Antar att du pratar om Koh Phan Ngang.
Jag var där 2004 precis innan vägen byggdes, hur ser det ut idag?

Gammal tråd men wft.

Vägen byggdes 1993.............

Spräng bort båtarna, frakta vraken till östeuropa/USA, släng hotellens plattv's kasta mobilerna förbjud bilar utom ambulanser och varenda ful byggnad gjord i betong eller onaturligt material ska rivas.

Och alla tjocka äckliga turister som tror att de vet vad livet innebär när de åker första klass till en avlägsen ö och sover i sina bekväma sängar med hotellpersonal som servar dom 24/7...

Avla bort skiten.
Vad är det som händer med världen. Människans jakt på det att alltid bli bekvämare och latare äter upp oss inifrån. Och jag kan bara se på medans det händer.

Jag tänker hitta den perfekta platsen. Om jag så måste tjäna miljarder tills jag kan köpa upp en ö och utrota alla på den utom lokalbefolkningen. Jag ska göra det. Det ska bli samhället vi aldrig trodde var möjligt.

Tänk hur ironiskt livet är. Vi växer upp i en värld där vi får veta vad som är viktigt, men det viktiga leder utan undantag till att vi skall tjäna pengar.

Den enda sanningen är att vi är som lyckligast när vi inte behöver det som samhället säger till oss att vi behöver.

ha ha du är inte den enda som gått i de tankarna. Sen växer man upp och inser att utopia är just utopia.

Det är konstigt det inte finns några kända shyssta communities men jag gissar väl att de hålls hemliga.

Och sålänge folk som du 'växer upp' kommer det heller aldrig bli något utopia.


Finns det ens någon mening med att leva när man inte brinner för det man tror på?

När slutade du tro på att dina drömmar kan bli verklighet?

Det handlar inte om att sluta drömma. Det handlar om att drömmarna blir mer realistiska. Världen är tuff och likaså människorna.

The Beach karaktiserar det väldigt bra.