Saxat från min resdagbok:
Idag skulle jag aka till Indiska ambassaden for att fixa med visum eftersom de klantade sig pa ambassaden i Stockholm i hostas. Jag gar fram till en tuk-tuk forare och fragar hur mycket det kostar att aka till ambassaden.
"300 baht."
"That sounds a bit much, how about 100?"
"Nooooooo. OK 150 but then we go to shop first, ok?"
Han vill stanna sa han kan fa "comission" (vad heter det pa svenska?) fran affarer pa vagen.
"No, i need to go to the embassy, no shops."
"OK, we go to TAT (Turistbyran) and then embassy."
Turistbyran betalar tydligen ocksa "commission".
"What am i supposed to do at TAT?"
"You no go TAT?"
"No."
"OK, you take taxi."
Okej da, tanker jag och vinkar in en taxi med taxameter. Sager vart jag ska och visst, inga problem. Nar vi kommer fram stannar han och knappar lite pa taxametern. Den piper till och visar 3000 baht (dagen innan betalade jag 120 baht i en taxameter-taxi for samma resa).
"How much is it?" Fragar jag.
"3000."
"How much?"
"3000 baht!"
"Are you joking?"
"No! You pay 3000!"
"I'm not paying 3000, yesturday this trip was 120."
Han borjar bli ganska aggresiv nu, knyter navarna och skriker at mig. "Pay 3000!!!"
Jag kanner att jag inte vill hamna i slagsmal men jag tanker inte betala 3000 (typ 750kr) for resan.
"Okay, how about 300."
"YOU PAY 3000!"
"I don't even have 3000 with me." (Vilket var en logn, jag hade 5000 i planboken.)
Jag tar upp en bunt med sedlar ur fickan for att visa, ungefar 550 baht. Snabbt som blixten griper han tag i min arm och drar till sig min hand med sedlarna. Han rafsar at sig allting och sager "This is not enough."
"It's over 500 there." Svarar jag och borjar bli ganska desperat. Jag tar tag i dorrhantaget men han trampar pa gasen och borjar kora. Jag vill inte hoppa ut i farten sa jag later bli att oppna dorren. Forsoker behalla lugnet men chaufforen ar nastan hysterisk och skriker at mig att jag ska betala allt. Han skriker nanting om att aka till en bankomat for att ta ut pengar. Funderar pa hur jag ska komma ur den har situationen helskinnad och far en ide. Efter ett par kvarter tatnar trafiken och vi stannar till. Jag sager till honom att jag har lite dollar pa mig.
"Yes! Dollar!" Skriker han till svar.
Jag tar upp planboken (ar noga med att inte visa han de 5 stycken tusenlapparna som ligger dar) och plockar upp nagra dollarsedlar (typ 30 dollar) som ar kvar dar sen Kambodja.
Medan han raknar pengarna sliter jag upp dorren och kastar mig ut. Jag springer nerfor trottoaren och hor han skrika efter mig men han foljer inte efter, han fick trots allt mycket mer an vad han skulle fatt.
Gick till turistpolisen efter lunch men det ar inte sa mycket de kan gora eftersom jag varken har chaufforens namn eller taxins nummer.
Jag skulle tagit tuk-tuken for 300B (75kr). Nu kostade det mig 550B + $30 (nastan 400kr) istallet. SUCK!