Efter att ha spenderat många lov i Sundsvall som yngre (någon vecka eller två om året nu) så undrar jag, hur orkar man bo i en stad som Sundsvall?
Innerstan består av några större gator, med intressanta affärer som Stadium, H&M och Dressmann. Mediokert restaurangutbud, en hel del trångsynta människor och undermålig kollektivtrafik med kringliggande områden. Varför kan vissa inte slappna av? Varför har människor generellt sätt ett sånt behov att hävda sig och framställa Sundsvall som den bästa staden någonsin?
Ett axplock av kommentarer jag fått genom åren;
"I Stockholm finns det bara massa knarkare och negrer" "Ni i Stockholmare tror att Eriksdalsbadet är så jävla bra, vårat nya badhus kommer vara så mycket större och bättre" "Alla ifrån Stockholm är så jävla korkade och bögiga" "Alla i Stockholm är så otrevliga och efterblivna, alla!" "Sundsvall är mycket bättre än Stockholm på allt" och listan fortsätter i oändlighet.
Varför kan vissa inte slappna av? Varför har människor generellt sätt ett sånt behov att hävda sig, och framställa Sundsvall som den bästa staden någonsin? Min dialekt skiftar till någon sorts light-norrländska efter ett par dagar i Sundsvall, så folk brukar inte veta att jag är från Stockholm först dom frågar vart jag bor. Och på två röda som bombarderas man med smarta uttalande som ovan.
Jag brukar inte racka ner på Norrland när jag är där, men vart ifrån kommer allt hat och fördomar?
Oftast är det folk som på sin höjd spenderat ett par dagar i Stockholm, med typ fotbolls/hockey/basketlaget för massa år sedan också.
Visst är Juniskär och Alnön underbart på sommaren, men sen då?