Nej, det är jäkligt sant. Men jag menar, tjejerna, det är ju ändå dom man kommer att bo med i 6 måander. Vore ju trevligt om det vore 2 sköna tjejer istället för några idioter som lägger sig klockan 21 och inte får använda el för att det är amish lr nån annan skit. Familjen, jo, jag vet, det kanske vore dags att ge sig av.

š

Alltså Santa Barbara är ju en stad på 100k+ invånare. Så den är la medel stor för att vara Sverige. Sammanlagt kommer jag att behöva låna 107kkr och det ska väll med nöd och neppe täcka allt som jag kan tänkas behöva.(Hyra, el, skolböcker, mat, fester, någon resa kanske). Är det värt det? Inte är jag sponsrad på något sätt, och jag stannar alldeles för kort tid för att kunna söka stipendium. Om jag trivs, så ska jag dock se om de kan hjälp mig att söka ett stipendium till HT-2007. Men det återstår väll att se.

Om hon har msn sa kan du chatta med henne och kanske fa en bild?

Men det dar om att lamna familjen, kom igen nu, 6 manader klarar du!
Hur gammal ar du?

Jo, jag vet. Jag svarade på hennes mail och skickade med en bild på mig själv. Kanske ser hon det som en inbjudan att skicka en bild, eller så..vet ifan, finns la bara ett sätt att tolka det på? Skrev och frågade vi kanske borde lära känna varandra via msn, men jag får väll se vad hon kan tänkas svara. Återstår att se till morgondagen!




Jag är sju år. Nej, skämt och sida, är faktsikt 20 år, fyller 21 under vistelsen. Fan, när jag säger det så här så låter de lite töntigt, men det är la ett av de större problemen. Jag tänker liksom: "Vad händer om någon i fmailjen dör eller något när jag borta? "Eller någon kompis?"

Men så kan man ju tänka varje dag. "Tänk om pappa dör på jobbet?" osv.

Nu ska jag till Sticky Fingers i Göteborg! Äg. Vi hörs! Tack för reflektionerna!

citat från dagboken:

"sedan sa samlas alltid hela familjen i sovrummet innan alla gar och lagger sig. Dar snackar man sedan om allt som hant under dagen och sedan ber nagon en bon, de e trevligt ."

jag borjar redan bli hjarntvattad !!

Namen det var ganska trevligt i borjan men nu irriterar de mig som fan for jag
kan nastan aldrig bara ga och lagga mig utan det ska alltid vara sa att man maste saga till alla att man ska ga och lagga sig sa att vi kan samlas i rummet och snacka och blabla...

Sjalv sitter jag just nu pa min 8:e manad i staterna och det jag har att saga ar bara att aka assa.
Det ar ingen ide att tveka over saker som kan handa.
Det ar lite samma syndrom som att saga: "Nej, jag flyger inte. Tank pa om man skulle krascha?" Hur mycket upplever sadana manniskor?
Ditt liv kommer bli sa enormt mycket rikare och du kommer bli en visare manniska helt enkelt. Det finns ingen chans for dig att inse sahar innan vad du kommer fa uppleva och lara dig om varlden och dig sjalv, det ar darfor du ar lite radd, och det ar val manskligt.
Carpe diem! Eller kanske Carpe Vida, eller nat sant

Du kanske ska ändra din info på resedagboken, eller inte utge dig för att vara författaren till dagboken som länkats till tidigare i tråden.

mitt generellla tips efter att kollat lite snabbt är.. håll dig borta från Linda och gift dig med Holly

Förbaskat snygg tjej den första man ser, Holly.
Har du fått spänna henne ännu?

"Börjar packa imorrn! ABOOOO LÄNGTAR!"



Frågan lyder. Vad betyder egentligen "Aboooo" och varför vill man frivilligt använda det ordet?

Dock så skall det sägas att dagboken faktiskt var rätt intressant läsning! Den där Holly går inte av för hackor..