Nu har jag "enbart" varit i Europa men när jag var liten så kunde vi besöka samma plats i typ spanien med familjen ett par år I rad detta var när jag var som minst sedan vid tonåren så testade vi lite nya länder och ställen.
Jag antar helt enkelt att när man har småbarn så är det skönt o åka nånstans där man känner igen sig.

Det postiva var att man lärde känna lite folk närmare som bodde på platsen när man dök upp år efter år.

Nu i vuxen ålder så reser jag knappt men skulle jag göra det så skulle jag nog vara den som åker till samma plats jag har sett gansks många länder i Europa men vet vad jag vill ha det är värme/strand/saltvattnet/palmer samt ej för nära en storstad.

Tar en vecka i samma lilla spanska kustort för tredje året i rad i sommar, men olika hotell och så varje gång. Helt enkelt ett skönt, avslappnat ställe att återkomma till. I övrigt reser vi lite mer varierat, hade nog inte klarat åka tillbaka till samma ställe om det var enda utlandsresan.

Jag förstår varför folk åker till samma resmål hela tiden. När man reser till ett nytt ställe så känns det alltid som tvång på att man måste se och uppleva vissa saker. Man får planera in för att hinna med att se den saken, göra den saken, äta där, åka dit. Men om man åker till Gran Canaria för 10.e gången, så vet man precis vad man ska göra, var som är bra att äta, vart man ska gå och vilket väder man har. Man kan alltså koppla av på ett helt annat sätt.

Säger inte att det ena alternativet är bättre än det andra, men för mig är det att jämföra upplevelser mot att vila upp sig.

Själv reser jag inte mycket alls eftersom jag inte har tid och gillar stället jag bor på så ser egentligen ingen anledning att resa bort. Har lite historier om andra dock.

Min familj hade en turistverksamhet i nästan 50 år och det var samma folk som kom varje år och de ville bo på exakt samma ställe som året innan.

Skulle jag reda med familjen skulle jag nog åka till samma ställen, men om jag reste själv skulle jag nog inte göra så.

Ja, just det där är ju helt otroligt. Nog för att det är vackert där, jag har varit där, dock inte för att se sjöodjuret, men självklart gör ju området något av det för att locka till sig turister och det har banne mig lyckats väl, det är alltid massa folk där. Jag kör förbi där ibland. Men i alla fall finns det hundratals vackra ställen i Skottland jag heller är på än i den turistfällan.

Folk får ju åka och göra vad de vill. För mig så vill jag ha en lugn semester där det är få turister och där det är lugnt och skönt och vackert. Jag har varit mycket i Skottland och åker gärna till någon lite by och bor där en vecka eller två. Bara vandrar runt i omgivningen, går på puben, åker på lite dagsturer det är perfekt tycker jag.

Vill jag på storstäder så är det Polen, Ungern och Tjeckien mestadels.

Men jag tror att många gillar trygghet och vill veta vad de kommer till och därför åker till samma ställe mest varje år.

Grymt, känns som ett givet resmål om man gillar grönska.
Själv skiter jag i vilket, så länge jag slipper dryga typer. Hittar jag nåt najs ställe så håller jag mig där. Personligen håller jag mig ifrån turistorter, finns billigare horor utomsocknes av Pattaya.

De få gånger jag reser så reser jag till ett nytt ställe, att enbart besöka samma ställe om och om igen skulle bli tråkigt i längden och man missar otroligt mycket.

Vill dock till Italien igen och besöka Rom och Pompeji igen, hann inte med allt på förra resan då vi besökte Rom Pompeji samt Venedig under de 6 dagar som vi var i Italien. Venedig var överskattat och hade hellre lagt dessa dagar på Rom och Pompeji.

Kan även tänka mig att testa en vecka på ett hotell med all inclusive och bara bada och ha det gött, frågan är dock om det inte blir tråkigt efter 1-2 dagars badande och solande.

Var i Nassau (Bahamas) under 3 veckor för ett antal år sen, visst strandpromenader på vita sandstränder och bada i turkost vatten i all ära men man tröttnade på det i slutändan. Skulle istället ha rest runt och utforskat öarna omkring.

Åker gärna tillbaks till samma. Om man trivs där så varför inte?

Jag reser rätt mkt i jobbet och till ganska udda destinationer, har för övrigt ett rätt stressigt liv. Så om jag funnit några ställen som jag gillar och som är bra, så har jag inga problem med att åka dit flera ggr om man trivs då det primärt är avkoppling man då söker. Sen är sand, sand, vatten är vatten oavsett vart man åker om det nu är det man söker. Hade jag haft ett mer monotont jobb utan resor runt om i världen, så hade jag nog varit mer rastlös och sugen på att se nya saker. För min del är den bagen oftast full och då gäller rast & vila med sköna kända omgivningar oftast.

Det händer att jag återvänder flera gånger till ett resmål. Någon skrev tidigare i tråden att första gången blir lite som att reka, kolla läget bara. Sen lär man sig hitta guldkornen och kan ta det lite lugnare. Detta gäller väl i första hand storstäder men kan även appliceras på turistorter vid havet.
Första gången går man på alla nitar med halvdålig mat på dyra restauranger med undermålig service och så vidare. Nästa gång äter man alla mål mat hela veckan på den där lilla mysiga familjeägda restaurangen som man hittade sista kvällen förra gången.

Och även om jag personligen inte reser på det sättet som beskrivs i början av tråden så kan jag förstå dem som gör det. Man kanske har lärt känna ett gäng som brukar åka till samma camping och har jättetrevligt ihop. Eller så har man exakt noll intresse av arkitektur, städer, natur, kultur, nya upplevelser etc. Man vill bara slappa, sola, bada, bli salongsberusad och slippa laga mat. Varsågod, gör så, inte mig emot. Och gör det gärna på samma all inclusive-hotell i Hurghada varje år så slipper ni gråta ut i kvällspressen när det visade sig att poolen var för djup, att ett dubbelrum inte betydde dubbla rum (autentiskt exempel), att bartendern i poolbaren inte kunde svenska osv...