Glöm inte att vart du än reser så har du med dig dig själv. Om du inte kan vara lycklig här så kommer du inte kunna vara lycklig där. Så är det för lycka kommer inifrån, inte utifrån. Men gör som du vill! Kan vara att du behöver denna resa för att lära dig ovanstående.

Kan vara en fördel att säga upp lägenheten om du mot förmodan vill komma hem igen. Måste vara tråkigt för dig att betala ut en större summa för något du skulle kunna förhindrat innan du åkte iväg.

Det kunde varit jag som startade den här trådem, däremot är jag inte längre nämnvärt deprimerad.

Jag tycker att du gör helt rätt. De som skriver att problemen kommer att ackompanjera dig även på andra sidan jorden har säkert rätt, samtidigt ser jag inte varför det skulle vara bättre att stanna hemma och må dåligt än att resa och må dåligt.

När man är deprimerad är man ju fast i ett sinnestillstånd - ett dåligt mående. Du har säkerligen gått runt länge med samma tankar och känslor och hakat upp dig i ditt känsloliv, du kommer inte vidare. Då ser jag enbart fördelar med att resa runt och få nya intryck, för vi kan omöjligt bryta en vana eller en tankebana utan att få nya intryck/input som kan få oss att tänka om och komma vidare i tänkandet.

Så kort sagt, bara res. Jag önskar dig all lycka och är så grymt avundsjuk på dig som har råd att sticka om tre dagar. Om det inte vore för pengabristen så hade jag suttit på ett plan imorgon.

Ha det bra och hälsa den utomsvenska världen att jag kommer snart.

Ja, vad säger man, lycka till. Hur mycket pengar har du? Tyvärr har många med dig försökt detta och efter 6 månader återkommit utan vare sig pengar eller heder i behåll. Och att bara försvinna är inte så lätt med ett svenskt pass som bränner i fickan.

Skulle jag göra lika som dig, att försöka glömma mitt förflutna så skulle jag se till att försöka skaffa ett annat pass, att bränna det svenska och glömma. Byta namn, men som redan är skrivet, du har alltid dig själv med dig!

Önskar dig lycka till, tänk på att saker och ting är dyrare än det verkar!

Blev lite felformulerat där. Jag har sagt upp lägenheten, så jag kommer inte besitta några skulder i Sverige. Falsk identitet är för att jag aldrig vill kunna spåras, inte för att jag gjort något olagligt. Utan för att vissa människor kommer vilja hitta mig av egoistiska skäl.

Vågat. Lycka till.

Ska du skaffa nya vänner eller ska du vara ensamvarg?

Hallå, Saftii speakin'.

Låter riktigt vågat att bara lämna allting. Hoppas du får en sjuhelvetes rolig resa. Kan du skriva något innan du drar hade det varit kul, hur det känns, vad du förväntar dig osv. Precis innan du drar iväg kommer känslorna nog att svänga en del. Lycka till!

Varför vill du inte bli hittad? Det låter som att du flyr undan något annat än radhuslivet? Stämmer det att du försöker fly undan en destruktiv relation?

Försök se till att allt är uppsagt så att kronofogden inte står och väntar om du någon gång skulle vilja återvända. Kolla igenom alla bankbetalningar du gjort och kolla att de är fixade.

Du kommer antagligen inte kunna leva livet ut på 1 miljon, så du måste arbeta på något sätt. Kommer tillstånd för arbete ingå i de papper du köper, eller kommer du ta svarta jobb? Min gissning är att livet som illegal invandrare suger balle.

Vad gör du om du återfaller i depression? Åker hem? Söker psykolog utomlands? Självmedicinerar?

En mille på banken och du är fortfarande kvar?!

Good Luck.

Lämnar Sverige ikväll 20:25.

Uppdaterar här när möjlighet finns om hur det går.

Har sålt av det mesta jag äger, sen har jag haft en del besparingar som lösgjordes från fonder för ett tag sedan, drygt 800 000.

Skall givetvis inte enkom leva av dessa besparingar som vissa i tråden tror, utan jag kommer främst försörja mig på internetbaserade verksamheter som redan idag är en kassako. Ni som skriver om att min depression inte kommer botas och dylikt; depressionen härrör i första hand till detta landet. Vi bor i ett land som är oerhört isolerat, det sociala samspelet är ofta påtvingat och normföljande. Jag är en människa av annan börd och liberal i mitt hjärta. En känslomänniska. Jag passar inte in i Sverige, jag är ämnad för något annat.

Därmed inte sagt att jag inhyser någon avsky för människor som tillbringar sitt liv i en låda, alla väljer sin egen väg - jag väljer denna.

Jag har även likviderat samtliga utgifter i Sverige, så jag har inga skulder, eller kommande skulder.

Jag har inte informerat någon om detta dock. Jag vet inte om det är rätt eller fel? Man kanske borde ge ett tecken till de människor som verkligen betydit något i ens liv? Även om dem kan räknas på en hand, en halv sådan.