Någon som har erfarenhet av detta?

Jag och en polare skulle dra till N-Z och Australien men nu säger han att han inte har råd. Jag har köpt biljett redan och står i valet och kvalet att skita i allt eller resa ensam.

Är lite rädd att det kommer att bli kasst, jag menar inte så jävla skoj att hitta på saker och festa ensam i 4 veckor eller är det väldigt lätt att ta kontakt med andra som reser i dessa länder.

Jag är ju egentligen inte typen som drar iväg på långresor ensam

Kommenatar någon?

Självklart skall du åka!

Är du bara lite social så kommer du träffa massor med sköna människor att festa med. Har gjort ett par långresor själv och det har varit hur kul som helst!

Har ingen egen erfarenhet, men kan rekommendera http://www.backpacking.se där fler sitter i samma sits.

Jag har gjort det ofta och ska ge dig exakt samma råd som jag fick första gången:

Sup dig aspackad.

Vad är den "typen" som drar iväg på långresor ensam? Du kommer att träffa massa såna typer när du drar iväg, m.a.o. det är mycket enkelt att ta kontakt med andra som är ute och reser!

Hej,

Jag var med om samma sak då jag efter gymnasiet hade planerat en långresa med en kompis. I sista sekunden så hände flertalet tråkiga saker för min reskamrat och att resa var uteslutet. Hade grym ångest och stod verkligen i valet och kvalet. Dock bestämde jag mig för att slutligen åka, och det var fantastiskt.

Plus för att resa ensam:

-Du måste vara social och ta kontakt-lär dig att fixa och ordna saker.
-Många fantastiska människor.
-Du bestämmer själv vart du vill åka och hur länge.
-Kan planera om resan hur du vill utan att någon annan lägger sig i.
-Lär känna dig själv ( klyscha, jag vet-men det stämmer )

Minus för att resa ensam:

-Alla fantastiska saker tvingas du uppleva ensam och har ingen att dela dem med.
- Man kan råka illa ut som ensamresenär då man anses vara ett "lätt byte"
-Långa resor som man måste genomlida ensam.
- Händer något så är man otroligt utelämnad.

OM du bestämmer dig för att åka. Gör inte som jag och åk vind för våg, utan planera hyfsat väl och gör en budget.

Lycka till vad du än gör. Åker du till Australien så missa inte Surfers Paradise.

Men herregud...

För att påvisa briljansen i mitt råd så ska jag bryta ner tramset åt dig:



Du är jättesocial när du är aspackad.



Alla människor är fantastiska när du är aspackad.



Resan sköter sig själv när du är aspackad.



Inte ens du lägger dig i när du är aspackad.



Dig själv, andra... du känner alla när du är aspackad.



Du har alltid någon att dela och uppleva saker med när du är aspackad. En främling är sex timmar och en hela senare... din allre bäste vän.



Du råkar inte ut för någonting när du är aspackad. Att man skulle "råka illa ut" är bara paranoit nonsens. Använder du bara ditt sunda förnuft och inte hakar på snubbar som känns överdrivet klängiga är chansen lika stor att bli blåst där som här i Sverige. Blåsningar, oavsett var du åker, är mycket, mycket vanligare än rån och annat.



Går skitbra om man är aspackad.



Tills man blir aspackad (det värsta som hänt mig är en 42 graders feber med diarré i ett tält två mil utanför Puerto Plata. Den var tung, men inte oöverkomlig).



Köp en karta och en guide (utan en guide känner du dig väldigt vilsen. Det första jag gör är alltid att söka upp turistbyrån och söka fram lite info. Att "gå på känn" utan någon som helst orientering kommer göra dig extremt förvirrad).

Ja... och dela upp pengarna så dom räcker.

Och använd kondomer om du vill slippa penicilinet.

Hmmmmm trams? Nåja, dina råd kanske inte är så adekvata men visst kan en rejäl fylla vara på sin plats då och då under resans gång.

Hmmmmmm... tja du kanske har rätt i att mina råd inte är så adekvata (även om en fylla är centralt om man ska lära känna folk, vilket då var det TS efterfrågade).

Men okej...


Några saker till som är VÄLDIGT viktiga och solklara nybörjarmisstag:

Skippa tusenkilospackningen med 100 liters ryggan och vandringskängorna!!

Väskan kommer vara ett sjukt hinder när du åker tåg och liknande och kängor är en mardröm om du ska in i en taxi, navigera mellan bord i en trång restaurang och liknande (dansar du med en tjej kommer hon att bli söndertrampad).

Alla eventuella tankar du har på att du kommer springa omkring i skogen och hugga ved och jaga din mat kan du glömma liksom - så satsa på att fixa med dig grejor som klarar en urban livstil. Jag garanterar att du kommer ångra dig om du inte gör det.

Skaffa dig istället en sån där väska som du kan ha både som en vanlig trunk och en rygga (och alltså kan bära över axeln när du är i stan). Kläderna kan du rulla ihop så att de tar väldigt lite plats. Ett exempel på en sån har du här (finns mindre också.

Skräckexemplet här är min första resa med 35 kilos packning, tvåmanstält, ett par feta Meindl och överlevnadsprylar för att klara ett mindre atomkrig.

Resultatet: Jag tvingades lumpa omkring på ett halvt hus (kändes det som), alla bussfärder var mardrömmar (exscuse me, sorry, coming through) och jag blev såpass låst av min packning att jag till sist tvingades dumpa skiten och köpa mig en vanlig trunk.


Du har säkert också läst högvis med reseböcker ("Resehandboken"? ), men det enda du behöver i form av "överlevnadsgrejer":

Myggnät (lite beroende på vart du åker), ett flinta (bara utifall att), en kniv (mest för att känna sig trygg i mörka gränder - jag äger en Smith&Wesson Homeland Security som är helt enorm), en liten plåtmugg (som du kan dricka ur eller värma vatten i över en eld. Bra att ha om du liftar och är kall och blöt och behöver en varm kopp soppa), en vattenpåse (finns såna i nylontyg) ett gäng påsar varma koppen, en bit chocklad eller liknande, en aluminiumfilt (funkar utmärkt som regnskydd), stormtändstickor, en knappnålskompass (det är grymt mycket enklare att kolla av kartan, ta ut en riktning, och gå in den riktningen... istället för att gå och kolla av mot gatunamn hela tiden. Testa den i Amsterdam t.ex. så kommer du att se ut som en jubelidiot och allting kommer ta väldigt, väldigt lång tid. Kompassen kupar du istället bara i handen, lägger en radda gator vid din destination på minnet och sneakar en peak på kompassen lite då och då för att se om du är på väg mot rätt håll), en tunn fleecefilt (du kommer tacka mig när du suttit en halv dag på tågstationen och behöver luta ditt huvud mot något eller bara ha något som får dig att känna dig lite mer grundad och mindre miserabel), snöre och nål och tråd (ifall ryggans handtag pajjar eller du behöver knyta upp regnskyddet) och en sedelpåse som du kan knyta innanför midjan och förvara en liten nödsumma i till taxi eller telefon (du kan också skita i allt vad resecheckar heter, vi lever på 2000-talet och ett kontokort med Visa funkar nästan överallt).


Allt annat i övrigt. Skor, kläder... tolvmannatält. Ta med dig sånt som du normalt sett bär. Köp inga jävla kakibyxor eller militärjackor eller något annat tjafs - för allt sånt kommer alienera dig från folk och få dig att framstå som värsta turisten (och dra till dig folk som kanske vill blåsa dig på några dollar eller till och med robba dig iom med att de vet att du bär på din resekassa).


Sen kan du också testa denna sida:

http://www.couchsurfing.com/

Mig veterligen det bästa sättet att lära känna folk på plats utan en massa knussel. De flesta som ställer sin soffa till förfogande vill liksom även gärna träffa och umgås med folk från andra kulturer.

Jag tror på att man träffar fler utomstående när man reser ensam.
Själv har jag rest runt USA två månader med tåg, ensam. Även en tågluff på ett par veckor.
Reser du med allmänna transportmedel och bor på vandrarhem eller liknande kommer du att träffa massor av folk.
Några av dom jag träffade i USA hade jag kontakt med flera år efteråt.

En annan minusgrej, jag var lite nojjig över att tappa eller bli rånad på VISA-kortet och stå utan cash så jag stoppade ner ett extra Eurocard längst ner i packningen.

Eller växla in cash så du har 100 dollar i en sedel, kan vara bra om du sitter mitt ute i nowhere och behöver ta dig till något lämpligt ställe.

Jag kan skriva under på bägge dessa och då i synnerhet folk på bussresor och liknande (vandrarhem funkar inte så bra för mig för det är så "turist kårigt" på något sätt, men jag har noterat att det funkar eller verkar funka för andra).

Jag missade lite av kontexten där, så det kanske ska ges ett lite tydligare svar på den också:



Överlag... och det tror jag alla kan som rest ensamma kan skriva under på - så JA.

Det är väldigt, väldigt lätt att ta kontakt med andra resenärer och du behöver väldigt sällan ta intiativ. Stöter du på en annan ensam resenär på en buss t.ex. så är det nästan per automatik att ni söker upp en sovplats tillsammans och hänger några dagar tills ni båda rotat er. Det blir liksom att man söker sig till den tryggheten och det är inte alls samma sak som att sitta på bussen här i Sverige utan båda söker och vill ha den kontakten.

Av erfarenhet brukar också just Australiensare (gäller kanske för Nyzeeländare också?) vara väldigt, väldigt sociala.


Ska du gnussa med lokalen så är det dock aspackad eller coachsurfing som gäller (den senare med fördelen att du kan dra upp dina planer redan nu ifrån hemmets trygghet).