Det beror lite på vad det är för typ av resa vi företar oss men vi brukar varva slappa dagar vid stranden med dagar då vi gör utflykter där vi besöker olika sevärdheter.

Hemma sedan några veckor... Det var rätt skönt att bara ta det lugnt, dricka några öl, äta tre mål mat ute per dag osv. Men samtidigt är frågan om det var värt det. Ett misstag jag gjorde, så här med facit i hand, är lite för dålig planering. Det kan låta jättehärligt att bara "ta dagen som den kommer" men risken med att komma till en ny stad och inte ha en aning om vad man vill eller kan göra är att det inte blir så mycket gjort. Den där dagen som kommer blir ganska innehållslös.

Saker och ting tar lite längre tid om man inte är förberedd. Om man på morgonen kommer på att det vore kul att hyra bil, så har ju hela förmiddagen gått innan man har ätit frukost, hittat en lämplig hyrfirma, tagit sig dit, kommit iväg med bilen osv. Och vart ska man åka? Vad finns det att se i omgivningarna? Det löser man så klart med Google men allt det där kan bli överväldigande när man sitter på sitt hotellrum med max ett par dagar på sig att planera, genomföra och sedan resa vidare.

Nu menar jag inte att man ska ha varenda timme av semestern detaljplanerad, men att vara påläst på sitt resmål och ha satt upp några mål tror jag är bra. Hellre för många mål än för få, så har man lite att välja mellan. Om man sen inte hinner eller orkar allt man planerat så gör det ingenting.

Med ytterligare perspektiv på sommarresan 2022 så vill jag återigen trycka på bristen på planering, men också på det faktum att det var en rundresa (tågluff). Det tar på krafterna att åka omkring, byta miljö var och varannan dag, komma till nya städer där man inte hittar och inte fattar hur lokaltrafiken fungerar, boka nya hotellrum osv.

Jag har gjort ytterligare ett par resor sedan dess men då koncentrerat mig på en eller max ett par städer. Hade också gjort upp en plan med några museer, restauranger, byggnader osv som jag ville se. Allt blev kanske inte exakt som tänkt men med lite förkunskaper om staden och en lista med potentiella besöksmål funkade dessa resor betydligt bättre.

Som svar på ditt inlägg så kan jag kontra med att det är lite olika för min del.
Börja med att jag har ett behov av att röra på mig, annars går jag typ nuts. Tjejen kan intyga att jag blir jävligt svår att handskas med om jag inte har fått fysisk träning. Men samtidigt förstår jag dig och här är mina egenheter:

• Jag har inte lust att gå ut och roa mig, speciellt inte om det pissar ute. Tänker inte plaska runt i ösregn och få skorna genomblöta för att titta på ett torn.
• Städer som Krakow där jag redan varit sjukt mycket innan orkar jag inte tvångsutforska ännu en gång. Jag kan istället välja att chilla på ett bohemcafé med en god öl och snacka skit med lokala förmågor.
• Ibland har man plöjt igenom vad stan har av värde, vilket man gör rätt snabbt i Cluj-Napoca, Rumänien. Fortfarande fin och trevlig stad, men jag orkar inte med ytterligare en stor kyrka. Fuck it! Istället kan min prommenad innebära att gå upp på kullarna utanförstan och se hela Cluj-Napoca nedanför. Helt klart mycket roligare än att höra skit om en gammal tavla i en kyrka som man ändå kommer att glömma.
• Jag har en liten förkylning eller infektion. Fuck it! Jag sätter mig på närmaste pub och chillar.
• Ibland finns ingen rimlig förklaring. Jag har bara inte lust att beblanda mig med människor, utan hittar en anonym bänk i en park där jag röker en cigarr.

Jag är en sådan som känner ett behov att "nyttja tiden" då jag reser. Att sitta på hotellet en hel dag är otänkbart för min del.

Jag brukar dock inte lägga alltför mycket tid på klassiska sevärdheter. Prioriterar att traska runt i olika områden, även normala bostadsområden, äta på vanliga syltor och få en känsla av hur livet är för folk som bor i staden. Det är nice att sätta sig på något café och bara kolla på folk i en timme eller så.