Inte läst igenom tråden än så tar det sen. För jag har lite saker att fixa.

Blev bestulen på allt jag hade i Polen när jag tvingades att sova utomhus. Allt var lite kaos och jag fick spendera 3 veckor i ett boende för hemlösa. En kille dog och det fanns bedbugs där så alla fick utslag och det var en ny nivå av misär som jag aldrig upplevt. Tar inget för givet längre.
Följde med en kille jag träffade i en park hem som bodde 20 mil utanför Warszawa. Han lät mig bo hos honom i fem dagar och jag städade hans lägenhet handlade och lagade mat till oss båda som betalning. Sen kom hans bror hem och sa att jag skulle packa mina saker och dra.
Dom gav mig en halv limpa och en vattenflaska.
Hade inga pengar alls men kom ihåg att bussen vi anlände i kom från vänster. Så tre på natten tog jag vänster och började vandra.

Letandet efter någon skylt som skulle antyda att jag var påväg till Warszawa men hittade ingen skylt det stod Warszawa på och hade ingen telefon.
Följde bara motorvägen och hoppades på det bästa.

På varje bensinmack jag hittade gick jag in på toaletten för att fylla upp vattenflaska.
Ransonerade brödet så väl jag kunde för att få det att räcka så långt som möjligt.

Gick gick och gick lite till. Försökte hitta lite träd där jag kunde sova någon timme för att skyddas mot vinden och isolera mig från den våta marken med löv, För att inte frysa ihjäl.

Ett tips om du någon gång är i samma situation är att plocka löv från träden då dom hänger i vinden och är torra.
Ligg inte på löven som fallit för fukt plus vind är lika med hypotermi. Och hypotermi får dig att bli supervarm och ger dig en falsk känsla av att du vill klä av dig och då dör du.

Hamnar du i tillståndet där det blir varmt utan anledning och börjar fundera på att ta av mössa osv. Var medveten om att hjärnan ljuger för dig. Lyssna på din egen logik gå inte efter känsla.

Oavsett det tog 3 dagar att gå till Warszawa. Tog sista brödbiten när jag såg första skylten där det stod att det var 6 mil kvar till Warszawa. Och jag har aldrig varit så glad i hela mitt liv.

Fortsatte gå mina fötter började ge upp och tillslut var smärtan så stor att jag knappt kunde sätta ner dom. Försökte koppla bort det började sjunga för mig själv och prata mycket med mig själv för att inte tappa förståndet helt.
Sjöng Bob Marleys Three Little birds. Och när jag pratade med mig själv så jag bara positiva saker även om vissa tankar var väldigt negativa.

Så saker som åh bara 6 mil kvar till Warszawa en härlig promenad. Såg ett löv och så det här är det vackraste lövet i Polen. Såg majsfält och tänkte vad underbart att jag får se det här. Jag har aldrig sett ett majsfält i verkligheten.

Mina skor blev blöta och jag frös men jag minns att jag så till mig själv, Jag har sån tur för det regnar inte.

Kom senare fram till Warszawa. Vid det här laget hade jag varit hungrig så länge att det inte kändes mer. Tankarna slutade vandra iväg på mat och jag dagdrömde inte längre om vatten.

Jag skulle ha ett jobb innan jag la mig ner och dog. Vet inte hur när eller var Men så ska det bli.
Gick förbi en affär tidigt på morgonen och dom hade precis fått en leverans av morgonens bröd. Munkar,Croissants wienerbröd och allt man kan tänka sig.
Tanken gick genom givet. "Ta en bara tänk vad gott det kommer vara"
Jag vägrade. Sa till mig själv jag är anledningen till att jag är här men jag dör hellre än att stjäla.

Gick vidare och allt jag visste var vart turistinformationen fanns i Warszawa nära Centralen och jag behövde ta mig dit för att få en gratis karta så jag kunde hitta till Svenska Ambassaden.

Löste det tog mig till Ambassaden. Kom in helt förstörd och förklarade min situation.

Hon i receptionen gav mig två bitar sockerkaka ett äpple och en banan.
Tog av mig mina skor och somnade direkt i soffan på ambassaden helt utmattad.

På grund av att jag levt i missbruk och varit totalt ansvarslös med precis allt i mitt liv. Kronofogden osv så kvalificerade jag inte för ett akut lån.

Hon sökte då fram ett boende för hemlösa och gav mig ett papper med adressen dit.

Åkte till adressen och när jag kom fram fanns inget hus eller någonting på den adressen. Skulle till nummer 19 och gatan så 15,16,17,18 och sen tog den slut.

Gick till en affär för att fråga om vägen och en supersnäll tjej googlade fram att det var en gammal adress och ett ställe som stängt.

Återigen var jag utlämnad till gatan så jag vandrade runt planlöst helt halt med smärta i foten tills jag kom till en park.

Under ett träd stod två killar och rökte i mörkret. Gick förbi dom tills dom skrek något på Polska. Vände mig om och sa English.

Hade tur för ena snubben var från Ukraina och kunde lite Engelska. Visade dom adressen och frågade om vägen men dom skrattade bara.

Dom sa jag hjälper dig hitta dit du kan sova hos min vän på ett villkor och det är att du går och jobbar med honom imorgon.
Jag sa självklart.

Han svarade okay bra men idag är det fredag så släpp det nu för först ska vi äta och dricka.

Vi åkte in till stan dom tog mig till McDonalds och köpte mat till mig och vi åt tillsammans.

Sen ringer snubben som skulle hjälpa mig till sin rumskamrat och rumskamraten säger att han inte får ta med mig hem.

Den killen kunde i princip bara prata ryska och ukrainska men fick fram ett "i cant help you"

Så hans engelsktalande kompis kom tillbaka och sa okay you go with me.

Vi åkte hem till honom åt och pratade i 2 dagar sen visade han mig till det stället Ambassaden gett mig fel adress till.

Kom dit och fick en säng i ett rum med 42 våningssängar.

Spenderade runt 3 veckor där. Tills det skulle komma in lite pengar på mitt konto. Så ambassaden med hjälp av utrikesdepartementet kunde ta pengar från mitt konto och köpa en biljett till Sverige. Så jag kunde åka tillbaka och fixa det.

Tiden i det hemlösa stället var egentligen hemsk men efter allt jag varit med om var det som att bo på Radisson Blu. Alla klagar osv. Men har man stått ensam på gatan utan något och inte har en aning om vad man ska göra för att kunna äta en brödbit utan smör är man tacksam.

Jag höll ner huvudet försökte ligga lågt och inte prata med så många där inne.
Många var kriminella och fulla majoriteten av tiden fast man inte fick vara påverkad därinne.

Det smugglades in vodka via fönstren på kvällen osv.

Gjorde tiden där och kunde duscha osv.
Mådde väldigt bra trots omständigheterna.

Tog mig till Ambassaden sen som hjälpte mig med biljett hem.

Befinner mig nu i Sverige och ska hämta mitt bankkort. Sen bär det av till Göteborg för att avsluta resten där. Byta adress osv.

Har inget boende kvar och här 800:- men jag klarar mig.
Beklagar att jag fick panik förut och "tiggde pengar" återställer det direkt jag kan.


Men jag är lycklig. För jag är garanterad jobb när jag återvänder!!! Jag lyckades göra det jag ville och det blev inte precis som jag tänkte men ibland får man kämpa för att åstadkomma något.

Hade inga vänner förut för att jag har varit värdelös, Varit en totalt egoistisk missbrukande människa med allt vad det innebär.

Men nu har jag ett ljus. Jag kommer från 8 Januari att ha ett hederligt jobb i Polen. Kanske inte välbetalt men kommer kunna äta mat och känna stolthet för jag jobbat för det.

Så tack flashback och alla därute som gjorde trådar om Polen och fick mig att ta steget.

Gör dock inte som jag och var impulsiv.
Planera strukturera och sen dra.

Ingen kan fly från sitt eget huvud.

2021 blir ett magnifikt år.

Och glöm inte du är en boss!

Med Vänliga Hälsningar
JiiiP

Om detta är sant, så wow... Vet liksom inte vad jag ska säga. Någonstans känner jag att historian är lite kryddad.

Härligt Jiiip! Goda nyheter. Var säker på att du hade blivit rånbögmördad, nu blev du ju bara rånad.
Hur fick du jobbet? Var det genom polackerna/ukrainarna/whatever du kom i kontakt med när du blev hemlös?

Fick du nån sömn under tiden du vandrade?

Vilken twist på historien, TS drar iväg mot soliga Grekland för att slippa bekväma Norden och hitta ett ballare liv för att frigöra sig. Slutar med dödsmarsch genom ett råkallt Polen "Arbeit macht frei" - style och multipla nära döden-upplevelser.

Jag känner mig inte så värst motiverad, men imponerad att TS lever.

Jävligt mäktig historia

Hoppas det du skriver är sant . Intressant resa du har varit med om. Kanske jag som är blind men vad för jobb ska du få?

Har vi en blivande svensk Kerouac med On the Road 2 att se fram emot?

Fortsätt uppdatera och utmana livet ts! En av de bättre trådarna på Flashback!

Härligt att höra att du har haft en trevlig utflykt med många nya bekantskaper som följd. Vad jag förstår så har du även haft en upplevelserik resa med inslag av motion och flertalet olika drycker & matupplevelser samt provat på lite olika dieter.

Det låter kul att du träffat hjälpsamma invånare i det besökta landet som guidat dig runt i flertalet olika aktiviteter och gett dig insyn i ett varierat kulturutbud.

Att du dessutom blivit så varmt välkomnad och erbjudits att delta i olika jobb och projekt tillsammans med polska medborgare och att du verkligen fått ta del av det genuint polska där du till och med blivit hembjuden till flertalet personer för att ta del av deras vardagsliv låter ju verkligen inspirerande.

Jag är iallafall motiverad men skulle nog behöva guidning i polen för att själv göra resan. Skulle du inte kunna skippa jobbet i januari och sätta ihop in paketresa med dina erfarenheter och kontakter som grund. Du guidar och visar alla oss motiverade vägen hur vi också kan göra resan.

Tyvärr är varenda ord sant som jag skrev. Och jag höll på att dö av skratt när jag läste Stallhagens inlägg.

Dödsmarschen var faktiskt en av dom värsta sakerna jag genomlidit i mitt liv men ångrar det verkligen inte.
Hade ingen koll på exakt tid då jag bara kunde se klockan när jag kom till bensinmackar. Men uppskattar att jag lyckades sova lite halvt runt två timmar efter att ha gått 6 mil.

Det är väldigt svårt att förklara vad som hände med mitt psyke på grund av påfrestningarna kroppen fick utstå.
Samtidigt var det en extremt viktig promenad för den jag var som människa.

Önskar verkligen att jag hade fått deltagit i militärtjänstgöring när jag var yngre. Eller fått delta i lite extremare träningsformer. Hade säkert gjort gott för många.

Hur som helst. Jobbet är att spackla väggar renovera hus och måla om. Tänker att det är en bra väg in. Är sjukt tacksam om jag får chansen att jobba överhuvudtaget. Träffa fler människor, Ha ett socialt sammanhang slita ut sig så man blir lite trött när man kommer hem.
Gissar på att lönen ligger på 6-10 euro i timmen baserat på vad jag hört.
Sen när man väl satt igång får man knyta fler kontakter och se vad som händer.

Det finns väl större pengar att tjäna om man sitter i en position i Sverige där man kan anställa Polska byggarbetare.
Men det är en senare historia.

Roligt att ni fortfarande kommenterar. Den här tråden blev lite längre än jag någonsin vågat hoppas på. Så är väldigt glad.

YouCanDoIT

//JiiiP

Nu försvann alla TS inlägg på instagram. TS, vad händer??

Det händer inte så mycket. Eller jo ska vara ärlig mot er det har blivit lite kaos. Och fick några samtal om att jag får sluta lägga upp min Polen historia. Det har hänt lite grejer och mina närmaste vill inte bli associerade med sån galenskap. Dom sa att jag var förvirrad och undrade varför jag lägger upp mitt liv för alla att se. Dom vill att jag ska in i Behandling eller söka hjälp för dom menar att jag inte mår bra.

Som sagt det hemlösa livet i Polen tärde på mig en hel del men gjorde mig starkare mentalt. Dock återvände jag dels för bankkortet och för att få se den vackraste, underbaraste mest kärleksfulla kvinnan i världen en gång till.

Fick en IG kommentar som fick mig att reflektera mycket. Och just kvinnan jag alltid har älskat så att hon vill att jag tar ansvar och skaffar jobb i Sverige för att vi ska kunna starta familj.
Så jag är sjukt klyven nu. Men tror att jag kommer förvandla min IG sida till att visa kampen jag går igenom nu.

Har fortfarande mitt jobberbjudande i Polen men för den kvinnan jag haft sen jag var 16 dör jag för. Så twisten på historian får kanske en ny twist. Vill inte göra Flashback besviken. Och kommer fortsätta uppdatera och sprida kärlek. Men vissa saker är större än mig själv.

Måste tänka lite mer över helgen för jag vill inte bara spotta ur mig massa skit. Men jag vet att ni som följer vill fortsätta följa resan. Och jag är här för att visa verkligheten i mitt liv. Ibland tar den sånna tvära svängar som nu. Men jag keep ut real.

Så hata eller älska. Upp till dig!

Hoppas ni alla har en trevlig kväll och om ni undrar mer svarar jag mer än gärna.

Bless you all!

//JiiiP