Håller med. Dessutom en massa ren, varit när att smälla med en sådan flera gånger.

Enda försonande draget med E4 är att det går att mata på mil efter mil ganska snabbt men oj vad tråkigt man har under tiden. Umeå-Skellefteå är en rysare när det gäller att försöka hålla sig vaken.

Det var några år sen jag körde E45:an men som jag minns det (åkte norrut) så var det i princip bara granskog tills man kom upp till typ Arvidsjaur. Efter det så glesade skogen ut lite.
Vägen går väl för det mesta parallellt med Inlandsbanan så är man järnvägsintresserad så kan man ju stanna till och titta på gamla stationshus då och då. Jag minns inte riktigt vad jag hade för förväntningar på den där roadtrippen men tänkte nog att det skulle kännas lite som att man var i fjällvärlden. Så var det inte alls, fjällen ligger åtskilliga mil väster om E45:an. Men det var i alla fall intressant att se denna delen av Sverige. Tätorterna längs med vägen (med undantag av Östersund) är av karaktären "byn som gud glömde".

Både E45 och E4 är ju tråkiga, de är ju trots allt vägar.
E45 har ju mindre trafikmängd så den är ju härligare att köra på det sättet, och stora delar så kan om man är lagd åt det håller gasa på rätt bra och vara rätt ensam i trafiken, vilket är en klart fördel mot E4. Är det bara äta bajsa rasta benen stopp så är de ju i princip lika tråkiga på E45 som E4. Jag skulle påstå att E45 erbjuder en viss större frihetskänsla.

Det hela beror på vad man gillar, om man tar omvägar så kan man ju få lite fjällaktig upplevelse om svänger av från E45 vid Mora eller Malung till Idre - Funäsdalen - Flatruet - Ljungdalen och vidare eller tvärtom beroende om man kommer norr eller söder ifrån. Det hela beror ju på om det är A-B så snabbt som möjligt eller A-B under avslappnade former.

Jag tycker som så att det är roligast att köra den vägen man inte kört tidigare. Har man kört båda så kan man byta någonstans via en tvärväg som man inte kört tidigare.

Efter att ha läst ditt inlägg började jag titta på kartan efter alternativa vägar. Det finns några stycken men de är ganska rejäla omvägar flera av dem. La särskilt märke till Vildmarksvägen som går nära Norge och tänkte att den måste jag köra i sommar men ångrade mig när jag läste att de hade haft fem gånger så många turister under 2020 som en normal sommar! Där var tidvis helt tjockt med husbilar så att vandrande renar inte kunde (eller vågade) ta sig över. Nu övervägde man stoppförbud på vägen inför säsongen 2021! Vildmarken är inte vad den har varit...

Jag körde inlandsvägen för några år sedan och uppskattade den mycket! Det är klart, jag gillar det faktum att man körde genom ren vildmark. Vill man kunna stanna litet när som helst för att ta en fika eller besöka en restaurang utan någon som helst planering är säkert kustvägen bättre men det var inget problem för mig.
Vägens kvalitet var rimligen bra, jag har inga som helst minnen av att det skulle ha varit problem. Det enda problemet i så fall var väl att man stötte på renar litet här och var som glatt traskade på vägen.

Alla sådana fenomen som Vildmarksvägen, Kustvägen, Tidernas väg, Konstvägen, Blå vägen osv är ju mest en varumärkesgrej som kommunerna håller på med, de är ju inget man ska läggas så stor vikt på.

Själv så var jag där i juli och upplevde på inget sätt att det var tjockt längs med vägarna. Jag skulle personligen ta uppgifterna i SVT rapportering med en nypa salt, de var säkert enstaka händelser men kaos det tror jag inte på. De var säkerligen mer än normalt, svenska fjällen, jämtlandstriganeln & kungsleden osv var ju grejen 2020.

Självklart var rapporteringen om att vägarna däruppe var igenkorkade helt och hållet överdrivna. Givetvis var det så att det stundtals, vissa dagar var köer, trångt och om man skall följa rekommendationerna för trångt på rastplatser etc så var det ju säkerligen för trångt ett antal gånger men det var ju knappast så att E45an var igenkorkad från Göteborg och hela vägen upp som det ibland lät som...