Jag rekommenderar att man åker i grupp! Under min resa fick vi ta kort på vad vi ville, men det beror väldigt mycket på guiderna. Åker man själv tillsammans med en eller två guider kommer de hålla stenkoll på dig hela tiden, du lär inte undslippa deras blick en enda gång. Det är omöjligt för guiderna att hålla ett öga på en hel grupp hela tiden, så då gör det inte lika mycket om man får en sträng guide. Dessutom var människorna i min grupp jättetrevliga! Det är en speciell sorts människor som åker till Nordkorea: ofta är de litet mer resvana, många reser själv, p.g.a. svårigheten att få bekanta att förstå lockelsen, med landet och därmed också väldigt öppna och sociala. De flesta har också någon grad av allmänbildning också: jag må låta väldigt elitistisk nu, men jag skulle inte klara av att umgås i flera dagar med vissa jag mött på ex. Finlandsfärjor (är Åbo ett land?).

Att åka via Kina är överlägset vanligast eftersom de allra flesta flygen och tågen till Nordkorea går därifrån (det andra alternativet vore Ryssland, men jag vet inte om det ordnas engelska turer därifrån). Kina har kivats massor när det kommer till att ge ut visum i år, men de i min grupp som hade problem kunde be om att få ett inbjudningsbrev av researrangören (brevet utfärdas av KITC, som är Nordkoreas statliga turistorganisation), så löste sig visumen. Man måste nämligen ha ett visum med två inträden till Kina. Så länge du söker visum i det land du är medborgare i eller permanent bosatt, så bör dock inte kinesiska visum vålla några större problem om det inte pågår oroligheter i Kina, då de kan dra åt snaran ytterligare. Dock är åtstramningar som den i år vanligen tillfälliga: det pågår i några månader, sedan slutar de med det igen, så vem vet, i morgon kanske de lättar på restriktionerna igen?

När det gäller färdsätt så brukar researrangörerna ha dem utskrivna i sina broschyrer. Jag åkte flyg in och tåg tillbaka: i alla resor ingår som regel flyg t/r, med tåg som tillval på vissa resor. Eftersom tåg fanns som tillval på hemresan utan extra kostnad, så valde jag det. Som bonus får man se brohalvan när man korsar floden till Kina. När jag flög till Pyongyang så möttes vi av våra guider direkt på andra sidan passkontrollen: de anvisade oss till våra bussar och därefter följde de med oss överallt, så du behöver verkligen inte oroa dig för att inte hitta. Skulle du ändå råka irra ifrån gruppen så kan du nog räkna med att du ganska fort blir upphittad! Eskorteringen var dock inte så stringent som det låter: när vi väl klev ut ur bussen på någon plats så sprang folk runt litet varstans, vi behövde inte gå på led som man gjorde på lågstadiet. Denna eskortering pågår ända tills man skall hem: för min del följde guiderna med oss till perrongen på järnvägsstationen i Pyongyang.

Under min tur hade vi mängder med tillfällen att tala med Pyongyangbor, men de kan verkligen inte någon engelska! Guiderna kan, men vill du tala med "vanliga" koreaner (Pyongyangbor är knappast några genomsnittsnordkoreaner) så bör du kunna koreanska. Vi hade två i gruppen som kunde koreanska och som pratade litet med folk. I Pyongyang var folk ganska likgiltiga inför oss, de brydde sig inte direkt att 29 turister sprang runt med kamerorna i högsta hugg och fotograferade vartenda Kim Il-sung-porträtt, men när vi åkte med bussen på landsbygden och när vi promenerade i staden Kaesong så blev vi betydligt mycket mer uttittade. Folk var väldigt avvaktande och undvek oss i Kaesong: gick över till andra sidan gatan för att slippa möta oss. Dock fanns det undantag från detta också, glada skolbarn som vinkade tillbaka om vi vinkade till dem.

Och jag kan ju nämna elektroniken: vi fick ta in allt utom mobiltelefoner. Vissa hade systemkameror: inga problem, systemkameror är nämligen en vanlig fråga om man får ta in. Jag lovar dock inget, Nordkorea är ett land som kan ändra på reglerna när som helst. Mobiltelefonerna packas i paket efter vilken grupp man reser med och detta paket fås tillbaka när man lämnar landet (eller i mitt fall, när vi steg på tåget i Pyongyang). Jag rekommenderar dock inte att man öppnar paketet innan tåget lämnar Sinuijus järnvägsstation vid gränsen för att korsa floden till Kina: det är i princip olagligt att öppna det tidigare och gränsvakterna kan bli sura. De uttryckte milt ogillande mot några som hade rivit upp paketet för tidigt, men inget mer hände.

Jag åkte dit i i somras genom Explore North Korea, vilka klart kan rekommenderas. Det är en kinesisk resebyrå med bas i gränsstaden Dandong och de är väldigt tillmötesgående och hjälpsamma. Vi betalade en deposition någon månad innan avfärd när resan bekräftats och åkte sedan upp till Dandong där vi betalade resten på plats dagen innan avfärd.

Nordkorea i sig var såklart enormt fascinerande. Så totalt annorlunda mot något jag tidigare sett. Jag spelade in en del video med min kamera och slängde upp det i ett montage på Youtube, vilket säkert kan intressera någon: http://www.youtube.com/watch?v=QmFNWsXsjfE&feature=plcp

Mycket intressant, har inte tid att titta på filmen nu men ska göra det direkt efter jobbet imorgon, vad kostar saker och ting där borta? Inresa, boende mat etc.

Mvh

Underbar video!
Har själv planer på att ta mig till Nordkorea nästa år.
Det får bli ensam, eftersom alla andra vill åka till mainstream-platser.

Allt boende, resande och mat osv är inkluderat i resan och tämligen standardiserat för alla besökare. Det enda jag köpte på egen hand (utöver klumpsumman för hela resan) var ett par Coca Cola och lite krimskrams-souvenirer på hotellet. Priserna på sådant var ungefär kinesiska (och betalades med kinesisk valuta)

Vad kostade inträde till landet? Har nämligen hört att det ska vara rätt pricey.

Vi betalade runt 900 dollar för en resa på fyra dagar. Det sved ju lite att slänga upp en sådan sedelbunt i Dandong med tanke på hur billigt man kan komma undan i grannländerna. Priset är ju såklart helt godtyckligt satt med tanke på att det inte finns några marknadspriser för resor, löner, mat osv att beräkna ifrån. Men då det ändå inkluderar tåg- & bussresor, hotell, frukost, middag, chaufför, guider/tolkar, museum, teateruppvisning osv osv så får det väl ändå sägas att man någon slags valuta för pengarna rent materiellt, utöver själva upplevelsen att faktiskt vara i och uppleva Nordkorea.

Har du kommit iväg eller är det i vår du åker?

Jag var på arirang 2005 och det var maffigare än någon film kan beskriva. Dessutom var Kim Jong Il där! Så nu har jag haft nöjet att se både Kim Jong Il och sonen Kim Jong Un vars första offentliga tal jag var på plats för att avnjuta i april detta år.

kanske man måste ta chansen och se nordkorea snart innan dom kollapsar eller spårar helt med kärnvapen o grejer