USA kan låta frestande och spännande. Men landet är verkligen inget paradis att jobba i, arbetskulturen är betydligt hårdare än i Sverige, lite semester och längre arbetsdagar.

Som papperslös kommer du bli behandlad som en Mexare, smutts dvs. Men det kanske går att arbeta sig upp i hirarkin och en dag bli respekterad. Aldrig hört talas om Sanctuary states.

Vad gör du om du blir sjuk eller om nånting händer?

Har läst på, hört mig för och skaffat mycket information om USA, vet (så mycket jag kan veta utan att ha bott där) vad jag ger mig in på. Besökte Florida när jag var 15, år 2005 med familj, fastnade för landet, folket, maten och bilarna direkt.


Nej, som skandinav blir du aldrig behandlad som mexare, men du kommer inte kunna få några fina jobb heller. Det är dock inte det jag är ute efter, jag vill ha ett vanligt kneg, en pickup och någonstans att bo. Inga högtflygande drömmar om att jag ska göra "karriär" där borta, vill leva ett drägligt liv där bara. Slippa miljötramset, islam och det vi tampas med här i Sverige, det är en sundare syn på livet i USA än vad det är här i Sverige.



Blir jag sjuk i USA, får jag försöka ta hjälp utav människor runt omkring mig. Det är så dom flesta amerikanerna gör, i sverige har staten ett enormt inflytande/förtroende, det har inte staten i amerika. Däremot är sammanhållningen, hjälpsamheten och gästfriheten så pass annorlunda där borta att vi i Sverige inte ens hamnar i närheten.



Det är var och en MOT staten i USA, men man står samlade med sina vänner/sin familj i USA, det gör man inte i Sverige, här förväntas staten/socialen ta vid när något går åt helvete.


Detta förutsätter ju att man skaffar vänskapsband, och socialiserar sig med bra folk i USA. Men jag är social, har bra arbetsmoral och värderingar som amerikanerna definitivt kommer känna igen sig i.

Att du dessutom är invandrare, men INTE från Mexico, eller INTE är muslim, gör att man blir mottagen bättre. Det är vad jag hört, inget jag vet till 100, men kan tänka mig att det är så.

Det är ju få länder där vänsterextremismen, wokeismen, antivitheten och galenskapen har nått sådana höjder som i USA. Och värst är det i så kallade sanctuary states.

Jajjamen, och ändå är den inte en bråkdel så mottagen som den är i Sverige.


Bara kolla på vilka bilar dom kör där borta, i USA åker var och varannan människa en fullsize pickup med diesel/bensin V8:a. Här i Sverige kör vi runt i leksaksbilar för att rädda miljön, muslimerna och bögarna. Vänsterfikusarna här i Sverige hade ju satt både sojamjölken och afghansaggen i vrångstrupen om dom visste hur det såg ut där borta.

I USA äter man revbensspjäll, hamburgare och god mat utan att ens TÄNKA TANKEN på att äta veganskt för att rädda miljön, muslimerna och bögarna.

En normal, sund livsstil med roliga saker, vettiga bilar och god mat är lättare att leva som vanlig knegare i USA, än vad det är här hemma. Här kan du jobba röven av dig, men blir ruinerad om du inte har en leksaksbil på garageuppfarten ändå. INGET som är roligt tillåts i Sverige. Här handlar ALLT om bögarna, miljön, transor och muslimer.

I USA propagerar media för detta, men få lyssnar. I Sverige propagerar media för detta, och majoriteten lyssnar. Där har du skillnaden.

Jag gick i samma tankar som dig under en lång tid och jag var dessutom otroligt less på mitt gamla skitjobb i fabriken i Sthlm.

Sedan blev det så att jag råkade träffa en tyska, efter en längre tid med långdistansförhållande så fick jag ett jobberbjudande i Tyskland av en person i hennes familj. Valet var då enkelt, jag packade ihop och drog.

Eftersom att hennes familj inte kan ett ord engelska så hade jag redan gått tyska kurser för skojs skull men självklart hade jag nytta av det när jag började mitt nya jobb. Man lär sig dock språket väldigt snabbt när man väl är på plats. Har inga problem alls idag med språket så länge man inte pratar med någon från Schweiz...Jobbig dialekt. Språket är det absolut mest viktiga! Du kanske borde testa ta någon språkkurs i valfritt språk för att kanske lära dig mer om dig själv och vart du vill flytta.

För att fatta mig kort så trivs jag jättebra och skulle aldrig kunna tänka mig att flytta tillbaka. Jag tycker verkligen att du ska ta steget när du är redo.

Åk bara det löser sig

Låter underbart! Ja att träffa en go tjej gör ju att man automatiskt får drivet! Jag vill ju söka mig till främst engelskspråkiga länder, och jag talar engelska flytande så språket är för mig inget hinder!

Tacksam för din input! Hoppas du får det bra i Tyskland framöver!

Du tycker inte du överdriver Woke-tönteriet i Sverige en smula?

Tror inte jag känner nån vegetarian om jag ska vara ärlig. Ingen Woke-person heller. Alla jag känner kör bilar dom gillar. Vissa kör elbil, men inte för att rädda miljön utan för att det är ekonomiskt vettigt för dem och även lite för att det är mycket effekt. Eller för att dom gillar teknik.

I Sverige är det väl mest kändis"eliten" och makthvarna som är woke (Ja utåt i alla fall). Samma gäller tyvärr i staterna.

Jodå, lite överdriver jag.

Men jag har ju varit i USA. Jag tycker om hur det ser ut där (Bara varit i Florida) men man ser ju hur det ser ut i videos på Youtube och på film och jag gillar det, hur folket beter sig och dom bilarna dom kör...och maten dom äter. Jag gillar USA mer.

New york, Las vegas, Los angeles och San diego har jag besökt. USA är ett fantastiskt turistland. Om än lite dyrt nu för tiden. Jag kommer säkerligen turista där igen inom ett par års tid.

Men att bo där? Är det inte lite U-land egentligen?

Jag vet inte, som någon som hamnat lite snett här i livet på sistone. Så kan jag nog inte hålla Sverige högre. Är du vit, heterosexuell och man i Swedistan, är det uppförsbacke. Socialen kan du glömma. Löste sig ändå för min del tack och lov vare familj och bra arbetsgivare. Sjukvården är KATASTROF. Och åk till närmsta köpcenter i större stad....och leta efter någon som talar svenska, alltså VÅRAT språk....

Om USA är ett U-land, vad är Sverige då?

Spanien. Bott här sedan 2008-ish. Talar flytande spanska och förstår väl katalanska (regionala språket) till 80% skulle jag säga. Började med jobb som enbart krävde svenska eller engelska. Men gick sedan över till jobb som krävde spanska.

Trivs väldigt bra. Levt hela mitt vuxna liv här, skulle aldrig flytta tillbaka till Sverige frivilligt. Sommarstuga i Sverige kan jag dock tänka mig. Njuter främst av att bo i Spanien under lågsäsong. Att bo utomlands under en längre tid är en ögonöppnare i många fall. Spanien är också mkt mindre PK jämfört med Sverige. Befriande.