USA var en pojkdröm, men efter att ha vistats en del där så har jag sett det som medierna inte visar och det som USA-älskare helst inte pratar om, och efter det har jag tappat suget på att flytta dit.
Byggtekniken är sämre än Sverige, folk bor oftast i slitna hus som inte ser ut att ha renoverats på decennier. Folk jobbar mycket men har ändå aldrig pengar. Fler utgifter, och dyra sådana.
Arbetsgivare gillar inte kollektivavtal. Servicepersonal behandlas mer eller mindre som slavar av sina arbetsgivare; trots att det är lag på att man ska ha minimum wage så funkar det knappast så i praktiken. Arbetsgivare följer inte lagen, de hittar på anledningar till löneavdrag, t.ex för att du lånar deras arbetskläder, din frisyr är för ful eller liknande dumheter. Det leder till att servicepersonalen bara tjänar 2-3 dollar i timmen, så det har blivit norm att ge dem allmosor (folk väljer att kalla det tip/dricks).
Många människor är religiösa fanatiker eller tror på galna konspirationsteorier. Det finns på riktigt amerikaner som tror att man i Sverige ser isbjörnar på gatan.
Brottsligheten är mycket utbredd, men många lagar är också bisarra. Segregationen är extrem. Om du tror att du har upplevt RIKTIG segregation i Sverige så tror du fel. Det går inte att jämföra med den i USA.
Innerstäderna i USA kryllar av hemlösa, pundare och psykiskt sjuka som går runt och pratar högt med sig själva.
Det jag såg i Downtown LA kan i det närmsta liknas vid en zombiefilm.
Många städer är dessutom tråkiga och historielösa. Bara en handfull städer är äldre än 200 år.
Moms inkluderas aldrig i priser vilket är störande.
Slutsats: USA är säkert nice om man är rik och bor i ett rikt och fräscht område. I alla andra fall så är det ett U-land.