Är grymt sugen på att bestiga sveriges högsta berg. Är det någon här som gjort det? Isåfall hur är det? Såg att det var några som fick det som uppgift i tv-programmet "naturnollorna", men hur är det om man ska göra det själv utan uppbackning av ett tvbolag som garanterar att det går smärtfritt?

Hade varit kul att höra lite erfarenheter av er som varit på toppen..

Det är inga större svårigheter för en frisk person med vettig grundkondition.

http://www.flashback.info/showthread.php?t=330989

Jag gick upp till toppen längs den västra leden. Först ska man upp på ett berg som heter något som liknar virrenvarre (minns ej namnet). Väl uppe på toppen efter att ha halkat på alla stenar (det är en vandring mellan en djävla massa klippblock hela tiden när man närmar sig detta ställe) ska man ner för berget igen till en dal full av stora klippblock som kallas Kaffedalen. Det går att tälta där men det är väldigt knepigt att hitta en lämplig tältplats. Sedan ska man uppför Kebnekaise längs en stig som är täckt av ett lager sten och grus som ständigt ger vika så man slirar med fötterna. Fast när jag såg toppglaciären fick jag nya krafter. Det var fullständigt klart på himlen den dagen och 15 grader varmt på toppen så man stog och njöt av milsvid utsikt åt alla håll. Min kondition är som genomsnittet och något däröver och det var den jobbigaste fysiska prövningen jag genomfört. Fast om man ser till att träna ordentligt och går den guidade turen längs östra leden tror jag inte det ska vara några större problem. Den västra leden är mer konditonskrävande, den Östra jobbigare tekniskt (måste klättra en del) samt att man förmodligen slår ihjäl sig om man skulle ramla på ett visst ställe. En guide har ramlat där och avlidit. För övrigt gick jag upp till toppen med full packning på 4.5 timme med start från Fjällstationen. Se till att ha ordentliga kängor som lämpar sig för vadning och börja gå in dom flera månader innan du åker till Nikkaluokta. Det förekommer att tält blåser sönder så fråga personalen vilka ställen du bör undvika om du ska tälta. Kitteldalen var inget bra ställe när jag var där uppe. Skulle du ha glömt något kan du hyra eller köpa det på fjällstationen.

Bör inte denna ligga under alternativa sexualiteter?

Seriöst så, Jag har gjort det en gång. En dagspromenad på enkla leder från fjällstationen. Ingen klättring, bara lång seg promenad.

Jag rekommenderar en lätt packning. Hade jag gått upp och ner med en packning för en dagstur hade jag inte på långa vägar haft lika jobbigt. Även barn klarar bevisligen av toppturen. Jag halkade på efterkälken när en tioårig kille sprang ifrån övriga familjen och lekte med div stenar på berget.

Nu vart jag sjuk den dagen jag hade planerat att gå upp men men... Det finns alltså två toppar, nord och sydtoppen. Det är Sydtoppen som är den högsta och den som man normalt bestiger. Toppen är en glaciär, så höjden varierar i och med att isen växer/smälter. Nordtoppen är annars Sveriges högsta punkt.
Till Sydtoppen väljer man normalt två vägar, västra och östra leden. Varav den västra är lättast och kräver inga speciella kunskaper, nackdelen är att den är längre. Östra leden kräver en liten bit klättring och man måste gå över en glaciär, så en guide är nödvändigt om man saknar dom kunskaperna. Man kan anmäla sig i fjällstationen för att gå med i guidad grupp, det kostar några hundringar tror jag och då får man en rygga med utrustning. Att tänka på är att dom kommer inte att stanna upp och vänta på dig om du inte orkar gå i samma tempo.
Vägen som Naturnollorna gick har jag ingen aning om vad den heter, men det såg ut att vara överkurs (_tror_ inte klättringen på östra är så där svår heller, det såg ganska svårt ut iaf). Antar att det inte skulle bli så värst mycket underhållning annars hehe.
Det ända du egentligen behöver är Okej kondition och mat/vatten, det är ont om rinnande vatten högre upp så spara. Någon som vill rätta mig så var så god.

Är man på högre höjd på sensommarn finns det vatten nära toppstugorna om jag minns rätt, samt i Kaffedalen. Virrenvarre minns jag som en öken. Inte en droppe vatten någonstans. Jag hade teliaabbonemang när jag var där och hade täckning hela tiden. Comviq var däremot utan täckning. Kan ju vara skönt att kunna ringa 112. Nordtoppen kan nås från Sydtoppen längs en kam, men ramlar man ner får man räkna med att dö eller bli invalid. Nordtoppen är inget en person utan bra klätterkunskaper ger sig på om man skulle ta sig dit på annat sätt än från Sydtoppen. Kamvandringen är inget för en icke-klättrare heller enligt mig.

Så högt är tempot ändå inte. Jag startade samtidigt som gruppen som gick östra och kom upp ca 15 minuter senare än dom, trots full packning (tält etc).
Den västra leden är rätt mycket längre.

så den roligaste leden verkar vara den östra... klätterkunskaper? har det men i vilken grad handlar det om? behöver man säkra med egna hexor och sånt eller är det bara att klippa i befintliga.... dum fråga kanske men har aldrig varit där.

Jag har inga klätterkunskaper själv öht, men guiderna på fjällstationen har beskrivit bestigningen av nordtoppen som avancerad samt att den kräver mycket god kondition. Bestigningen av sydtoppen anges som en strapats som kräver lätt kondition om jag inte missminner mig. Östra leden kan man klara om man aldrig klättrat i hela sitt liv eftersom man kan gå med guide.

Jag gick med 20 kg packning och lämnade ryggsäcken innan den sista femhundrametersstigningen (i Kaffedalen). Med sån packning var det rätt tungt faktiskt men det är möjligt att det är en annan sak utan ryggsäck.

Är ofta dåligt väder så man inte kan komma upp. Tyckte kamvandringen såg väldigt vådlig ut.

Jag var där året innan också och då fick jag vända i Kaffedalen. En meter djup snö och inga snöskor samt en skare som inte höll för hälften av mina steg, dimma, stormbyar och snön vräkte ner. Alla stenar som stack upp ur snön på virrenvarre (jag har inte orkat kolla upp korrekta namnet på käpphästen på västra leden) var täckta med is så jag ramlade djävligt många gånger på det berget. Ledmarkeringarna var omöjliga att se och när jag skulle vända kom jag till ett stup så jag fick sätta mig ner lugnt och sansat med karta och kompass, men till slut hittade jag tillbaks. Detta var i juni och endast tre personer försökte sig på toppen denna dag. Så fort man kom under sisådär 1200 meter började det regna i stället. Hemsk upplevelse.