Varför så dramatiskt och tillkrånglat (samla de viktigaste personliga prylarna i en låda och ge till en vän jag absolut litar på )

Sådan här resor gör ju folk tio på dussinet. Svennebanans vanligaste resedröm

Jag menar, dra runt i USA eller Australien ett tag, och sedan till sydostasien som dykinstruktör...det är ju för fasen så nära standardmodell 1A du kan komma i resväg och motsvaras idag av det som på 80 - och 90-talen var tågluffning, något som också alla skulle göra.

Enda skillnaden är ju att du påstår dig vilja stanna iväg för gott, och det lär du i din unga år nog få flera tillfällen att omvärdera det beslutet.

Åk du bara i väg något år men du behöver inte dramatisera så mycket.

70-80 000 räcker ju för övrigt hyfsat många månader med detta standardupplägg, särskilt om du får lite ströjobb här och där.

Ser det inte som drama, kanske formulerade det fel. Menade att jag ger mina viktigaste ägodelar jag inte kan ta med mig till någon jag vet kommer hålla på dem bra

Har kanske överskattat pengarna jag behöver för att göra detta, speciellt då jag satsar på att inte ta "ströjobb" utan mer fasta ställen.

EDIT: Vill verkligen inte framstå som den vanliga "svennebanan" resan där man åker runt i asien och festar några månader. Är inte ens Svensk ju :x

1. Visst är du svensk, men du kanske även tillhör någon annan etnicitet. Du skriver perfekt svenska och som andra nämnt faktiskt framstår som väldigt svensk i din reseplan. Inga fel med det. Hur mycket du än låtsas vara något annat så kvarstår de grejer jag skrivit. Inte för att jag borde veta så mycket bättre.

2. Man behöver inte försvinna för att få resa länge. Jag tycker att det låter super att du efter gymnasiet tar alla dina besparingar och kör på en lång resa, det får gärna vara ett år eller två, men för guds skull, säg inte upp kontakten med den enda tryggheten du har hemma. Under ett till två år kommer du också att lyckas känna den frihet du vill känna. Jag kan lova dig, i och med jag själv varit ute under en lång tid, att alla de vardagsbekymmer som du tycker inskränker på din individualism totalt försvinner bara du drar ut ett tag. Jag anser också att varje svensk (i och med åtminstone den absolut största majoriteten har möjlighet till det i Sverige) ska åka ut och känna på den friheten jag talar om. Men var inte korkad.

3. Det är kul att du har en nästintill perfekt bild av dig själv, som den största svenska individualisten, men det du verkar glömma det absolut mest väsentliga (i mitt tycke): den naturliga respekten inför andra människor. Jag stöttar dig absolut i att du ska ut och resa, jag tror att detta skulle vara nyttigt ur den aspekten.


Du får ursäkta att jag låter "rå" i mina kommentarer, men det är fördelen med flashback som du själv säger. För att summera allt: dra ut och res, men vara inte korkad. Gör det efter gymnasiet och visa respekt inför vänner och familj genom att förvarna dem något. Säg att du åker oavsett vad och att du sällan kommer att höra av dig till dem, men när du gör det kommer det att vara underbart.

Tänk på att du behöver en returbiljett eller vidarebiljett till en destination utanför Nordamerika/Karibien för att flyga in i USA. Och du kan stanna max 90 dagar.

Om du känner någon där som fixar jobb åt dig (på hans ranch eller nåt) så är du lycklig. Annars är det inte så himla lätt att skaffa jobb utan visum. Det är olagligt, och du har ett par miljoner mexikaner att konkurrera med

Håller med andra postare om att det kanske inte är en bra ide att ge alla du känner fingret och bara sticka. Det finns en god chans att du vill tillbaka till Sverige vid en senare tidpunkt... och då är det en god ide om du inte bränt alla broar bakom dig. Ta det från en som lämnade landet för 6 år sedan! Man längtar tillbaka och inser att Sverige inte är så dumt trots allt. Utöver det låter det som en fin plan, hoppas den blir av!







Nyfiken, vad för slags jobb är det ni pratar om? Jag känner till working holiday visa i Australien, Nya Zealand, Canada, men vad fixar man i Asien, och hur lätt är det? Har hört folk som jobbar som engelskalärare, men det kräver dels hyfsad engelska och vad jag hört ger det inget vidare betalt heller. Har också hört om jobb på vandrarhem, men det handlar ofta om slavjobb och låg lön. Om poängen är att generera mer pengar undrar jag om inte ett bättre och enklare alternativ är att jobba övertid på McDonalds hemma i Sverige innan du drar.

Jag älskar den 'råa' kritik jag får, tro mig! Jag är inte en person som fastnar i ett tänk och vägrar släppa det. Hitills såg jag det som mest fördelaktigt för mig och min omgivning att jag 'bara sticker' och om jag kommer tillbaka om ett par år så föredrar jag ärligt att ännu en gång få en fräsch start och inte komma hem till mitt gamla liv. Dock är inget satt i sten, jag är absolut redo att tänka mer på detta.

Jag får antagligen acceptera att jag inte är unik i min plan, hur ont det än gör. Man får inte alltid vara ensam om sina visioner även om jag hoppas att jag i alla fall slipper klassas som standardresenären.

Är absolut inte unik i det faktumet att jag strävar efter att vara min egen individ, det är jag fullt medveten om. Tro inte att jag ser mig själv som någon übermench som kommer klara alla resor och besvär utan att lyfta på ögonbrynen. Jag har sjukt mycket kvar att lära, se och uppleva. Bara för att jag är självsäker i vem jag är betyder det inte att jag är någon dryg f*tta som tror jag har koll på världen. Det är just därför jag vill ut och utforska den.



Tack, det hade jag ingen koll på. 90 dagar låter som en perfekt tid att stanna i staterna ändå, så det passar mig. Vet du hur jag ska göra om jag vill stanna längre, alternativt få visum för arbete? Min nära vän jobbar på ett större mjukvaroföretag i Austin och jag kan få en tjänst (internship) där.

Tar all kritik jag får angående hela 'bryta kontakten' dealet. Kan vara så att jag gått överstyr och istället bör ta och hitta en mildare version. Om jag kan hitta en balans där jag får samma 'bortkopplade frihet' men samtidigt hör av mig då och då är det ju bra.

Jag har just nu fast tjänst på ett bra företag med ganska vettig lön och bra förmåner. Ska behålla detta jobbet tills jag reser och låta det vara en ständig inkomst. Räknar också med att få ~10k i stipendier någon gång senare på året, det var summan jag fick förra året och enligt rektorn lär jag räkna med lite till i år.

När jag väl hamnar i Asien vill jag som sagt helst jobba på ett dykcenter. Är duktig dykare redan nu och har väldigt lätt för att lära mig. Men kan tänka mig det mesta. Engelskalärare är faktiskt ett bra alternativ, ska kolla upp det.


Stort tack till er som la tråden tillbaka på spår.

För internship behöver du ett företag som sponsrar ett J1 visum för dig. Det tar ett par månader att ordna och kostar företaget tiotusentals kronor. Om din kamrats företag är villigt att sponsra dig skall du definitivt nappa! Det är en unik upplevelse, och du får sannolikt rätt bra betalt. Austin är också en fantastisk stad!! Dessvärre är du inte gammal nog att gå ut och dricka alkohol i USA.

Har hört mycket gott om Austin. Ska kolla upp mina möjligheter för visum. Kan jag arbeta lagligt de 90 dagarna jag är där utan något speciellt visum om jag inte lyckas få ett J1?

EDIT: Klarar mig utan att dricka alkohol på offentlig plats, kan ju alltid vara på hemmafester, spelingar etc. Lite surt men sånt är livet!

Nej, tyvärr inte. Men om du känner folk där kanske de kan ordna något enkelt jobb åt dig och betala svart.

En kort instickare. Jag reser en hel del, just nu bor jag i Israel. Jag ringer min gamla mormor en till två gånger i veckan och jag pratar med min mor oftare än så. Jag älskar de stunderna och de blir otroligt glada när jag ringer och delar med mig. Så gör det.

Luckylucas har rätt i vad han säger om USA. Själv har jag ett green card, men tidigare var det J1 som gällde för min far (var för ung för att jobba).

I både Australien och NZ är det mycket lätt att få visum. Speciellt Australien där man får ett sex månaders arbetsvisum utan problem om man är svensk.

Har tyvärr en stor bunt döda släktingar och ingen vidare nära kontakt med familjen. Är inte den typen som gillar att prata med folk jag inte känner mig trygg med, familjen är inte några jag känner mig vidare trygg med.

Jag ska kolla upp mina möjligheter för J1, hur fungerar green card? Är det permanent arbetstillstånd?

Känner ingen i nära Australien eller NZ så det är inte mitt första resmål i alla fall, ska dock kolla upp hur det är med boende i NZ, gillar starkt landet.

Green card är inget alternativ. Fråga lucas. Tog min far 10 år att få det, mig ytterligare 3. Och då bodde han i Boston under hela tiden.

Jag har för mig att jag fick 90 dagar i NZ. Man kan lätt få jobb vid plantage av olika slag, där brukar man också få boende. Inget du löser på förhand dock.

Okej, bra att veta. Då kan jag stryka det från listan. J1 eller 90 dagars visit då.

Verkar mest troligt att mellanlanda cirka 90 dagar i USA och sedan åka vidare till Asien för att arbeta. Kan vara lite för mycket trubbel att kunna hamna i Staterna säkert. Dock ska jag försöka satsa på något sorts arbetsvisum.

Offtopic: Roligt med alla 'Green Card' banners man ser online då, fattar varför vissa desperata faller för dem om det tog er så lång tid. Glad att ni fick det tillslut! Bara av rent intresse, vad är skillnaden mellan green card och medborgarskap? Kan de dra tillbaka ett green card lätt?