Hamnade bredvid en finsk sköterska i 45-årsåldern på väg hem från Bangkok. Jag bad om att få sitta ytterst då jag checkade in och då jag kom fram till min plats satt hon där... Märkbart irriterad påpekade jag att det var min plats. Hon bönade då att få sitta där för i mittengången satt hennes följe som var 2 tjingtjongare som aldrig flugit förr. Sur som ättika gick jag med på detta och fick sitta vid fönstret.

Då hon fick reda på att jag var svensk så sa hon:
- Jag har inte pratat svenska på flera år! Vad roligt att få fräscha upp svenskan...
Fy fan, det var ingen höjdare att sitta där o lära henne svenska efter 1 månads supande o knarkande i Thailand...

Tyvärr sover jag mig igenom de flesta av mina flighter så jag träffar inte så mkt roliga människor, två personer har dock gjort intryck.

Det första var en liten indier på nattflytet från staterna. Maten var sen så många valde helt enkelt att sova sig igenom den, jag var dock pigg pga. sovande i bilen från Atlantic city så jag var vaken. Brevid mig satt nämda indier som började med att ge mig alla hans mejeriprodukter i nån slags vänskapsgest. Sen satt vi uppe hela flighten och jämförde hans liv i indien med mitt i sverige. Skulle vara trevligt att träffa honom igen.

På senaste resan till Sydafrika så åkte vi transfer från CdG, framför mig satt en gubbe i medelåldern. Transferplanet är givetvis trångt som fan och jag är en rätt storvuxen person (190cm) så när han försöker fälla sin stol bakåt så körs mina ben in i hans rygg. Han lyckas givetvis inte fälla stolen helt utan det tar emot, han tittar irriterat bakåt mot mig (möter inte min blick), fäller upp stolen och sen TAR HAN SATS och kör stolen tillbaka. Det hela resulterar ju bara i att han får mina knän i ryggen (mjuk stolsrygg) och han nöjjer sig med en halvfälld stol. Detta är inte överdrivet bekvämt för mig men jag tänker väl att jag får lida lite för att jag är storväxt, om gubben vill luta sig till varje pris kan jag bjuda på det i två timmar. Dock får ju detta effekten att om jag rör lite på benen så känns det igenom hans stolsrygg. Detta pågår i ca. en timma innan jag skall åt nåt i mitt handbagage och han tydligen tröttnar på nåt sätt och demonstrativt trycker tillbaka stolen allt vad han kan. Detta resultera i att mina knän blir helt demolerande och jag sitter helt låst i stolen, kommer verken fram eller tillbaka. Börjar ta mig loss för att gå fram och säja gubben några väl valda ord öga mot öga då han vänder sig om och ber mig sluta sparka. Fick ett spel och skällde ut honom efter noter och förklarade att mina ben hade en viss längd och om han hade problem med det så satt min morsa två säten bakom som säkert skulle diskutera min DNA-uppsättning. När han fällde tillbaka den tryckte jag upp den i rakt läge och slapp honom mera.

Kontentan av det är att jag hatar folk som inte kan ställa frågor utan demonstrativt skall häva sin "rätt". Allting snyggt ackompanjerat av diverse missnöjda grymtningar, harklingar och menande blickar som aldrig möter ögonen.

Ja, grymt irriterande är det när småfolket ska fälla sina stolar på oss över 1.90m...

Jag har aldrig lyckats hamna sidan om någon trevlig på planet som vill snacka hela vägen precis som jag vill. Hur lyckas man hitta såna? Jag hamnar alltid sidan om tjocka kärring-amerikaner som tar upp 1œ säte och tycker det är diskriminering att de ska få betala ett säte extra för att de faktiskt tar upp det, eller sidan om någon affärsman som inte har råd med businessclass men beter sig om om han äger turistklassen!

Hehe sköna berättelser!

På en flight ner till Malaga för ett par år sen satt jag brevid en väldans trevlig kvinna i övre medelåldern. Hon berättade lite roliga historier om när hon vart ute o rest. Bland annat när hon skulle hälsa på sin dotter i Frankrike. Då hade hennes plan mött ett större flygplan på lite för nära håll, så hennes plan hade kastats typ 2km ur kurs. Det var ganska mycket kaos i planet sa hon..

Lite OT men...

Min syster jobbar som flygvärdinna på BA.
För 2år var hon och jag på semester på Seychellerna, eftersom hon kände de flesta i perspnalen fick vi åka bussiness. Två rader framför oss satt Liam o Noel Gallagher (<--stavning?). De är ju ganska ökända för att vara stökiga, men under hela flygningen var de fromma som lamm och riktigt artiga mot personalen.

På en resa mellan Umeå och Stockholm hade jag oturen att komma lite sent, detta innebar att enda lediga platsen var bredvid en 75 årig tant som stank urin. Den där lukten som det krävs 10 meters säkerhetsavstånd för att klara sig.

Jag satt å hulkade hela resan och att jag inte spydde , berodde mer på tur...... Flygvärdinnorna försökte hjälpa till så gott de kunde.