I Plettenberg i Sydafrika.
Satt på ett hostel med en polare och vi blev sugna på utgång och att hitta lite gräs efteråt. En anställd på vårt hostel skulle ut så vi hakade på honom. Innan vi gick ut tog en receptionist tag i honom och sa åt honom att ”keep them safe”. Det var inte lugnande.
Vi drog ut på ett ställe och drack och festade som man brukar. När klubben sen stängde sammanstrålade vi med vår ”guide” från hostelet och han skulle fixa gräs åt oss. Så han tog täten och ledde oss framåt.
Vi kom till en klubb mitt i ingenstans. Så fort vi kom in märkte vi att något var skumt för alla kollade på oss. Inte konstigt eftersom vi var de enda vita där. Men efter ett tag framkom att det inte fanns några droger till försäljning där så vi gick ut och vår guide ledde oss vidare. ”Look black” var en uppmaning vi fick.
In bland skjul och sunk gick vi och det blev en alltmer obehaglig stämning. Vår guide stannade vid en lägereld och vi började prata med de som satt runt elden. Sen kom frågan om vi var sugna på meth, men det blev nej tack. Vi ville ha gräs.
Vi avancerar från lägerelden vidare in bland skjulen. Vi går in i en konstig kiosk-aktig anordning och guiden börjar snacka med snubben bakom kassan men inte ens där finns det gräs. Vi blir tillsagda att stanna i kiosken.
När vi står i kiosken börjar folk samlas utanför. En gris äntrar scenen också. Stor, 200+kg. En jävla bjässe. Men där står vi, ser inte det minsta svarta ut, och hänger i kiosken medans fler människor samlas utanför och stämningen blir mer och mer hotfull.
Till slut kommer vår guide och hämtar oss och vill gå längre in i kåkstaden för gräs men vi säger att vi vill hem. Han leder oss inte hem utan upp på en kulle där vi kollar soluppgången. Fint slut. Men under en tid i kåkstaden trodde jag att slutet var nära.