Anderna och bor med en familj som äter marsvin. Dessutom är dag och natt ganska lika året om, vilket gör att jag med vinterdepp ibland, vill dit. Språket skulle det kanske bli problem med, men om de talar spanska skulle jag kunna fixa det.

Det räcker att flytta ut till ett ensligt fint ställe på landet - Sverige är vackert. Städer är total öken fyllda av massa oduglingar och människor med snea värderingar. Gjorde det själv för 8 år sedan och trivs fantastiskt, jobbar inte, har ingen som helst kontakt med någon myndighet. Spenderar dagarna med min härliga labrador, hänger i min fina stora trädgård och gör precis vad jag känner för. De få grannar jag har är oldschool - rekorderliga människor som hjälps åt vid behov. Insåg sedan länge att det är så här man skall leva, utan stress och i fantastisk svensk natur. Mänskligheten är totalt galen och jag känner mig otroligt privilegierad som förstått det och valt att kliva av.

Du behöver bli munk någonstans. Nepal, Thailand? Det finns säkert hemsidor dedikerade till att samla relevant information om hur man går tillväga

Det låter egentligen dock som att du behöver strunta i vad andra tycker om dig i det fåfänga kapitalistiska samhället men det är inte vad tråden handlar om

TS är väl inte så fel ute som man kan tro. Uppenbart från mitt eget liv att det inte är särskilt mycket "var dig själv-känsla" i fina områden i Sverige som Djursholm. men kommer man bara en liten bit utanför så beter sig människorna, åtminstone ytligt, mer mänskligt och bryr sig mer om andra.

Men när man skrapar på ytan så är det bland dessa trevliga människor som nästan alla brottslingar finns. Så jag väljer ändå stela Djursholm.

Detta sagt så tror jag Sverige är ett ovanligt omänskligt land men det räcker för TS att ta sig till t.ex Danmark så är känslan helt annorlunda. Vill man slå på stort är det säkert riktigt charmigt i Indien, där 1.4 miljarder trängs på liten yta och man måste bete sig socialt för att kunna uthärda att dela en toalett på 20 pers.

Exakt.

Det finns inget motsatsförhållande mellan konformitet och solidaritet. Tvärtom brukar de sakerna höra ihop, för båda delarna handlar om social sammanhållning. Det är en liberal önskedröm att alla ska kunna göra sin grej, och ändå vara del av en stor varm gemenskap. Det funkar inte alls så i verkligheten.

Tonåringar brukar alltid gå igenom en fas där de vill vara 100% procent sig själva, och det unga vuxenlivet brukar bjuda på insikten att man är ganska ensam och sårbar om man är 100% sig själv.

Frågan är om TS vill slippa kapitalism eller om TS vill vara sig själv?

Slippa kapitalism
Vitryssland (numera Belarus) får du slippa kapitalism samt Transnistrien, en republik i Moldavien som utropat kommunistiskt självstyre.
Men du kan nog glömma att vara dig själv där. Du får fanimej rätta dig i leden, annars väntar mindre trevliga repressalier.

Vara dig själv
I New York kommer ingen att lyfta på ögonbrynen oavsett hur du har klätt dig. Du får vara hur flummig och utflippad du vill.
Tyvärr är New York en marknadsekonomi. Vet inte på vilket sätt det stör dig men så är det.

Det går inte att fly kapitalismen, den finns över hela planeten.
Påverkar alla länder och människor oavsett om de för eller mot kapitalism.

Du måste hitta/skapa en enklav eller ett "community", en plats där flera andra bor som delar din syn.
Där kan ni samverka för att styra upp ett mikrosamhälle inom ett lands gränser.

Lycka till!

Där pengar är oviktigt är det annat som symboliserar värde. Vem som har flest kameler, sockerbetor eller slavar.

Så fort basbehoven är tryggade för överskådlig framtid kommer folk börja snegla på lyx så som toapapper, vattenklosett, och även utseende. Så sikta på ett land där folk inte alltid har mat för dagen. Då har dom inte tid med skit som smink och duscha..

Vad tror du om Flen?

TS kanske skulle förtydliga att "slippa kapitalism" Om han menar inte behöva arbeta för pengar så är nog sverige ett bra ställe, finns många möjligheter att låta andra försörja sig själv, om det menas att ärva/spara/förränta pengar så öppnar det ju för att TS ändå kan tänkas arbeta för sitt uppehälle?

Eller börjar de snegla på varandra.
Jag såg ett program som handlade om en flygplanskrasch i en djungel.
De var först tre män som överlevde och som planlöst(hehe)började gå mot sin räddning.
De var så klart hungriga och de svalt och plötsligt var de bara två.
Sedan var de bara en.
De åt helt enkelt upp varandra.
Det finns nog ingen plats på den här jorden där man kan skapa sig ett alldeles eget paradis.