jag va i paris i 6månader för nått år sedan å jobbade.. det måste vara världens värsta stad.. dryga folk som inte orkar prata engelska.. folk kör som lobotomerade biltjuvar.. fick dock raggat upp en tjej i eiffeltornet.. .

annars tycker jag att flygplatsen charles de gaulle va ganska cool..

men höjdaren va nog ändå att köra chefens Mercedes S65 AMG runt triumfbågen efter 3glas vin.. har aldrig längtat så mycket från nån stad någonsin..

ps. jag jobbade på Peugeot fabriken.. och efter sett hur dom arbetade där, så ska jag aldrig köpa en fransk bil..

Jag kan bara instämma. Och en promenad från Montmartre till Triumfbågen är inte dumt heller.

En annan, väldigt udda grej, man kan göra är att hyra vespa och åka omkring i arla morgontimme en söndag och upptäcka. Är det bra väder tror jag att det är väldigt minnesvärt.

Inspiration: Étienne de Crecy - Fast Track

När du är vid Sacre Coeur så har du inte långt till målarkvarteren. Det består egentligen av ett litet torg fullt med målare, givetvis med skiftande kvalitet på sitt hantverk men går du runt och tittar så kommer du garanterat att hitta något riktigt bra. Du kan även få ett porträtt målat av dig själv eller något annat. Väl värt ett besök, och ta god tid på dig.

De klassiska, självklara sakerna är ju Eiffeltornet, Triumfbågen, Champs Elyssées i övrigt, Louvren, Notre Damme och som tidigare nämnts Sacre Coeur. Annars skulle jag vilja tipsa om Latinkvarteren som är otroligt mysigt att bara gå omkring i och uppleva. Detta var, om jag inte missminner mig, studentkvarteren i det gamla Paris.

Sedan är det nästan ett måste med en båttur på Seine kvällstid, otroligt vackert med ett upplyst Eiffeltorn som pricken över i:et.

Har stött på uttalanden som påstår att Paris är en romantisk stad.

Hur kan en stad vara romantisk?
Vad gör en stad romantisk?
Är det byggnaderna eller miljön som gör den romantisk?

Jag var själv där nere 1988, och en mer oromantisk plats har jag sällan stött på.
Hundskit på trottoaren, skabbiga byggnader, renlighet på restauraner?
Servicekänsla bland affärsidkarna lika med noll.

Däremot en lokalkrog ute på landsbyggden gav både romantisk känsla och god service. Hög renlighet i restaurangen och ett vänligt bemötande.

Vad har ni för synpunkter på fransmännens attityd gentemot oss turister?

Diskutera gärna mera om era erfarenheter om detta.

Jag har också varit i Paris fyllt med trafik som gör att man knappt kan ta sig fram avgaser och elände. En massa negrer och araber överallt. Faktum är så ser man så sällan fransmän i Paris att jag trodde att fransmännen såg ut som araber.

Att jämföra Paris 1988 med Paris 2008 är inte helt rättvist. Bland annat är det numer ett bötesbrott att lämna kvar hundbajset på trottoaren (så det har minskat, men inte försvunnit). Skabbiga byggnader vet jag inte om jag kan hålla med om, men å andra sidan bor jag i Bryssel

Servicekänsla och attityd tycker jag är helt okej. Hellre en smågrinig servitör som suckar och stönar om han tycker att man beställt fel eller att man tar för lång tid på sig än en övertrevlig jävel med påklistrat leende oavsett hur jobbig man är. Jag är inte där för att skaffa vänner, de är där för att jobba och jag dricksar efter hur min service och mat var, inte hur brett de ler åt mig.

När det gäller romantiken så är det nog en självuppfyllande myt. Man säger att staden är romantisk, så det flockas kärlekspar vilket i sig gör staden romantisk...

Jag var i Paris under ett par dagar sommaren -07 och nej, jag tyckte inte att det var speciellt romantiskt där.
Jag vet inte hur objektiv man kan säga att min bedömning är, eftersom jag var där utan någon bättre hälft och utan någon annan också.
Men iallafall, byggnaderna tyckte jag var enormt tråkiga, samma smutsgul-vita färg på allihop och bara trist. Stora hus och mycket yta och betong, inte smått och mysigt med smala gränder och sånt, som jag vill kalla romantiskt.
Annars vet jag inte vad som gör en stad romantiskt.. det är en svår fråga. Men det är nog mycket vilken känsla man får.. och det är ju individuellt vad man gillar för något.. men t ex som jag redan nämnt smala, mysiga gränder med mysiga restauranger, glada, vänliga, omtänksamma människor.. såntär viktigt. Mycket natur och blommor också, inte bara betong överallt.


//r

Paris är inte romantiskt med alla japaner och amerikaner som trängs i staden vid alla sevärdheter. Går man på en gata som inte är turiststråk så är det bara araber och potentiella rånare som smyger bakom en, så jag hittade inte heller till gränderna.

Sen har vi alla förorter. När man är i Saint-Denis eller Courneve så tror man ju att staden utsattes för ett bombanfall fem minuter innan. Den enda staden som har en likande misär är Tallins förorter.

Jag ska vara riktigt töntig och säga att det är resesällskapet och inte staden som gör romantiken. Faktiskt. Det är möjligt att staden kan vara en del av det där, som en kuliss, men det vore väl nästan tragiskt om det var avgörande.

För mig måste romantik dessutom vara oväntad och unik för att kännas bra. Jag har haft romantik på en stadscamping i Reykjavik. Och på en skabbig färja till Tallinn. Klassiskt romantiska motiv såsom smala gränder och små restauranger känns lite väl Disney. Eller?

Jag håller med där, det är ju klart att sällskapet spelar den största rollen av alla, "anywhere is paradise when your're with the one you love" liksom, men ändå.. jag vill gärna ha lite omgivning som jag tycker om, också. Man kan ju tycka att ställen är romantiska fast man reser själv också och då är det ju andra saker som spelar roll.


//r

Mm. Det kanske egentligen är olika saker. Att uppleva romantik och att tänka på en plats som romantisk.

Att uppleva romantik på egen hand kan jag förstå, men då tror jag mer man rör sig på disneynivån. För det blir liksom svårt att föreställa sig romantik på en Tallinnfärja. Men inte så svårt när man promenerar runt i Florens en junikväll.

Men åker man till ett ställe som är klassiskt romantiskt med förväntningarna att det ska bli just det. Då tror jag att man kan bli lite besviken. Eller få prestationsångest eller så. Det är fint som fantasi men kanske inte så kul på riktigt?