Jag har en morbror i usa och jag har varit där 2 gånger senaste 6 åren.

Han jobbar inom data och köpte ett hus för 5 miljoner för några år sedan i Michigan.
Otroligt fint hus nöstna på landet.
Otroligt fin natur, speciellt på sommaren.

Han har 20 min till jobbet med bil.
Han tjänar kring 5k usd per månad.
En timme till Detroit.

Jag var där 1.5 vecka senast.
Torsdag till söndag var vi i New York, en kul upplevelse men skulle aldrig kunna bo i en så stor stad.
Sen tog vi hyrbil de 90 mil hem till honom.
Han har båt i Lake huron också.

Usa är stort och det finns en hel del att se.
Trevliga människor överlag och möjligheter är stora om man är duktig på ett jobb eller har driv.
Samtidigt är storleken en negativ sak tycker jag.
I Europa har du flera olika länder, kulturer, språk, och klimat inom 100 mils avstånd.

Har man pengar så anser iaf jag man kan ha det bättre i usa, men beror också på hur mycket man har.
Att vara ha 2 veckor semester gäller absolut inte alla i usa.
Han kunde ta ledigt flera gånger i månaden om han ville.

Att vara en vanlig arbetare med 2300usd i månaden är nog ingen höjdare. Då bor jag hellre i Sverige.

Förstår heller inte det. Men är det så fortfarande? Att USA är något man drömmer om?

De flesta som flyttar till USA har ju en plattform att stå på redan. De är utbildade och har erfarenhet och redan fått ett jobb eller i princip garanti på jobb som är mycket mer välbetalt än hemma. Samtidigt som de behåller skyddsnätet hemifrån. Får de cancer, eller någon annan långtidssjukdom eller något som inte täcks av försäkringen så flyttar de hem.
Det är de fattiga infödda amerikanarna som tar smällen för USA:s inrikes system, resten av världens individer är bara vinnare.

Men fattar inte hur man kan ha det som dröm.
Det är ju så jävla deppigt land. Trots otroligt många biosfärer , från öken till bergskedjor, från granskog till träsk, så ser fan varenda stad likadan ut.
Deppigt jävla rutnät av breda bilvägar med byggnader man kör till med parkeringsplatser utanför.
De absoluta storstadsstadskärnorna har väl lite mer diversitet, men NY som är den absolut populäraste och har mest 🤩-faktor här i Europa är också bara ett tråkigt rutnät med bilar överallt.

Söker man frihet söker man också fel av att dra till landet med överlägset flest inspärrade människor i hela världen. Det är bara annorlunda typ av frihet men du är lika förtryckt där som här, om inte mer, troligen mer.

Professionellt eftersökt och vill tjäna mer pengar. Då förstår jag.
Någon annan orsak. Förstår jag inte.
(Ur en svensks perspektiv)

Så billigt är det inte. I städerna är det samma pris som Sverige, även mat. Den stora skillnaden är att portionerna är MYCKET större och skräpmat är typ det enda som serveras till vettiga priser.

Vissa saker är billigare som typ en dunk Arizona ice tea för 2 dollar men det är som sagt socker och fett som är billigt.

Burgers är gott första två dagarna men fan vad less man blir på pommes och köttklämma efter en vecka.

Folk har dock mycket högre inkomst tack vare låga skatter och inget skyddnät vilket får det att verka billigt för en arbetande amerikan.

Drömland om du älskar att sitta i bilköer i flera timmar för att det inte finns basal infrastruktur som tåg eller ens trotoarer. Suburbs är fint dock och rätt idylliskt men det är verkligen en sminkad gris i slutändan. Landet har inga gamla vackra byggnader eller "naturliga" städer utan 90% är fyrkantingt, lågt och fult som fan. Blev riktigt avtänd på USA efter en resa till Florida.

Kul att du är framgångsrik! Glöm inte att utbildningen här är helt gratis medans den kostar hundratusentals i USA. Det är tyvärr inte så enkelt att "driv" tar dig till toppen, man måste ha mycket pengar från början för att lyckas där. Annars slåss man om smulorna

Det stämmer inte riktigt. På mitt företag finns det många som inte kommer från rika förhållanden. Vissa har lånat till sin utbildning. Vissa började på botten utan college-utbildning (som typ customer service rep), och har idag jobbat sig upp till en ingenjörstjänst. De fick jobba väldigt hårt, och det tog väldigt lång tid, men det går.

Jag förstår givetvis att jag har enorm
fördel som kom dit färdigutbildad, men min poäng är att det finns en väg för andra människor också.

Men för folk som vill jobba i typ butik och kunna leva ett bra liv på den lönen är det nog i de flesta fall bättre att bo i Sverige.

Det här stämmer inte riktigt för hela landet. Där jag bor finns det trottoarer, välfungerande tåg/spårvagn (bussarna suger dock). Bilköer? Ibland kanske, men jag har nog aldrig suttit fast i en i flera timmar.

Du vet inte vad du pratar om. Visst, sjukförsäkring, sjukvård är inte perfekt men har du ett jobb så är du som regel försäkrad på ungefär samma sätt som i Sverige. Sjukvården, om du är försäkrad - och det är de flesta -är väldigt mycket bättre än i Sverige. Vad som är positivt är större frihet och totalt befriat från jantelag. Luften är friskare, naturen större och vackrare. Människor trevliga och genuina. Men undvik woke ställen som typiskt återfinns längs kusterna. Satsa på de röda delstaterna.

Att det generellt skulle vara billigare i USA än i Sverige kan vi dementera på en gång. Vissa delar av USA tillhör världens dyraste ställen att bo på, t.ex. Bay Area i Kalifornien. Mat på restaurang kanske verkar billigare, tills du inser att du förväntas dricksa 15-20% eftersom serveringspersonalen lever på dricksen och knappt har någon lön.

Därför att sverige är socialt deprimerande såklart

Finns mycket fin natur, till exempel alla nationalparker, Grand Canyon med mera. Dealbreakern för mig är sjukvården. Blir du allvarligt sjuk eller skadad riskerar din ekonomi att trasas sönder. Detta gäller även i viss mån medelklassen.

Om du bor utanför manhattan, new york och kärn ställerna i storstäderna går du vanligtvis ut med 2 säckar mat mer än vad du gör i Sverige för samma pris. Detta vet jag då du typ alla bekräftar att mat är billigare.

Sen har du walmart som är en motsvarighet till biltema,, öob, rusta och jula i sverige. Där är det också sjukt billigt.