Osäkert och osäkert, diversifierat ägande i många utdelare. Du ska ju sitta på innehaven över väldigt lång tid och plocka utdelningarna. Även att inte leva på gränsen utan kunna lägga undan en del just ifall det skulle blir dåliga tider nån gång.

Brukade köpa amerikanska utdelnings ETFs som delade ut per månad så varje månad fick jag utdelning som jag plockade ut i bankomaten och spenderade. Dock har man förbjudit oss att köpa amerikanska ETFs då man anser att vi inte är smarta nog men finns andra alternativ.

Ang onlinegig finns det mycket. Kan jobba med annotering för AI, social media manager, kundtjänst, mm för mindre företag som inte har råd/behov att anställa någon utan istället tar in en frilansare. Om du har någon expertis att erbjuda kan du ta jobb inom det, tex via Upwork eller något crowdsouricing företag.

Gäller dock att man har rätt tankesätt där man anpassar sitt spenderande efter inkomst då de kan variera från månad till månad när man tar ströjobb som frilansare men å andra sidan är det så mycket billigare att leva i asien istället för att betala 60% skatt i Sverige så då kan man konkurrera prismässigt dessutom mot de som jobbar från och betalar skatt i Sverige.

Jag kapar tråden lite då jag hade tänkt starta ett ämne med precis identiskt topic.

Har själv faktiskt börjat planera en exit till Asien, målet är att bo där om 2 år, max 3. Utan att outa mig allt för mycket så är jag 30 år och bor i norra Sverige.

Jag har väl sedan många år börjat lessna på Sverige, specifikt klimatet och en hel del på människorna här. Jag älskar egentligen Sverige och är lyckligt lottad att faktiskt fått växa upp här men jag tycker saker och ting har blivit sämre med tiden. Jag vill verkligen inte behöva skotta fram bilen och leva i en frysbox i många år till. Att kolla på termometern och se -25, komma försent till jobbet för att det är snöstorm och väl på jobbet så tycker jag bara att allt suger helt enkelt. Att jag inte valde att ta skolan mer seriöst och få bra betyg och ett utvecklande jobb får stå för mig, inte för att det är för sent, men jag känner att även om jag skulle ha utbildningen eller ett jobb jag tycker om så hade jag ändå knappt velat bo kvar.

Jag tycker Dansksisu sammanfattar det bra i detta inlägg:


Planen är som sagt att flytta inom 2 år, alltså runt 2026. Just nu jobbar jag på ett kundcenter och får in runt 21K efter skatt, väldigt låg inkomst alltså men jag lever relativt billigt. Har en avgift/amortering+ränta som ligger på 7000 totalt. Jag hoppas kunna börja plugga antingen webbdesign eller till utvecklare nu i höst, en YH-utbildning på 2 år. Ska verkligen fokusera på att lära mig någonting som kan generera en inkomst i det nya landet annars känns det rätt kört. Så det kommer vara prio nummer 1. Lära mig programmering, börjar plugga det nu om ett par veckor och efter det så kan jag förhoppningsvis komma in på YH-programmet. Har även en sidosyssla som vissa månader genererar ungefär 10k extra, något jag kanske kan göra i Asien i bästa fall. Hittar jag inget jobb där jag kan arbeta online så får jag i värsta fall köra igång som chattoperatör, inte för att det är någonting jag ser ner på, men jag undviker det helst om jag skulle kunna jobba med annat.

Familj och relationer: Ingen flickvän, inga barn. Vill gärna hålla det så också. Har varit väldigt nära att få barn med två olika tjejer och jag får tacka mig lyckliga stjärna att så inte blev fallet. Dejtingmässigt så har jag inte heller någon större lust. Jag skulle väl säga att jag är avarage till utseende, gillar dock att träna så jag håller mig i god form. Men till stor del så är det mest ensamstående mammor som visar intresse på dejtingsidorna. Jag har testat dejta en 2-barnsmamma och kan säga att mitt blodtryck nog aldrig varit så högt. Jag orkar helt enkelt inte med barn. Är väldigt introvert men när jag väl bondar med någon så blir personen väldigt viktig för mig.

Ekonomi: Har en relativt god ekonomi trots min låga lön. Eftersom målet är att sticka iväg så känns det inte relevant att varken köpa på mig en massa prylar eller att gå på krogen. Har ett ISK med runt 600K, en bil värd runt 30K, en lägenhet värderad till ungefär 2M i dagens läge med en belåning på 50%. Inga övriga lån/skulder.

Planen är att i faser börja sälja av saker och ting för att i sista ledet sälja lägenheten.

FAS 1: (ÅR 1)
Förhoppningsvis börja plugga en YH-utbildning eller lära mig någonting som kan generera pengar i det nya landet. Går inte det så kommer jag försöka byta jobb till något nattjobb eller kanske ett industrijobb med skifttillägg. Fortsätta spara så mycket som det går men ändå leva ett drägligt liv.

FAS 2: (ÅR 2)
Börja sälja av prylar. Bil, TV, datorer, möbler etc. Inte för att det kommer generera några stora summor, men jag orkar inte ha en massa saker som samlar damm hemma hos någon förälder/vän. Fortsätta renovera lägenheten så att den är fräsch vid försäljning. Känner några som jobbar på bygghandel och kan nog få kakel/klinker till inköpspris. Räknar på att badrummet kommer kosta någonstans mellan 120-150K efter ROT.

FAS 3: (ÅR 2-3)
Sälja lägenheten beroende på hur marknaden ser ut. Förhoppningsvis har räntorna sjunkit och priserna stigit. Jag vill kunna lämna Sverige med i alla fall 2M SEK (något mindre ifall det blir studier). Om jag skulle sälja nu så har jag åtminstone 1,6M i likvida medel. I värsta fall får jag hyra ut lägenheten under 6-12 månader med BRF godkännande.

FAS 4: (ÅR 2-3)
Get the fuck outtahere

Jag vet inte om jag blir lyckligare av att jag flyttar utomlands, men vad fan har jag att förlora egentligen. Jag trivs inte här, trots att vi har det jävligt bra materiellt sett många av oss. Om 70 år är jag död ändå liksom.

Vill även förtydliga att jag rest mycket i Asien och specifikt i Thailand. Vår familj har ett boende där, men det är inte därför jag vill dit. Jag vill skapa mig ett eget liv. Det som är det kluriga är såklart visumet. Eftersom jag är 30 och inte 50 så kan jag inte få ett sådant visa i Thailand. Då är det närmaste att antingen hitta ett jobb där man får WP alternativt gifta mig med en thai vilket känns väldigt långt bort. Det jag gillar med Thailand är, förutom damerna; vädret, kulturen, maten, lukten. Visst, jag har varit där på semester och allt blir såklart vardag tillslut, men jag tänker att så länge man inte jagar brudar i barerna varje dag, blir alkad (dricker inte ens alkohol) samt har en rutin med jobb så klarar man sig. Jag är som sagt ingen big spender, utan jag vill bara ha sol, trevliga människor, kunna kanske träna thai-boxning, lära mig lite thai, gå på gym, röka lite gräs och bada i en pool liksom. Det som sätter käppar i hjulet är ju trots allt visumet.

Därför har jag börjat läsa på lite om andra länder, t.ex Kambodja och Filippinerna. Kambodja verkar ju Bbobi tala gott om i alla fall.

Filippinerna verkar ha sina för och nackdelar, att kunna prata engelska är ju ett stort plus. Men det är samtidigt inte Thailand. Ett annat plus är såklart visumet. Som jag har förstått det så kan man i princip vistas där i 3 år, sedan lämna landet och få 3 år till. (Jag vet att det är den förenklade versionen, men ni fattar). Vet att några här på forumet huserar i Filippinerna och då jag själv aldrig besökt landet förutom på YT-videos så tänker jag inte sitta och döma landet utan att ens ha satt foten där.

Jag vet inte om någon har orkat läsa igenom detta, men hur som helst så känns det bra att skriva ner det, om inte annat för mig själv, så att jag kan ställa mig själv till svars om jag inte lyckas hålla mig till planen. Tar gärna emot feedback på planen också, vet att den inte direkt är vattentät men som sagt så är det bara en plan. Går det i stöpet så har jag ett hyffsat liv här i Sverige, om än tråkigt.

[/SPOILER]


Verkar genomtänkt, så om det funkar för andra lär det nog funka även för dig.
Om du har låg ränta på bolånet skulle du kunna hyra ut den tills du är redo att köpa boende i asien, då har du ju en passiv inkomst i hyran som kommer in. Sedan hade jag nog startat med 3mån i Thailand som du redan känner till bra, för att sedan ta flyget till Phillipinerna (pga visum som du nämnde), jag gillar hyfsat bra standard så jag hade valt BGC Manila.

När du får igång inkomsterna på riktigt hade iaf jag åkt land till land i några år iom att du är ung fortfarande. Japan har väl 6mån visum, Vietnam 3mån osv, man kan ta sig runt i en sakta takt och testa allt som finns. Sedan köpa lägenhet när du vet vad som passar bäst.

Man får ju en bra utväxling på kapitalet med arbitrage, man har högre sexuellt marknadsvärde, samt bara att vädret är toppen i stort sett året runt gör ju att det känns som man lever 2-3ggr längre liv.. i ett mer positivt mindset.

ref;
BGC https://www.youtube.com/watch?v=hg0vKrXDHGs
BGC https://youtu.be/RHbQ0ZrQ_2Q?si=4dPNuhIrOltnndbW

Tack för input. En bra tanke att hyra ut lägenheten. Skulle kunna hyra ut den för 9000 ungefär, då täcker det avgift + amortering med ett överskott på ungefär 2000 SEK. Men då krävs det väl att jag åker hem just för att sälja den sedan, vilket i och för sig inte är något större problem.

Tanken är väl att hyra en condo till att börja med, långt innan jag väljer att köpa något.

Mina räntor just nu:



Tack för videon, ska kika på dom imorgon. Alla tips är välkomna. Förhoppningsvis är det andra som går i liknande planer som man kan bolla lite tankar med. Less att sitta och klaga på Sverige utan att göra något åt saken. Alla har ett val hur man väljer att leva sitt liv.

Thailand är ju som bekant struliga när det gäller långtidsvisa. Vad jag vet, finns egentligen bara 2 sätt för någon under 50 bast. Det ena (som jag antar inte blir aktuellt) är att starta företag i landet. Det andra är studentvisa! När jag bodde i Thailand så var det flera yngre svenskar jag mötte som dels studerade på distans med studiebidrag från Sverige och samtidigt skrev in sig på en Thaiskola. Några pluggade Engelska, några Thai och det var även någon som gick en matlagningskurs (Thaimat). Det krävs 15 timmar/vecka i studier enl. lag men det finns tydligen inte så mycket kontroll av den saken. Man får ett 90 dagars visa som man uppdaterar på Immigration eller Polisstation om det inte finns något Immigrationskontor där man är bosatt.

Finns lite utförligare info här https://visaguide.world/asia/thailand-visa/non-immigrant/student/

Om du ska kunna leva drägligt så måste du kunna språket eller de som där kunna engelska och du måste kunna få visum och rättigheter att stanna. Filippinerna är inte trevligt. Det är inte roligt och du har inget att göra förutom vissa ställen där du kan ha sex. Du fastnar i en nedgången miljö som du inte kommer ifrån.
Indien är i så fall trevligare. På vissa ställen. På andra inte. Stanna hemma om du inte säkert vet vad du vill.

Jag är lite inne på din linje också...

Så oerhört trött på Sverige, framförallt den misslyckade invandringspolitiken vi har bedrivit i åratal där vi leder i våldtäkter och explosioner m.m . Kan verkligen inte se mig själv bo och leva här fram till pensionsålder (39 år idag ) .

Det som lockar mest med Vietnam är dels den extremt billiga levnadskostnanden , jag har säkert suttit dom senaste 2-3 månaderna och bara kollat på youtube klipp därifrån och kollat lite , du får en riktigt fräsch lägenhet via airbnb eller deras lokala uthyrningsmöjligheter för 4000-5000kr .

Frukost - Lunch - Middag för 20-30kr med riktigt bra mat.

Så för runt 10.000kr per månad så lever man riktigt bra, där befolkningen är vänlig, där kriminaliteten är extremt låg. Jag har påbörjat min exit lite smått med att dumpa all onödigt skit och hoppas att innan året 2025 är slut så sitter jag på en strand i Vietnam!