Jag kände mig onekligen ganska stressad när jag under en galen tågluffning för ett antal år sedan vaknade upp på ett hotellrum i Prag, ett hotellrum i vilket jag hade checkat in med min dåvarande pojkvän. Minnena från kvällen innan var inte de bästa, men magkänslan sa mig snabbt att något var väldigt fel..., ett faktum som jag baserade huvudsakligen på två omständigheter; Jag hade fantasktiskt mycket mer pengar än jag haft kvällen innan OCH sänghalvan brevid mig, i vilken jag rimligtvis borde ha funnit en styck avdäckad pojkvän, var tom.

Jag tänkte så det knakade men kom inte på vad som kunde ha hänt...

Jag reste mig, bakfyllan till trots, ur sängen och gick in till grannarna för att eftrelysa den försvunna pojkvännen. Under mycket skratt upplyste de mig om att jag kvällen innan hade övertalat den stackars killen att klä ut sig till tjej, sminkat honom och klätt upp honom i mina kläder. Kul tyckte jag! Skrattet fastnade dock i halsen när jag höra att jag tydligen hade sålt honom till en rysk bög, som iof hade betalat ganska bra.

Snabbt som attan beslöt sig sig jag och mina partners in crime för att ta en en taxi till nattklubben för att följa upp spåren efter den sålda pojkvännen. Tack och lov så återfann vi honom sovandes på gatan utanför hotellet, han hade nämligen lyckats slita sig loss från sin nya ägare och liftat tillbaka till hotellet.

Missade flyget hem från Riyadh, Saudiarabien med 24h när vi tog fel på dag.
Inte så jävla bra. :|

Mitt i natten på Riyadh International. Ingenstans att bo...fan gör vi?

Lyckades efter nån timme få tag på en svensk campvärdinna via Sverige som kunde ta emot oss. In i en taxi och iväg i den saudiska natten med en pakkisdriver. Jesus!

Ingen i bilen visste egentligen vart vi skulle men efter kanske en timmes irrande i den saudiska hufvudstaden och ett okristet babblande med diverse nattvarelser kom vi till rätt compound och nåra snopna guards i gaten!

Somnade utan att veta ett skit om hur vi skulle komma ut ur landet i tid.
Visumet var inte sådär jättegeneröst tilltaget och vi insåg att det kunde bli snålt om tid om vi inte lyckades lösa problemet å de närmaste dygnen. Flyget gick bara varannan natt.

Dagen efter och efter en hel massa traskande lyckades vi hitta Lufthansa headoffice på andra våningen på nån bakgata bit utanför centrum. i ett vanligt bostadshus. Ibland har man tur och trots att det skulle vara stängt på var det öppet...men vem blir förvånad över sånt i arabländer...
En tvåmeters svart snubbe blåstirrade på våra biljetter i säkert fem minuter...vände och vred på dom medan vi mumlande förklarade att vi missat flyget hem och att det skulle kosta strax över 20 svenska papp att åka med British eller France vilket vi ju inte var så sugna på trots att det var vi som felat.

Men va fan...riskerade vi att åka dit för att visumet gått ut och få vår sponsor utkastad ur Saudi...hell no :'( då får det ju kosta. Lufthansa hade t o m ringt på min mobil och lämnat meddelande, fast det märkte vi inte förrän hemma i Norden.

Plötsligt reser han sig och säger "No problem". Wut????
Karln hade kommit på att vi hade en fri ombokning och med lite datatrix fixade han så vi "bokade om" biljetterna till nattens flyg med Lufthansa.
Bara ett problem. Vi stod på väntlistan.

"Ring det här numret", sa jätten, "och kolla om ni finns med. No problem, sir."
"Eeeh...okey", sa vi.

Tillbaka till compounden där vi knappt vågade röra oss. Det fick ju inte hända nåt så vi inte var på plats inför nattens flyg...simmade lite nervöst i poolen.

Ringde 10 gånger bara för att till sist få höra "Sorry sir. Not yet." på knagglig arabengelska. Innga platser.

Elfte gången runt sjusnåret på kvällen, om jag minns rätt, säger så människan i andra änden att vi har plats på flyget! Jag tror jag kontrollfrågade en tre-fyra gånger så jag verkligen hörde rätt.

Taxi till flygplatsen vid 23 och sedan bara att vänta tills incheckningen öppnade....och mycket riktigt vi hade platser! Tack Gud och tack Allah

Skönaste jävla hemresan nånsin!

Ja då vet vi ju vem som har den största kuken i erat förhållande i alla fall....

Det värsta jag varit med om var när jag var i Peru för några år sedan.
Vi åkte ner jan-feb, det är högsommar där nere då. allt började bra, sola,festa, chilla.
men efter nån vecka så blir jag matförgiftad, och jag låg helt däckad en vecka. 40 grader i skuggan och 40 graders feber, det är inte en härlig kombination kan jag säga. jag mådde pyton! sov och spydde typ. det önskar jag inte ens min värsta fiende. fy fan.

felpost

felpost

hmm...
Det var nog när jag var i Thailand två veckor i vintras. Vi skulle ta oss med minibuss från phuket till Kho Samui. Typ 7-8 timmar skulle det ta eller nått sånt. Vaknar natten innan av den värsta magkrampen jag haft. Låg och grät och kved av plågor och sov inte en blund på hela natten. Pojkvännen fick trösta men vad hjälpte det.

På morgonen när Minibussen kom utanför hotellet mådde jag hyffsat bra, var nog övertrött bara så jag fnittrade på. Fick en plats längst bak i minibussen och började må illa redan efter nån halvtimme. Hade en påse som jag satt och hängde över i nån timme.Mådde så dåligt. Helt plötsligt stannade vi vid nån stor väg och skulle byta minibuss.

När jag reste mig snurrade allting och jag mådde illa så jag kved åt min pojkvän att fråga efter en toalett för jag orkade inte prata. Chaffören pekade in mot något stort hus och jag rulltade dit och hann inte fram till någon toalett.Satte mig istället vid en sten och bajsade,värsta diareèn. Tack och lov hade jag kjol. Desvärre inget toapapper så jag fick ta mina trosor att torka mig med och sedan slänga dessa....sååååå äckligt.
Medan detta pågick gick ett gäng Thailändare förbi och stirrade konstigt.

Sedan var det bara att gå tillbaka till minibussen(utan trosor) för ytterligare 4-5 timmars ljuvlig resa bland kurviga vägar. Mådde piss hela resan men knapprade åksjuketabletter sen så jag somnade. Det var min räddning.

Snälla gott folk, mer mer mer mer storys!!

Glömde säga att Banged up Abroad är en riktigt bra serie.
2st säsonger om västerlänningar som åker dit för diverse saker i utlandet runt om i världen. Missa inte!!

Lite halvtaskig i magen.. Tåget hade stått 2 timmar på den kinesiska sidan av bron. Kände att jag var tvungen att placera min röv över hålet i en asiatisk toalett och det enda som var tillgängligt var den i vagnen.

En sån där ståpåhuk-variant.

Tåget började rulla över bron in i nordkorea och det gick bara inte längre utan tvingade in mig, ner och av med brallorna. Greppa taget och sen försöka passa på att bli av med lite...

Märker hur tåget stannar.. vi har tydligen rullat in på stationen i Ryongchon. Men jag var inte klar och det blev fan i mig inte enklare att bli klar på toa med beväpnade soldater som ropade och stog och slog på dörren att jag skulle öppna och komma ut för passkontroll..

Det kunde ju varit en amerikansk terrorist som gömde sig på Toa.

Man var rätt så stressad i det läget!

Blir nåt att berätta för barnbarnen, sjukt kul

var finner man dessa avsnitt?

alla som har åkt med sleeper class unreserved i indien vet hur jobbigt det kan vara att gå på toa. Med känslig mage efter all dunderkryddadmat tog det mig ca 25min att ta mig till toan som var i samma vagn som där jag satt, ca 20 meter från mig. Fattar inte ens hur det är lagligt att få in så mkt folk på tåget, skulle det börja brinna skulle det nog dö minst 5000pers!