Nu ska väl bara sägas att jag varit bara i storstäderna (Vancouver, Montreal och Toronto) och bara när vi skulle köpa upp företag där.
Jag kan inte uttala mig om landet men det lilla av folket jag träffade (från ett arbetes perspektiv) var en blandning av drag som inte föll mig i smaken.
Jag upplevde:
- Lågt i tak på ett amerikanskt sätt. Det härliga med Sverige är att allas åsikter räknas och en anställd kan prata med VD:n utan problem. Här vågade inte folk säga nått om inte chefen sagt det, vad cheferna / reglerna sa var det som gällde.
- Följer regler men försöker alltid fuska sig runt dom. Dom är som oss, vana vid att följa regler. Men till skillnad från oss ska det alltid fuskas runt regler och vad man kommit överens om. De läser regler som djävulen läser bibeln. Och när man först tror att man är överens inser man sen att dom smiter ur. Samtidigt som dom är fyrkantiga med att saker måste göras enligt reglerna (som dom sen inte följer). Frustrerande.
- Slickar uppåt och sparkar neråt. När jag först kom trodde dom att jag bara skulle göra en review på deras arbete och att iom att jag inte hade VD titel så kunde dom skita i mig. Jag blev rätt så respektlöst behandlad. När vår VD sen sa att han skulle gå på min rapport till 100% så... låt oss säga så att min rumpa har aldrig varit så ren. Samma sak rakt igenom hela mina resor där hotel, polis och tull. När det antyddes att jag hade pengar så blev alla super trevliga.
- Skev självbild. Dom upplevde själva att Kanada var så fantastiskt och att kanadensare var helt o-utbytbara. Att inte ha en kanadensare på någon position var som att skriva under sin egen dödsdom då inga andra länder var så pålitliga som dom (vilket såklart inte stämmer). Samtidigt så hade dom ju sånna arbetslagar så att man tvingades anställa kanadensare (vi hade en kille som byggt själva systemet men för att en kanadensare "hade kunnat bygga systemet" skulle det bråkas vid anställning).
Så mer amerikanskt än svenskt i mina ögon.