Göteborg.. Som det diskuterats om tidigare.
Jag flyttade precis därifrån långt ut i skogen för jag stod inte ut mer. Mår bra nu.

Topp 2:
Paris och London. I Paris har jag inte varit sen innan pandemin men det var ju rena rama Marocko sist jag var där (2018). Man åker till Paris dör att se "De franska klichéerna", gubbar i basker som spelar boule, eleganta överklassdamer som spatserar med en cigg i käften och har chaneldräkt, gubbar som diskuterar livligt vid bardisken över en espresso.... vad får man, arabgäng arabgäng arabgäng. Detta började iofs redan på 80-talet.
London är det bara indier och pakistanier. Överallt.

Det finns fortfarande vissa enklaver i Sverige som inte drabbats av ”kulturberikningen”. Av omsorg om befolkningen på dessa ställen tänker jag inte avslöja vilka det är frågan om. Tids nog kommer även dessa att förstöras men man behöver inte påskynda den utvecklingen. I övriga delar av landet domineras samhället och stadsbilden i så hög grad av ”nya svenskar” att man känner sig förflyttad till valfritt ställe i mellanöstern eller Somalia. Jag och många med mig i min generation (uppvuxen på 60- och 70-talet) kan med fog säga: Detta är inte mitt Sverige längre.
Jag var för några år sedan på besök i Krakow och fick omedelbart en flashback till 60-talet. Omodernt i vissa avseenden, orenoverade, icke-sanerade kvarter i centrala staden, men lugnt och sansat, vänliga människor där den yngre generationen pratade ok engelska, gamla spårvagnar men framför allt: Inga skränande och gapande störiga utomeuropeiska invandrare och inga flockar av vaggande bidragsförsörjda tält till somaliekvinnor. Man kunde åka med kollektivtrafiken utan att vara den ende icke-europén på bussen eller spårvagnen.
Nej, jag tänker inte flytta dit. Att bo permanent i Polen eller jättebabyn Orbans Ungern lockar inte men man förstår ju att det inte behöver se ut som i Sverige överallt i Europa. Det finns andra länder i så fall, de är inte problemfria men saknar än så länge en stor del av det vi drabbats av i Sverige och förklaringen är som alla vet de extremt generösa bidragssystem som fortfarande gör att ett liv som dagdrivare i Sverige för många är mer lockande än att ta det lågavlönade arbete som åtskilliga i dessa grupper skulle kunna få. Den möjligheten saknas på många andra ställen.

Länder som Polen och Litauen har ingen öppen prostitution, det syns ungefär lika mycket som i Sverige.

Det är lättare att nämna städer som inte förlorat sin charm pga islamska mena-invandringen.:'(

Övriga religiösa grupperingar brukar sköta sig helt okey i alla städer!