Med anledning av fallet Johan Floderus ställer jag mig frågan, varför i all sin dar reser människor till länder som alla (med något innanför pannbenet) vet är högrisk??

T ex Iran, Nord Korea, Eritrea, Somalia, Syrien, Darian Gap m fl.

Det borde finnas formulär som man fyller i innan avresa och som förkunnar att Sverige inte kommer blanda sig i vid trubbel.

Nu kanske Sverige måste frige en förbrytare som får nazi-snubbarna att framstå som snälla farbröder.

Iran fanns inte med på UD:s lista över länder som man avråder om att resa till, vid tidpunkten då Floderus reste dit. I övrigt får man väl som privatperson vara beredd på att man inte kan få någon hjälp av svenska myndigheter, ifall man reser till ett land, trots avrådan. Som till exempel de 600+ "svenskar", som fortfarande var kvar i Gaza när kriget började, och trots att Gaza stått på UD:s no-go lista länge. Danmark har inga problem med säkerhetsläget i Iran till exempel, och Iran Air flyger ett par dagar i veckan från CPH till Teheran

Tack för återkoppling! 🤗

Oberoende av UDs listor så vet den normalbegåvade att Iran är ett land man inte bör åka till (med ytterst få undantag). Det skulle jag vilja påstå är allmänbildning. Annars skulle betydligt fler bege sig dit.

Men å andra sidan är ju Johan Floderus lite speciell i det att han är EU-diplomat, eller ja det kunde ha varit annorlunda iaf. Han var där på semester, men han hade ju kunnat vara där i tjänsten också. Inom tjänsten för sverige så bör ju sverige blanda sig i trubbel oavsett givetvis. För andra arbetsgivare så är det ju på samma sätt arbetsgivarens ansvar att det är en bra arbetsmiljö (och också vidta akuta åtgärder när det visade sig inte var det).

Det skulle ju kunna vara så att han varit där i tjänsten innan också det vet jag inget om och därmed upplevt det som säkert (tills Iran ville ha en svensk gisslan).

Tack för återkoppling!

Och jag tänker tvärtom!

Han hade en hög tjänst och är antagligen inte helt tappad bakom flötet. Han måste ändå varit medveten om riskerna, på någon nivå. Att då utsätta sig för denna fara kan bara betecknas som dumdristigt.

I någon mån får han ändå skylla sig själv.

Å andra sidan baserar ens riskbedömning ofta på erfarenheter av situationen. Om man varit på ett ställe ofta och inte upplevt något hotfullt så upplever man inte det som speciellt riskfyllt även om man skulle på någon nivå ha torra fakta. Omvänt om man upplevt något hotfullt i någon situation eller rent av råkat illa ut så upplever man den som riskfylld även om man skulle på någon nivå ha andra torrafakta.

Dessutom så har ju inte Iran varit några rekommendationer från UD om annat heller. Bara det är ju skäl för att staten borde lägga sig i. Man kan ju inte från statens håll säga att det är lungt att åka dit, men sedan när något händer säga att nej du får minnsann skylla dig själv som litade på vår bedömning.

Gemene man vet i princip ingenting om Iran. Det man kanske har hört talas om är att det finns något eller någon som kallas Ayatolla, nånting om sanktioner, slöjtvång och USA-hat. Det har liksom bara rapporterats negativt om Iran de senaste 45 åren.

Nu är det några år sedan jag var där men det kändes definitivt tryggare i Iran än i västeuropeiska eller amerikanska storstäder.
Drew Binski är jude och skriver så här om Iran i beskrivningen till sin YT-video från landet:

This documentary is long overdue! It highlights the highs and lows (mostly highs) from my 5 weeks traveling around Iran, to 8 different regions and 14 cities and towns. Join me as I take you across Iran's breathtaking landscapes, from the magnificent deserts to the majestic mountains, ancient cities, and bustling bazaars. Discover the untold stories and untapped beauty that lie beyond the headlines, showcasing the true spirit of the Iranian people and their warm hospitality - which might just be the absolute best in the world
https://www.youtube.com/watch?v=yvLypBQrybg

Det du kallar allmänbildning är snarare fördomar.

Sen får jag väl tillstå att det sannolikt är mindre lämpligt för en svensk att resa dit just nu.

Politik: utrikes --> Övriga resediskussioner
/Moderator

Första gången jag var på madagaskar blev jag flitigt uppvaktad av barn som ville knulla.
Jag visste inte då att madagaskar var ett kännt tillhåll för barnknullare.
Tror säkert det finns risker med att åka dit ensam speciellt som man.

Rätt vad det är står en polis där och anklagar dig för att vara peddo.


Brasilien och stora delar av sydamerika är kan vara ganska illa även för vita turister.

En del personer utför såna här riskfyllda resor för att framstå som tuffa. Kommunistjournalisten Martin Schibbye åkte till Etiopien för att bevisa att den borglige Carl Bildt varit inblandad i folkmord där, lille Martin trampade naturligtvis i klaveret och blev inlåst i fängelse över 400 dagar. Efter utdragna ”diplomatiska förhandlingar” fick till slut lille Martin räddas - av Carl Bildt.

Likheten mellan Martin och resenärerna till Palestina är att de är vänster, hetsiga, lite dumma i huvudet - ingenting man bygger en fungerande nation kring.

Kanske för att inte alla reser för att åka på semester och ha det gött ett par veckor. Det kan finnas viktiga familjeskäl eller arbete t.ex. Det kan också vara av intresse. Man vill gärna se en historisk plats eller så är man särskilt intresserad av landet i fråga. Man är då sannolikt ganska påläst och vet hur man ska göra för att minimera eventuella risker. Troligtvis har man också vett att skaffa sig relevanta (tilläggs-) försäkringar.

Man ska ta UD:s rekommendationer på allvar men samtidigt ska man veta att de nog ofta tvingas till att generalisera en del. Det är sällan som ett helt land är direkt farligt att vistas i. Vissa delar av Ukraina, kring Karpaterna, har som exempel inte bombats en enda gång.

Dessutom kan det vara så att Sverige inte har någon konsulär representation i landet eller området (exempel utbrytarstaten Transnistrien) så om allt går åt helvete så finns det ingen hjälp att få från någon ambassad. Sådant kan ligga till grund för en avrådan.

Arbete, där har vi det, man reser till Palestina för att arbeta. Eftersom majoriteten palestinier lever på bidrag (våra skattepengar) så måste ju någon åka dit och arbeta.