad mellan mig och en hustru, en kultur där jag som välutbildad, driven, artig, medelålders, vit man med viss rondör uppskattas.

Jag har redan gjort mitt i Sverige - fina barn som är klara, är singel, tjänar fint (1,3 mkr brutto), är expert inom ett område som funkar internationellt. Pratar engelska, spanska svenska.

Men jag är less på att man ser ned på svenska medelålders vita män. Jag blir ledsen av det faktiskt. Det är inte i någon protest jag vill flytta, utan jag vill bara byta upp mig.

Här kommer kravlistan på det nya hemlandet:
- man ska kunna prata engelska i affärslivet eller i vart fall spanska (eller skandinaviska) till en början även om jag så klart ska lära mig det lokala språket.
- det ska vara varmt - gärna sol så man kan köra cab och gå i kortbrallor ofta. Solbrillor.
- det ska inte vara alldeles för korrupt så att man måste muta sig fram
- det ska vara säkert nog att sätta nya barn till världen
- det ska inte vara omöjligt för en medelålders man att få rätt att bo i landet
- företagsklimatet och skatteklimatet ska vara ok
- miljön ska vara ok - dvs inte förorenad luft varje dag.
- det ska finnas chans att en lokal kvinna i fertil ålder låter sig förföras av en vacker medelålders man och vill vara lycklig med honom för att bilda familj trots 10-15 års åldersskillnad.

Fråga till Flashbackvänner: Vilket land föreslår ni och vad är motivet till det?

Filippinerna såklart! Det finns ett megatråd om just Filippinerna här på Flashback.
Rekommenderar starkt att läsa genom hela..

SPANIEN är väl det solklara svaret på din fråga.

Ha det så trevligt och välkommen hem igen när hälsan sviker och pensionspengarna inte räcker.

Jag är nog inte direkt kompetent att ge svar på de frågorna, men åtminstone borde södra Europa, som t.ex. Spanien, uppfylla några av kriterierna, d.v.s. är någorlunda varmt (kanske inte shortsväder året runt, men man lovar att det ska bli ytterligare lite varmare med hjälp av klimatförändringen), är fritt fram att flytta till som EU-medborgare, engelska är tämligen gångbart (i Spanien fungerar så klart spanska), är utvecklade länder där för utvecklade gångbara expertkunskaper sannolikt är efterfrågade, är (åtminstone när det gäller Spanien) inte alltför korrupta, företagsklimatet är okej och skatteklimatet åtminstone ett litet snäpp bättre än i Sverige, är internationellt relativt säkra (även om de i viss mån lider av samma problem som Sverige), har okej miljö o.s.v.

Lite klurigare det där med var man kan hitta en yngre kvinna. Nu är jag inte det minsta intresserad av någon annan än min sambo, men utifrån erfarenhet skulle jag som medelålders singelman sannolikt inte haft svårt att hitta 10-15 år yngre villiga kvinnor ens här i Sverige. Men samtidigt utgörs så klart utbudet i rätt hög utsträckning av hjärntvättade och regimtroende PK-svenskor.

När det gäller varmare länder utanför EU, så har jag faktiskt rätt dålig koll på hur arbetsmarknaden och företagsklimatet ser ut (för att få en bild av korruptionen går det kanske att få en uppfattning genom att googla runt lite), speciellt om man vill slippa dålig miljö, fysisk otrygghet (t.ex. från brottslighet) m.m., då kanske enorma storstäder inte är det mest idealiska valet jämfört med kanske någon mindre ort.

Däremot verkar skötsamma och välbärgade medelålders män gå väl hem i många länder utanför västländerna, samt i den del varmare länder ses det som ett extra plus redan enbart att man är vit (jag noterade det i Brasilien, har hört liknande från andra när det gäller andra latinamerikanska länder, när det gäller Indien o.s.v.). Det är väl okej, så länge man inte för hårt kopplar vit hud till att vara mer välbärgad, för det kan i sin tur lätt leda till det tröttsamma scenariot att alla vill få något från en (jag är inte säker på hur det ser ut med det, förutom att när jag har hört om det, så verkar det alltid handla om betydligt mer fattiga och outvecklade länder, som sannolikt inte uppfyller TS kriterier inom många andra områden, som t.ex. efterfrågan om vissa specifika expertkunskaper, låg korruption o.s.v.).

Skulle nog säga Singapore! Filippinerna som många nämner är för fattigt land rent ekonomiskt. Har dock inte koll på hur skatten ser ut där?

Solklart Kambodja

Rätt hög skatt. Rätt stränga regler. Rätt hårt hållet folk. Rätt konservativ miljö att leva i. Låter ypperligt för TS som verkar ha en kvast uppkörd i röven.

Låter inte så vettigt om du redan har barn i Sverige. Märkligt om du distanserar dig från kidsen kan man tycka. Dessutom lär du ha några år på nacken om dina barn är "klara". Stanna kvar vettja, eller dra till ett annat nordiskt land om du trots allt vill dra. Danmark ska vara bättre socialt sett iallafall.

Tolkar det som om han inte uppskattar hur det är här i norden längre. Jag kan förstå honom, även om jag själv inte skulle göra den resan.

Jag tror att asien eller något land i öst är ett bra val. Han bör nog välja ett land där det finns verksamhet inom den branch som han verkar inom. Tjänar han 1.3 millar i Sverige så lär han ju inte vilja dra ned på sin levnadsstandard.
//A

Chile eller Argentina skulle jag nog säga. Är själv vit man i trettioårsåldern och bor i Latinamerika sedan flera år tillbaka och stortrivs (flyttar dock runt bland länderna). Personligen skulle jag nog välja vissa delar av Colombia eller kanske Peru, men då du ej vill ha mycket korruption så kan jag ej rekommendera dessa för dig då detta fortfarande är ganska utbrett.

Gå inte på alla skräckhistorier om den här kontinenten. Bara man håller sig borta från vissa områden samt den utbredda droghandeln så har man som utlänning ingenting att oroa sig över (så länge man har huvudet med sig). Damerna här är dessutom av absoluta världsklass och älskar normalt sätt europeiska män.

Asien känns förstört tycker jag, extremt mycket människor, förorenat, kaotiskt osv. Jag har spenderat flertalet månader även runt om i öst och det kommer på de flesta vis inte i närheten av Latinamerika enligt mig.

Vilka bra svar!
Kambodja - är ju fint men lite för mycket u-land
Spanien - jag vet inte. Känns lite ... jo kanske. Barcelona isfall
Filippinerna - nja.
Vietnam har ingen nämnt - det är ju vackert.
Somalia - jag har aldrig varit där, men i flera andra liknande länder. Orkar inte dålig infrastruktur.
Singapore - javisst om man ska ha en storstad. Sen är Singapore lite väl mycket ett övervakningssamhälle
Chile - bra
Argentina - bra
Colombia - bra, lite korruption kanske man kan leva med? Medellin som stad?
Peru - bra
Danmark - varför inte? Vädret kanske.

Jo jag kan tänka mig att dra ned på levnadsstandarden materiellt för att flytta. Självfallet kam jag inte ta med mig min lön eftersom jag flyttar ifrån jobbet.

Är det någon som har fler förslag? Någon som bor i länderna som kan ge tips på vart?

Medellin är den stad jag skulle rekommendera mest isåfall. Det är en stad som verkligen gått upp sig på senare år och de centrala delarna är idag minst lika moderna som vilken stad i västvärlden som helst. Dessutom en av de tryggaste städerna i trakten numera. Damerna är också som absolut finast i just den delen av Colombia.

Enda nackdelen är väl att det ligger rätt högt upp i bergen så det blir inte jättevarmt (men tänk svensk högsommar året om med vissa regniga perioder). Samtidigt så är inrikesflygen i Colombia väldigt billiga och smidiga så ifall du vill ha tropisk strand eller regnskog så är du där på en timme för några 100 lappar.