Man får ju ofta intrycket, speciellt i diverse film, att det bara går att köpa en biljett till närmaste paradisö och skaffa sig ett skojsigt arbete lite snabbt och sedan leva loppan, men det är såklart inte en särskilt realistisk bild.

Hur lätt är det egentligen att dyka upp i Långtbortistan med minimal reskassa utan utbildning värd att tala om och sedan klara sig hjälpligt under en längre period? Tanken är ju jävligt lockande ibland minst sagt.

Det beror helt på din sysselsättning och vad du är beredd att göra, är du utbildad så kan du alltid jobba på ett dykställe, ex Fillipinerna, Thailand eller Indonesien men det är svårt och jag vet att i exempelvis Thailand har dykaffärerna blivit grinigare med arbetstillstånd efter militärkuppen.

Jobba i bar är något de flesta provar på men då ska du nog ha en edge och glöm bort Thailand, Cambodia eller Filipinerna för det mesta, Kina och Japan kan funka men betalningen är knappast bra...

Vanligtvis är lönerna så otroligt låga att det inte tjänar till men ett säkert tips är att söka arbetsvisum till Kina, billigt och inte svårt att få och sedan ta ett jobb som lärare i språk exempelvis. Känner flera som gjort detta, själv jobbade jag ett tag som dykinstruktör i sydostasien

När man verkligen får nog, helt enkelt, då dyker man upp där i Långtbortistan.
Jag hade min lägenhet och jobb (detta var i Oktober 2006) och en måndagskväll så hade jag en vän hemma hos mig, som också var trött på allt och kände att hon behövde ett slags uppvaknande.
Vi ville bort från detta utdragna självmord man begår i Sverige genom att leva, så på Måndagkvällen bestämde vi oss och på Fredagsmorgonen var vi framme.
Vi hade ca 2000-3000 kr var med oss, och ingen spec utbildning.
Vi båda fick jobb inom loppet av en månad (notera att detta inte heller var inom EU) och jag kom hem nu i Oktober 2007.
Självklart var det inte bara underbart, nästan tvärtom, vi bytte lägenhet 12 gånger, bodde med andra människor från olika länder, bytte jobb ungefär varje månad. Men man gav ändå aldrig upp, eftersom du var helt ensam, på din egen hand utan en massa krav från myndigheter eller nätverk, och kunde göra precis vad du ville för dagen.
Så under 1 år levde jag på riktigt. För första gången tog jag dagen som den kom, och fick smaka på så otroliga saker och situationer som jag idag är både glad och ledsen för att jag aldrig kommer få uppleva på samma sätt igen.

Visserligen kunde jag ha skött saker och ting bättre än vad jag gjorde, inte bara skita totalt i allting på det där viset innan jag stack. Men nånstans så tror jag att det inte blir samma sak, om man gör upp det och planerar massa månader innan. Då blir det inte den här grejen att "sticka" och få känna att man existerar, att man har livet i sina egna fattiga händer.

var akte du?
varfor akte du hem?

En kollegas pojkvän drog till Guadeloupe. Det är långtbortistans men är en fransk koloni och räknas som inom EU, visum och arbetstillstånd behövs alltså inte. Han flyttade dit och jobbar som snickare men det lär väl finnas andra jobb också.

Det låter trevligt. Men då kunde han en del franska innan eller? Eller kan dom bruklig engelska på Guadeloupe?

Vet ärligt talat inte. Jag skulle bli förvånad om han var något vidare på franska, å andra sidan lika förvånad om folket var något vidare på engelska. Ska fråga nästa gång jag träffar kollegan om ingen annan här vet.

Fin mening! På kornet. Hoppas återkomsten inte är alltför jobbig (och nu vet du mer inför nästa uppbrott...).

I EU så är det inte så svårt att skaffa jobb...
en polare drog ner till spanien för två årsedan och startade ett åkeri. inga som helst problem, han lever där nu med fru o snart unge...

Utanför EU gäller andra regler dvs oftast svårare att ansöka om arbetstillstånd!
USA tar oftast emot svenskar, kan va bra att lägga på minnet. Svensken rent allmänt är omtyckt för sin arbetsmoral i många länder...

bästa är att hitta ett jobb innan man åker anser jag!
att stå i en bar eller få jobb som städare på hotell mm. går alltid att fixa i efterhand om man nu vill ta ett sånt jobb.

Så länge du har en vettig utbildning och att din typ av kompetens inte går att finna bland Amerikaner, så kan du bli mottagen. Tro inte för ett ögonblick att du bara kan "sticka" till USA, och tro attt du får stanna där, eller ens jobba under en kortare period.

Om du vill till langtbortistan sa ak!

Det ar naturligt att vara radd for det okanda. Du vet inte vad som kan handa dar for du vet knappt nagot om platsen. Men radslan hammar dig. En vis man gav mig ett rad en gang. "Gor vad du verkligen vill gora! Lev inte ditt liv genom att undvika faror. Lat inte andra bestamma vad som ar bra, daligt, mojligt eller omojligt. Testa dina vingar!"

Jag ar serios! Antingen laser du din dagliga dos av forum och fortsatter dromma, eller tar du en chansning och bara aker.

Vad ar du radd for? Vad ar det varsta som kan handa? Tror du att du kommer svalta? Det tror inte jag. Tiggare har mat, dryck och t.o.m. pengar i de flesta lander. Frilansa som turistguide och gor en visa overstay om det ar nodvandigt. Du kanske blir utvisad och bannlyst fran landet men oroa dig inte, det finns mer an 200 lander till att aka till. Har du barn att ta hand om i Sverige, nej? Skit i Sverige da och ak till ditt paradis! You can do it!
Det loser sig sa karringen som sket i vasken!

Angaende USA,

Dom har en hel massa illegala invandrare dar och alla vet om det. Men dom far stanna for det ar ju bra med billig arbetskraft. Jag skulle rekommendera. Flyg till Kanada och grav ner ditt pass dar. Sen promenerar du over gransen till USA. Hmm, hoppas dom inte har en 11 meter hog bevakad mur hela vagen fran vast till ost.