Ursprungligen postat av Flexis1
Det finns ett land jag tycker mycket om, sist festade jag där på nattklubb med kompisar från det landet.
Jag tycker av någon anledning om att resa dit ensam, jag mår mycket bättre av det, jag får fri utrymme för att få tänka för mig själv där och det är sån fin miljö att man kan promenera eller jogga, jag tycker om att vara ensam och jogga där, man är inte riktigt ensam då det finns kvinnor man sett som joggar med och som man hälsar på givetvis.
Det är något med att resa ensam dit som ligger och ältar hos mig, jag brukar tänka mycket när jag är där.
Jag undrar om det är vanligt att vilja vara vara ensam såhär? Kommer det med åldern?
Tror det kommer med åldern när man blir mer emotionellt självständig.
Inget fel med det, bara skönt.
Att behöva anpassa sig till någon annan 24/7 när man är ute och reser kan vara krävande.
Sedan har jag märkt att man blir mer utåtriktad i sin kommunikation, kanske är det för att man inte har någon annan att förlita sig på än en själv.
Jag tycker om det.
Varenda gång jag rest ensam så har jag format relationer, om än bara för stunden så har det var intressant.
Den där främlingen man träffade på flyget och började snacka med hela resan lång.. samtidigt som man knäckte en champagne eller två.
Saknar det nu i covidtider, det där att komma ur sitt skal och bubblan i Sverige.
Är man 30+ och inte vågar åka ensam så tycker jag det säger ganska mycket om personens karaktär.
Sedan kan det vara kul med sällskap i bland, men livserfarenhetsmässigt så tycker jag det är coolt att resa ensam. Det är självständighet, att vara i en stad eller ett land där du inte känner någon och har ingen annan än dig själv att förlita dig på för att ta dig vidare.