Ursprungligen postat av Spermadonatorn
Vad är det med Manila och hela Filippinerna som suger.. Cebu som sägs vara ett attraktivt resmål är en död och värdelös stad. Dagtid en mängd folk på Jollibee och McDonalds. Stress. Nattetid som om pesten hade dragit fram. Baguio avgaser så att man knappat kan andas. Tung dieselrök överallt. Davao och Olongapo, samma känsla. Tomma gator och nedsläckta hus. En gata på natten där inget händer mer än att lite folk samlas för att köpa köttbullar på spett för att därefter gå hem. Maten är gräslig. Kvinnorna fula. Vädret besvärligt.
Manila är stendött. Kustpromenaden är helt mörk, tömd på folk. Vågor slår från ett svart hav. Stora stenblock. Motorvägar, trafik och köer. På något konstigt sätt är man aldrig i själva staden. Det finns inget centrum och man måste åka buss mellan olika ställen, eller sitta i besvärliga taxibilar som inte kommer eller som vägrar köra. När man väl kommer dit man ska så är det återigen ingenting där. China Town och Mandaluyong. Svept på folk. Öde gator. Jeepar som kör är allt. Köpcentrum finns men alla ser exakt likadana ut med vakter och metalldetektorer som om det vore flygplaster man ska in på.
Mer än så kan jag inte sätta fingret på vad det är som gör att Manila och Filippinerna är fruktansvärt jämfört med övriga Asien. De som åker dit kan väl knappast bli annat än enormt besvikna?
Känner ni igen beskrivningen? Hur skulle ni förklara det? Vad är det för fel på Manila? Vad är det som gör att det är så tråkigt i Manila? Var i Metro Manila hittar man en mysig hemtrevlig känsla?
Manila mellanlandade vi bara i, deras domestic flygplats är den sämsta flygplats jag varit på, har varit på en busstation i Mexico som hade ett bättre upplägg. Undvek aktivt staden eftersom vi bara hört dåligt om den.
Utgick istället från Cebu och den imponerade inte heller, visst ett helt ok shoppingutbud men arkitekturen var ful och det tropiska vädret fick snabbt även relativa nybyggen att se nedgångna ut, detta blev än mer tydligt i Legaspi.
Maten var horribel, för mycket USA-influencer eller oätliga lokala rätter, det blev mycket sizzling-nånting. Inte stället man åker till för att äta oavsett hur många andra länders kök man importerat sen jag var där för cirka 10 år sen.
Byråkratin var också ett onödigt stör, det kunde vara 3 olika köer för att få en biljett, ett tillstånd och betala den lokala skatten, istället för att ta allt i samma kö.
Vad som var bra då;
Dykningen, väldigt bra dyksajter och t om på dom mindre estetiskt tilltalande så dök det upp arter som man sällan ser på andra mer turistiga ställen. Säkerhet lite sådär men vi överlevde.
Naturen, stränderna inte så såld på men så var vi också vid en del svarta stränder men inåt landet väldigt vackert.
Ölen slank ner med lätthet och även den billigaste romen var riktigt bra för den oraffinerade pimplaren.
Kan jag bara stålsätta mig inför att äta dåligt en månad så är Philippinerna helt klart med på listan över återbesök, främst då för att dykningen var så väldigt bra.