Själv har jag rest själv flera gånger. Men jag har ännu inte upplevt det där som "alla andra" har gjort när de rest ensamma, dvs träffat mycket folk. Nu senast när jag var i London till exempel, då bodde jag även på vandrarhem. De enda gångerna jag snackade med folk, var när jag hälsade på folket i sovsalen. Vi hälsade bara, inget snack då det verkade vara ett tajt kompisgäng som bara pratade med varandra. Sedan var det lite snack i internetrummet, då folk ställde frågor om datorerna. Annars pratade jag inte med någon där. Likaså träffade jag ingen när jag var ute på diverse aktiviteter (om man bortser från de asiater som frågade vänligt om man kunde tänka sig ta kort på dem. De var också ensamresenärer).
Annars har jag visserligen träffat folk i andra städer, men vanligen på vandrarhemmet under kvällarna i sovsalen. En enda gång ledde det till att vi gick ut och satte oss på en uteservering, drack öl och hade trevligt. Jag ser mig själv inte som en asocial person, men har ändå haft det svårt att prata och umgås med folk under mina resor.
Ändå har jag inte ångrat någonting. Mina resor där jag har rest ensam har förmodligen varit de bästa. Visst är det kul att resa med någon, och dela upplevelsen. Men det är lika kul, om inte roligare, att resa själv och känna av den där friheten som man aldrig känner annars.