Ang just invandrare så sägs det att Göteborg är ett av Europas mest segregerade städer...o det tvivlar jag inte en sekund på.

Kommer det på några typiska invandrar ungar så märker man verkligen den där "inte nu igen" blicken i folk. O visst, jag kan förstå dom för jag känner lika dannt när ungar lr äldre folk mé för den delen skriker "yalla ey yo mannen yo värsta heta bruden va". Blir lika gla varje gång jag hör en invandrare som bryter på mer "normalt" sett eller snackar flytande Svenska istället för att snacka flytande rinkebysvenska o varje gång någon ungdom INTE lyssnar på rap eller ser ut som rappare.

Det är sorgligt...ska ju inte va så egenkligen.

Tack för inläggen. Jag är inte seriöst sugen på att flytta från Sverige egentligen. Är bara det att jag förälskade mig i Paris. Det är sant det du skriver att det är en sak att vara turist och en annan att leva där och uppleva vardagen. Det får förbli en dröm. Jag är nog för feg för att flytta. Tänk vad det krävs egentligen att börja helt från noll, när man inte kan språket eller något. Det är modigt!

Det finns inget som hindrar dig från att komma i kontakt med fransmän och byta lägenhet/sommarhus eller liknande och spendera en/två månader i Frankrike. Finns massa såna förmedlingar och kontaktsiter på nätet. Ingenting är omöjligt. Klart du ska "bo i Frankrike" på det sätt som passar dig bäst. Ingenting är omöjligt och det behöver inte kosta massa heller!

Vi köpte våra biljetter tur å retur på flygplatsen när vi landade.
Inga problem alls. Bara att kliva på bussen.

Givetvis uppfattade chauffören det som att det var något problem med Era biljetter, skulle han då givit fan i att granska biljetterna bara för att Ni hade några snoriga ungar med Er? Det kan komma som en överraskning för Dig men den i Sverige allom förhärskade översynen med allt bara för att ett barn finns närvarande gäller inte överallt i världen.

Jag lägger ingen värdering i om bussbolaget hade rätt eller fel, eller om chauffören var skumögd eller en klåpare. Jag stör mig däremot på att Du använder barnens närvaro som svepskäl för särbehandling. Det är Dina barn, inte chaufförens.

// Roger P.

Ha, du är ju uppenbarligen en sådan som skiter i att hjälpa kvinnor och barn först för att du själv är viktigast. Jävla egoist. Du har tydligen inte barn själv och är bitter för att du aldrig kommer få varken det eller en flickvän. Och om du inte visste det är det en naturlig instinkt vi (de flesta normala människor) har i sig.

Barn är barn, så är det och alla med ett hjärta vet att barn är ömtåliga, sårbara och lätt skrämda. Klart som fan att det krävs en viss särbehandling. Vilken värld lever du i egentligen?

Hur som helst, provokatörer ska man helst ignorera. Ni får tycka och tro vad ni vill om bussbolaget, men inte blev det bättre av att vi upptäckt nu att de dragit dubbel summa på VISA-kortet och trots 2 mail, inget svar. Finns inte ett jack shit vi kan göra åt saken.

Låter ju inget vidare att råka ut för det där...men frågan är ju som sagt hur du/ni ska gå vidare...tyvärr har jag inget bra tips att komma med mer än att sprida era erfarenheter på diverse reseforum. Kanske läge att försöka kontakta någon av de större resemagasinen, kan ju vara fler som råkat ut för samma sak och om tillräckligt många hör av sig kanske de skriver om det i resetidningarna.

Hoppla, här staplar vi fördomarna och de värdeladdade känslouttrycken ovanpå varann.

Varför ska kvinnor och barn komma först överallt? Är kvinnan eller barnet mer värd som individ än vad mannen är i en krissituation? Och vad har den filosofiska frågan med den här saken att göra? Varesig Du eller barnen var i någon livsfara, Ni höll bara på att missa bussen. Sen är det där skitpratet om att jag aldrig kommer att få någon flickvän så sanslöst korkat och så oerhört malplacerat att det är skrattretande. Du förutsätter alltså att jag aldrig kommer att få någon flickvän eftersom jag ifrågasätter Din gråtvals om att busschauffören varit elak mot Dig och inte struntat i sina regler bara för att Du hade barn med Dig. Inser Du inte att Du idiotförklarar Dig själv när Du kommer dragande med sånt? Du framstår som en oresonlig hysterika som inte kan ta kritik och ifrågasättande. Din överreaktion på min argumentation är markant.



Så Du ska slippa betala överallt och undkomma alla Dina skyldigheter om Du bara kommer ihåg att ta barnen med Dig? Barn är ju barn och de är lättskrämda så fort problem uppstår och det vet ju alla "med hjärta"? Därför kan mamma bara gå in i butiken och hämta varorna utan att betala eftersom barnen blir rädda om någon stiger in och kräver betalt för varan eller tjänsten?

Frågan är om Du är lämplig som mor med det resonemanget?



Så man provocerar alltså om man väljer att betrakta saken ur en annan vinkel än den Du presenterar?

// Roger P.

Ja precis. Det enda man kan göra är att varna och informera, sedan får ju folk välja själva hur de vill förhålla sig till det. Mitt tips blir för det första att inte betala med kort och för det andra, köp inte tur och retur biljetter, utan köp bara enkelresa så slipper du 1.) bära med dig en massa biljetter 2.) riskera att råka ut för det jag råkade ut för då de bestämt hävdar att biljetten är ogiltig. Att du sedan står där och är fullständigt panikslagen för att du måste hem skiter de fullständigt i, trots att missen är deras. Bara så ni vet.

Ehe, svårt att vara lämplig mor då man inte ens är kvinna. Vad du tycker i övrigt skiter jag i. Du var inte där och hade du råkat ut för samma sak hade du bajsat på dig så sluta spela allanballan forumtroll.

Aja, okej. Du resonerade nämligen som en kärring genom att anspela på värdeladdade känslouttryck så jag tog för givet att Du var ett fruntimmer. Det var åtminstone biologiskt sett fel.



Jaja, det var därför Du startade hela den här konversationen vari Du konstaterade att jag var ett forumtroll, att jag saknade hjärta, att jag aldrig skulle få någon flickvän och att jag var en jävla egoist. Allt för att jag ifrågasatte Din metod att använda barnens närvaro som en anledning till särbehandling.



Återigen en spekulation som saknar reellt värde eftersom den bygger på lika delar antaganden och irrationell ilska.

// Roger P.

Det är lite roligt att läsa hans andra inlägg om Paris