Nej.

Vad är det med dig och gissa, anta och på annat sätt dra slutsatser utan att veta?

Så du menar att din kompis dragit till kina för att jobba och leva där. Men han kan inte språket. Och allt går strålande. Tillåt mig tvivla.

Har du någon aning om hur många som åker till Kina för att undervisa i engelska men inte kan ett ord kinesiska (mandarin eller whatever).

Självklart får du tvivla. Men du har fel.

Även om det kanske inte är lika enkelt med papprerna som det är att flytta inom EU så har han inte yttrat ett ord om problem med dem, förutom poliserna som backar undan för en handfull dollar och att han var tvungen att bära med sig passet vart han än skulle i början, innan han lärde känna folk.

Han pluggar och kör import/export och så vitt jag förstår så blir han tillfrågad om engelskalektioner titt som tätt.

Han åkte alltså inte dit för att börja arbeta på golvet i en kinesisk fabrik eller stå som kassör på motsvarande ICA.

Kan vi släppa det här nu och gå vidare? Du trodde någonting som visade sig vara fel. Det är ingen som tycker mindre illa om dig för det.

Det finns dessutom folk här i Asien-delen av FB som bor och arbetar i olika delar av Kina, ta kontakt med dem om du vill tala mer om det här. Jag har sagt mitt.

Om man är expat dagspendlar man inte till Johor Bharu.

För att göra detta behöver man Malaysiskt visum och det behöver man godtagbara skäl för att få. Pendling till Singapore är absolut inte godtagbart skäl.
Men lyckas man hitta godtagbart skäl, dvs flytta sin inkomst till Malaysia, så får man betala 30% i skatt. Och då försvinner ju en av de stora fördelarna med Singapore, låg skatt alltså...
Alternativet är att vara över 50 och köra Malaysia my second home programmet.

Dessutom skall man passera genom två passkontroller enkel resa. Detta tar inte jättelång tid, men lägg till 20 minuter varje resväg, dvs 40 minuter extra på en dag. Och då funkar allt smärtfritt och det gör det inte varje dag...

Vidare utan Malaysiskt 2 års PR, sådant som berättigar Malaysiskt ID kort så finns det ingen chans att få sk pendlar visa som tillåter en att resa obegränsat mellan länderna.
Malaysia har laglig rätt att stoppa en att besöka landet efter att man har fått tre infärdsstämplar, om så görs kan man inte komma tillbaka på ett år.

Varför dillar ni om Kina i en tråd om Singapore?
Dessutom tycks ingen av er ens ha vart där så det känns ju som en totalt meningslös pseudodiskussion.

Min svärfar är Malay, det är hans historier om hur bra dom levde med Spore lön i Malaysia, som jag byggde min ide på
Inte fan gör jag någon research innan jag postar.

Jag bor i Singapore sedan 2006, är en sk. PR (Permanent Resident) motsvarigheten till svenska PUT antar jag.

Eftersom malaysia nämns ovan så, har man inte malaysiskt pass eller arbetsvisum, så är man turist, får stämpel i passet och får fylla i blanketter varje gång. Man får dagspendla och många gör det, av olika skäl.

Vem fan vill bo i JB och jobba i sing? Bara trafiken genom sing till checkpointen kan ju få en att tröttna. Men det är klart jobbar man i woodlands är det nära men då är man troligen helt ute och cyklar.

Att sedan vara ett ständigt rånoffer i JB är ju ingen höjdare.

Att åka från Sing på kvällarna som är en av anledningarna att vara där är ju korkat.

Jag vet en som är expat i Singapore, gift med en vietnames som inte fick uppehållstillstånd i Singapore, så de tvingades båda flytta till JB i Malaysia, och pendla varje dag.

Det känns ju inte riktigt som att allt är sagt här, om hon är gift med honom och han tjänar över 3000 SGD i månaden med en P1 EP är det inga problem att få ett Dependants Pass, allt som behövs är ju äktenskapsbeviset.
Singapore bryr sig knappast om detta om det inte är så att tjejjen tidigare jobbat på OT och nu försöker ta sig in igen.

Att bo i JB är inte heller detta en kakbit, visst kan du hyra utan ett MyKad men det är fan i inte lätt att bo i Malaysia utan att ha de rätta visumen. Malaysia är notoriskt jävliga med utlänningar som vill bo i landet.

Han tjänar nog 10ggr mer än 3000S$... men han sa till mig att immigration numera ofta jäklas med en del nationaliteter, bl.a vietnameser, och utan att ange orsak nekar visa.

Har en bekants bekant, från Nepal, hon är mångmiljonär men fick under många många år inte visa till Singapore, trots att hela övriga släkten redan bor här.

Min ansäkan tog bara tre månader, en rekordkort tid, trots att jag då inte hade arbete och en del dokument var på svenska (som jag antar ingen kan läsa där, de kan iofs bett svenska ambassaden ta en titt).

Vietnameser, Burmeser och Thai har ibland problem men inte om de är gifta, särskilt inte om de är gifta med en vit expat med P1. De fall som ICA nekar inresa i Singapore är när personen från tidgare land varit i landet lite många gånger och är kvinna. Det är ett sätt att "strypa" tillgången på arbetande flickor i Geylang och OT.

Är de gifta kan han utan problem ansöka om DP eller SP för sin fru, det medges inom en vecka.

Inget jobb eller nära familj i Singapore, då kan det vara svårt, att ha nästkusinen i SGP hjälper inte.

Om du ansökte om en EPEC så kontaktade de nog ditt universitet, det är ganska lång tid dock, tre månader...
Om universitetet existerar i MOM/ICA databasen och liknar dokument som de har bryr de sig inte så mycket, speciellt inte för vita europeer. Singapore är känt för att vara generösa med arbetstillstånd, det tog mig 12 timmar att få mitt EP.