Ursprungligen postat av sibbann
Jag postade mina planer och tankar angående detta i den "stora" Coronatråden men tänker att det är bättre att skapa en ny tråd i ämnet istället.
Jag och min fru hade redan innan denna pandemi planer på att flytta från Sverige vars kurva pekat nedåt länge och nu pekar den spikrakt nedåt vilket den kmr fortsätta göra. Vår plan var på ett långsiktigt perspektiv men nu finns det helt enkelt inget att vänta på. För varje dag jag stannar här går jag mot ett mentalt sammanbrott och det är dags att ta det slutgiltiga steget. Det finns inte på kartan att vi låter våra framtida barn växa upp här.
Vi kommer utnyttja EUs lag om uppehållsrätt:
https://europa.eu/youreurope/citizens/residence/residence-rights/indexamp_sv.htm
Som EU-medborgare har du rätt att bo, jobba, studera, söka jobb eller leva som pensionär var du vill i EU.
Min fru jobbar digitalt och kan jobba varsomhelst ifrån. Jag har ingen eftertraktad utbildning men vi har kapital nog att försörja oss under längre tid om jag skulle studera samtidigt som vi kmr jobba med en start up online. Vi kommer helt enkelt sälja ALLT och ta risken för det finns inget val längre.
Våra alternativ:
1. Italien. Vi har släkt där som kan hjälpa oss att komma igång med bostad, myndigheter osv. Relativt billigt att bo i. Och till er som gapar om deras höga dödstal, ja absolut men eftersom jag vet vilka åtgärder man har vidtagit efter man långsamt öppnat upp och hur man skyddar sina medborgare jämfört med Sverige är det inget snack om att man kmr vara säkrare där än här.
2. Tyskland. Eftersom jag kan språket är våra möjligheter till arbete där stora. Enda landet i Europa som tillåter idrott säger det mesta om hur man hanterat pandemin. Och alla vet hur man hanterat betydligt större kriser än denna tidigare, därför ser jag goda framtidsutsikter för landet.
3. Grekland/Portugal. Här finns det gott om svensktalande jobb framförallt inom kundtjänst och liknande. Går att leva billigt om man måste.
Dela gärna med er av era planer, jag är idel öra!
Jag förstår dig precis. Själv kan jag tänka mig att gå ned ett par pinnhål I min levnadsstandard bara för att uppleva en annan vardag.
Många av de länder som du nämner har en helt annan mentalitet.
De umgås, lever tillsammans.
Här är det ett djävla pipande om i princip allt.
Svensken, om den nu finns, är en ängslig PK-sökande idiot.
Vänsterfemenismen styr vardagen och sätter agendan för allt. Jag spyr 🤮
Vi syns kanske I ett annat land där män är män och kvinnor är kvinnor?
Väl mött, kompis 😉