Språket är såklart nyckeln. Jag har bott i England och det fungerar såklart bra för de flesta svenskar. Men ska man bo någon annanstans får man vara beredd på att språket sätter krokben.
Överlag skulle jag nog säga att man får vänja sig vid lägre standard på bostaden än du har i Sverige. Detta både för att du troligen kommer tjäna mindre pengar när du flyttar (åtminstone i början) och för att byggstandard helt enkelt skiljer sig kraftigt.
Däremot upplevde jag att England t.ex. inte brydde sig lika mycket om vilken utbildning du hade. Det kunde utannonseras jobb där de efterfrågade att du hade slutfört
någon utbildning. I Sverige ska det vara specifik utbildning för det specifika jobbet. Där räckte det med att du bevisat att du kunnat genomföra en utbildning så att de sedan kunde utbilda dig vidare.
När jag bodde i England var det väldigt lätt. Jag flög dit och började söka jobb. Men på den tiden var de också medlemmar i EU. Man skulle också ha ett national insurance number (för att kunna bli anställd) men det var bara att anmäla sig för och så fixades det.
Däremot strulade det i början med banken. För att få ett bankkonto ville alla banker att jag skulle ha med mig ett brev från min förra bank till min nuvarande adress. Det hade jag naturligtvis inte eftersom jag var ny i landet. Det slutade med att en banktjänsteman var snäll och frångick reglerna när min far skickade ett brev från min svenska bank som var adresserat till min adress i Sverige. Så tänkt på vilka regler som gäller i det land du flyttar till. Det kan kännas krångligt.