Driver verksamhet tillsammans med min flickvän som är inhemskling här kring medelhavet. Halkade hit på ett bananskal. Träffade rätt kvinna helt enkelt. Svenska kvinnor är inte värda någonting för mig längre. ☺️
Jag har inte tänkt återvända. Jag finner inga skäl.
Svensk sjukvård < privat sjukförsäkring. Det är som natt och dag. Svensk vård suger om man inte ligger på palliativa eller hospice. Här känner jag min doktor och vi har en bra relation samt att han finns där och gör sin grej för att BETJÄNA MIG OCH BEHÅLLA MIG SOM KUND. Tänk omen svensk läkare ens tänkte tanken på att faktiskt behöva hålla sig omtyckt bland sitt klientel.
Livskvaliteten. Människorna. Allt gör det värt det. Det fina är att svensken fortfarande har gott rykte utanför Sverige. Folk i Europa tycker till och med att Svensk klingar finare än Finsk, trots att vi nordbor vet att finnarna har det bättre än i Sverige. Galet va?
Nyheterna om Sveriges kaos har inte nått ut ännu. Mötte häromveckan en person som reagerade med "...must be paradise!" När jag sa att jag kom från Sverige. Nejdu. Han fick lov att bli tillrättavisad om läget. Det är kul att spräcka folks bubblor. Jag gör det så ofta jag kan.
Jag saknar uppvärmda hus med parkett istället för stengolv på vintern, och jag saknar svala regniga mulna somrar. Sill, lingonsylt och annat ärkesvenskt köpes på Ikea inför valfri högtid om man skulle känna sig sentimental. Annars finns det tusentals andra exilsvenskar att connecta med.
Jag gillar inte när det är 30+ varmt, men inte heller när det är 16 grader inomhus. För mycket sol är inget skönt heller.
Som Hemingway sa (fritt citerat och antagligen lite fel): "Man kan resa vart som helst i världen, men man kan aldrig fly från sig själv. Ni borde tro mig. Jag har försökt fly hela mitt liv."
När jag i Sverige tänkte mig någon slags dröm eller fantasi om att leva lyckligt i värmen, så har jag fan kommit bra jävla nära den drömmen. Det är få som har den turen. Jag stöter på en hemlös ung tysk nästan dagligen.. Det går så för många också. Här är man desperat på ett annat sätt än i Sverige, om man sitter i skiten. Här finns inte soc eller stöd. Här är desperationen mer på liv och död.
Allt behöver ses på med nya ögon jämfört med Sverige oavsett vart man åker. Flyttar man permanent så får man räkna med en grundlig omställning på sina perspektiv kring allt möjligt. Och man måste såklart lära sig språket. Enbart Engelska kommer man inte långt på om man ska bo utanför Sverige.
Om du som läser leker med tanken på att flytta ut så har jag bara en rekommendation: Gör det nu. Du kommer ångra dig resten av livet annars.
Du kan alltid komma tillbaka, men missar du chansen att dra så kommer den nog aldrig tillbaka. Jag hade tur. Fler har nog otur. Många åker hem med svansen mellan benen, men de har åtminstone försökt och är automatiskt bättre än alla som inte ens vågade försöka.
Följ din dröm.
Forma ditt liv som du vill leva det
Det är helt upp till dig.