I dagens Aftonblad så kan man läsa om vad som retar stockholmare.
http://www.aftonbladet.se/vss/stockholm/story/0,2789,1003663,00.html
Måste erkänna att det bjöd på en hel del skrattretande läsning. Med tanke på vilket perifert rövhål de bor i så borde det ju finnas värre saker att reta upp sig på än det som denna blaska listade.
Vi tar några exempel:
Förutom att man kan fråga sig varför de väljer att klämma ihop sig i en ful östatsliknande stad på sveriges baksida så borde de räkna med att transporter knappast sker friktionsfritt när så mycket folk ska transporteras till olika platser med olika tider att passa.
Har stockholmarna aldrig varit i Hamburg, Köpenhamn, New York eller varför inte Tokyo? Här snackar vi trängsel och kaos. Något som kännetecknar alla större städer.
Finns det verkligen inget värre att reta upp sig på i en storstad? Själv så stör jag mig något alldeles oehört på aggressiva missbrukare, rånrisken och att man aldrig får ha något ifred. Bilar blir vandaliserade, klotter överallt, ficktjuvar och påträngande tiggare.
Jag tror nog att jag tycker att det är värre att bli rånad eller att få min bil stulen än att få stå bakom något i rulltrappan. Fram kommer jag ju ändå, det är ju en rulltrappa!
Ja det är ju lite irriterande. Men vad sägs om parkeringsplatser och bilförsäkringar som är mer än dubbelt så dyra i Stockholm jämfört med övriga Sverige? I Stockholm har verkligen bilägande blivit en klassfråga. Det om något borde väl vara något att irritera sig över?
Är de ett större problem än gängen med ungdomsrånare, fotbollshuliganer, klottrare, ficktjuvar, arbetslösheten och de idiothöga bostadspriserna som det inte finns något motsvarighet till i övriga Sverige?
Och borde inte vetskapen om att man faktiskt bor i detta träsk och dyrområde på sveriges baksida vara ett större problem i sig självt än några ynka tomgångskörare?
Borde det inte kännas jobbigare att bo så geografiskt isolerat?
Borde inte vetskapen om att man har dubbelt så höga bostadskostnader, bilkostnader, resekostnader m.m. än övriga Sverige vara jobbigare än lite tomgångsskörning från de få bilägare som fortfarande har råd att äga och betala för en parkering att tomgångsköra på?
Hade de inte bott i Stockholm så hade de haft råd med en egen bil och hade sluppit att förlita sig på kollektivtrafiken.
För övrigt så finns det många platser i Sverige som helt saknar kollektivtrafik och har de någon så är det inte avgångar varje kvart, det kan jag försäkra. Här talar vi om ännu ett uppförstorat änglaproblem. Sådant är stockholmare duktiga på.
Ja det var ju verkligen hemskt. Det måste ju kännas fruktansvärt traumatiskt att utsättas för detta.
När jag bodde i Stockholm under en period för flera år sedan så fick jag ofta lyssna på snedstenade knarkare eller fyllon som gapade, skrek och höll tunnelbanevagnen i herrans tukt och förmaning innan den stannade så att man kunde smita ut och hoppa på en annan vagn. Det var onekligen lite jobbigt, man visste aldrig om just denna missbrukare skulle vara just
han som skulle gå till anfall mot någon resenär.
Dessa missbrukare överröstade lätt lite MP3-läckage.
Ja det var ju ett väldigt stort problem. Är inte hemlösheten, fyllona som dräller omkring, ficktjuvarna och den allmänna vandaliseringen ett större problem?
Förutom att man kan fråga sig vart de annars ska ställa kassarna - hamstra dem i kinderna eller? - så kan man ju även fråga sig hur detta kan anses som ett stort problem med tanke på hur tätt det är mellan avgångarna? Om man nu är så klen så att man inte kan stå upp i någon halvtimma så kan man ta nästa tunnelbanetåg eller buss. Det är som sagt tätt mellan turerna.
Detta stärker mig bara i tron om att Stockholm bebos av mesar, töntar, manlig dagispersonal och pimpinetta schlagerbögar.