Jag tycker att det låter mer lockande att skaffa lägenhet, telefon,el och allt det sociala i ett enda land istället för att promenera längs några inka-leder och se pyramider. Visserligen får man många upplevelser på din resa, men man utvecklas inte speciellt mycket som person.

Mina städer som jag skulle kunna bosätta mig i:
Berlin - Är Tysklands knarkarkvart men har även en blandning av massa olika kulturer.
Paris - rörigt och många invandrare som bor där och har sina fruktstånd
London - tilltalar mig egentligen inte speciellt mycket, men det är en häftig stad och det finns otroligt mycket att se och göra där.
Barcelona - stan är helskön och folket är härligt avslappnade.

Naturligtvis har städerna nackdelar som jag inte har tagit upp, t.ex. är London en dyr stad och Paris har väldigt hög brottslighet. Jag skulle heller aldrig bosätta mig i varken Tyskland eller Frankrike.

Jag har varit korta svängar i Paris och Berlin och det är riktigt fet-stora städer. Pallar du det tempot så kommer du att trivas som fisken. Vi som var ute "kom överens om" att Paris och Berlin egentligen inte är delar av sina länder, utan som ett eget litet land i sig själv.

Besökte ganska många tänkbara boställen i framtiden. Slovenien är en personlig favorit, dock är ju språket en nackdel. Är ju inte gångbart i några andra länder eller sammanhang heller i stort sett.

Nederländerna är nog inte så tokigt, nog inte så svårt att lära sig språket.
Frågan är hur olikt det är Sverige kulturmässigt, för det är iallafall det jag kommer vara ute efter när jag har tänkt lämna Svea Rike...

Eh, va?? Där säger du väl emot dig själv ganska rejält?







Där håller jag med. Jag vill också flytta utomlands, förhoppningsvis blir det rätt så snart.. fast tidigast om ett år, antar jag, då jag har andra projekt på G tills dess. Visst tycker jag man utvecklas på en kortare resa också, men det blir ju en annan grej.


//r

Har inte blivit något av mina planer, även om de fortfarande i allra högsta grad är vid liv. Min livssituation just nu ser ut som så att jag har arbete och lägenhet. Skulle kunna sälja bil, lägenhet och sånt, då har jag ett startkapital på kanske 30 kkr.

Det som känns som ett problem för mig är att jag oroar mig för mycket.
Tänk om jag vantrivs och vill hem direkt? Då kommer jag hem till ingenting. Inget arbete, ingen lägenhet. Med tanke på hur svårt det är att få arbete där jag bor nu så är det lite tungt.

Var skulle ni flytta om ni vore jag? Är Barcelona realistiskt, eller är det tokdyrt och svårt med arbete?
Ett jobb som telefonist mot den svenska marknaden hade fungerat fint, helst inte säljare utan att ta emot samtal. Finns det många såna företag i BCN?

Ledsen för nytt inlägg, kan inte editera föregående.
Vad finns det för andra jobb att söka förutom telefonist?

Översättning kanske vore något, din svenska verkar inte vara så tokig. Finns mycket jobb inom det. Kan du något främmande språk förutom engelska? Annars kan du ju börja med att plugga in det språk som talas i landet du flyttar till.

Jobbmässigt kan jag rekommendera tyska följt av franska. Jag kan säga av egen erfarenhet att det är betydligt billigare att plugga tyska i Tyskland än franska i Frankrike.

Bra, men inte nödvändigt, är också att du har något specialområde som du kan lite mer om än de flesta. Du ska i alla fall vara nyfiken och vilja lära dig mer om något/några områden. Teknik, medicin/läkemedel, juridik, marknadsföring kan man säga är huvudområden att översätta inom.

Jag flyttade utomlands för sex år sedan och har inte ångrat det de senaste tre i alla fall. Fast det är klart att du kommer in i perioder när du längtar hem...de flesta råkar ut för det någon gång, speciellt i början.

Kom ihåg att när du sitter i någon lya utomlands och frågar dig själv "Vad fan har jag gett mig in på??" så brukar svaret vara "något lärorikt och bra, bit ihop nu för fan"

Tack för ett bra svar!

Översättning låter kanonbra. Tyvärr är engelska och svenska enda språken jag behärskar bra, har högstadiekunskap i tyska och det räcker inte vidare långt. Jag kan gissa mig till att det rör sig om att översätta spanska/tyska -> engelska/svenska? Vore väl kanske underligt att översätta engelska -> svenska i spanien t.ex.

Hur menar du med att du trivts bra sista tre åren, var de första tre inget vidare? Törs man efterfråga lite bakgrundsinformation; varför du flyttade, hur gammal du är osv?

Läs några månader utomlands så motsvarar det några år i Sverige, eller mer. Kan väl säga att om du börjar från noll och pluggar på plats tre månader kommer du att ligga på tydlig universitetsnivå efter det.

Du översätter aldrig till något annat än ditt modersmål.

Jooo, de första tre var också bra, jag uttryckte mig lite otydligt bara Jag menade bara att de första åren (och särskilt det första halvåret) kan man ibland fråga sig om man verkligen inte ska flytta "hem" igen.

Men nu för tiden är "hem" här och jag känner mig lite främmande i Sverige på vissa sätt. Finns mycket bra i Sverige, en del som är bättre än här också, men det finns absolut saker jag inte skulle vilja ha tillbaka, som det bonniga "nattlivet" med apfyllor och gorillavakter, eller en viss skitnödighet om vad andra ska tycka om hur du går klädd eller uppför dig.

Jag flyttade för att vissa länder alltid har intresserat mig, för att jag lärde känna personer här på resor (t.ex. flickvän) och för att jag kände lite som du, "det får räcka nu". Jag är född i början av 70-talet.

Var bor du? Vad jobbar du med?

En kompis kommer mest troligt att flytta med mig till Barcelona.
Får man leta med ljus och lykta efter någon som hyr ut två rum, så att vi får ett var? Kanske vi bör leta efter en lägenhet att bo bara vi två i, med varsitt sovrum. Vad kan man räkna med i månadskostnad för boendet?

Hur är det att jobba åt transcom som säljare? Svårt att uppnå säljkraven?

Funderar själv på att flytta utomlands. Jag är utled på den svenska vardagstristessen. Filippinerna kanske vore något? Billigt att leva.

Har ett startkapital på typ 130 000 kr. I filippinerna gör man av med typ 100 kr om dagen. Då räcker mina pengar i typ 1000 dagar om man räknar flyg- och övriga kostnader. Det är nästan 3 år . Sen kanske man kan hitta ett jobb där som kontakt med den svenska marknaden. Filippiner har ju Engelska som modersmål... Vad tror ni?