Bumpar denna gamla tråden. Detta var ju riktigt intressant, vad är det egentligen för sorts människor som bor på Pitcairn idag? Inaveln måste ju vara helt jävla bisarr!?

48 människor som bor tillsammans på en ö där båten endast går en gång var fjärde månad, låter verkligen helt sjukt. Om någon har fler intressanta berättelser om denna ö så skulle jag bli väldigt glad.

Vad jag vet så kommer nästan alla invånare från en myterist som hamnade där med 9 kvinnor!
Ön hade en del myterister men de flesta dog vid oroligheter och sånt.

Jag fattar inte, ca 50 pers? stackars ungdomar osv!

Mannen pa Pitcairn borjar ju ha sex med smaflickorna sa fort de kommit in i puberteten. Om det ar vad TS soker efter sa vore det ju en drom for honom.

Kari Boye Young som flyttade dit som 33-åring från Norge (enligt VF-artikeln) finns på fejjan, hon kan säkert berätta massvis om hon inte tröttnat på att prata om det redan.
http://www.facebook.com/kari.boye.young

Jag besökte Pitcairn tidigare i år, och kan säga att det utan tvekan är det mest intressanta resmålet jag någonsin besökt. Det är lite som att besöka tv-serien Lost, fast på riktigt.

Jag var där i en vecka, och innan jag åkte dit var jag lite skeptisk till att vara där så länge. Jag var osäker på ifall jag skulle vara sysselsatt i en vecka. Det var jag absolut.

Man hamnar inte på Pitcairn av en slump. Man arbetar hårt för att hitta ett sätt att ta sig dit på. Jag seglade från Mangareva i Franska Polynesien. Det tog två dygn. Resan är hemsk, om man bortser att man kan dyka i kristallklart vatten och besöka nästan helt orörda öar som ingen annan besökt innan på vägen.

Kari bor fortfarande på Pitcairn, och förstår svenska. Jag vet inte hur intresserad hon är av att svara på frågor via Facebook, men när jag träffade henne så var hon glad att prata om Pitcairn, och hon är ordentligt påläst när det gäller ämnet.

För den som är intresserad av ämnet så rekommenderar jag boken "På Pitcairn - återbesök i Polynesien" av Anders Källgård. Den är på svenska, och riktigt välskriven.

För den som är mer intresserad av rättegången så bör man införskaffa "Lost Paradise" av Kathy Marks. Jag har precis köpt den, så jag kan inte kommentera innehållet. Men den har fått bra recensioner, och min kompis som läst den säger att den är mycket bra.

Personligen så var det inte rättegången som intresserade mig, så jag valde medvetet att inte läsa på om den allt för mycket innan.

Jag planerar att ev. åka tillbaka till Pitcairn någon gång i framtiden. Det är en helt fantastisk plats. Människorna är enormt trevliga, och det liknar inget annat.

Tack Tikiguy för en intressant berättelse. Pitcairn har länge varit ett drömresemål.

Ang. inavel så har Bengt Danielsson skrivit en intressant historia om hur de löste det. Orkar inte leta länk men jag läste det i boken "Bengt Danielsson i Söderhavet".

"Efter myteriet på Bounty 1789 begav sig myteristerna först till Tahiti. 9 av myteristerna, 6 tahitiska män och 11 tahitiska kvinnor, lämnade Tahiti och landsteg på Pitcairn den 23 januari 1790. De tog vara på allt användbart på Bounty och Matthew Quintal satte fartyget i brand. Det dröjde till 1808 innan det amerikanska fartyget Topaz under kapten Mayhew Folger kom till ön.

Livet på ön hade kommit att präglas av våld och förtyck mot tahitierna, och ledde till döden för de flesta av männen. Brittiska sjömän, som besökte ön 1814, hittade bara en myterist vid liv, John Adams som levde med 9 kvinnor. Kvinnorna hade fått barn med några av de sedermera avlidna myteristerna och dessa barn var vid liv. Adams och Maimiti (Christians änka) hävdade att Christian hade blivit mördad under konflikterna mellan myteristerna och de tahitiska männen. Övriga hade dött under oroligheterna eller av andra anledningar."

- http://sv.wikipedia.org/wiki/Pitcairn%C3%B6arna


Riktigt skön ö den här Pitcairn, världens mest otillgängliga bebodda dessutom
Hade lätt stuckit hit istället för marmaris om jag vore Denho Acar.

Jag är inte riktigt säker på att detta stämmer.
Jag vill nog påstå att Tristan da Cunha är ännu mera otillgängligt.
Det enda sättet att ta sig dit är med båt, och det tar sex dygn från Kapstaden.
De har cirka 300 invånare, och är en del av ögruppen Sankta Helena.
Jag vill nog påstå att de är "världens mest otillgängliga bebodda" ö.

Fast då har jag inte räknat North Sentinel Island, för dit kan man inte åka alls.
http://sv.wikipedia.org/wiki/North_Sentinel_Island

Men alla dessa öar är givetvis väldigt svåra att ta sig till, och jag håller helt med med dig att Pitcairn är en riktigt skön ö, och med en väldigt spännande historia.

Har stor erfarenhet av Polynesien, men bara litterär erfarenhet av Pitcairn. I och med senare tids rättsfall skramlas säkert allt möjligt och omöjligt upp.
Vill man läsa lite kan en del av följande säkert vara av intresse:
"The Pitcairn Islanders" av Harry L. Shapiro (1968)
Rolf E Du Rietz har skrivit mycket framförallt om myteriet, men berör även Pitcairn.
Greg Dening är ett annat namn att alltid söka efter för högkvalitativ läsning av en framstående historiker i denna geografiska region. Bengt Danielsson har en liten light version "Med Bounty till Söderhavet".
Vill du resa dit och utgår från Sverige så föreslår jag att du tar en charterstol till kanarieöarna i augusti. Försöker komma med någon av alla de som ska segla över till Västindien.Där fortsätter du att spana efter de som ska vidare till Stillahavet senare. Vid detta lag har du lärt att känna igen folk och båtar i viss utsträckning och kan bedöma vad du ska satsa på. Till Pitcairn, lite äventyrligare, rejäl men kanske inte så tjusig båt osv. (Fördomar egentligen, men de stämmer ibland). Bland alla de som mer eller mindre lång tid varit där på senare år nämns några redan, andra går också att finna. Men, läs på om det gamla, det samtida finns ju där när du kommer, och se till att ta dig dit på ett för sammahnaget lämligt sätt (utan att begå myteri).

Lycka till,
Björcken

Shapiro, H. L. (Harry Lionel), 1902- (författare) Rev. ed.New York : Simon and Schuster, 1968.

Ett alternativ till Pitcairnöarna, som många kanske inte hört tals om, är annars Norfolkön. Det var hit Pitcairns befolkning flyttade i mitten av 1800-talet.

"By the mid-1850s, the Pitcairn community was outgrowing the island and its leaders appealed to the British government for assistance. They were offered Norfolk Island, and on 3 May 1856, the entire community of 193 people set sail for Norfolk on board the Morayshire, arriving on 8 June after a miserable five-week trip. But after eighteen months on Norfolk, seventeen of the Pitcairners decided to return to their home island; five years later another twenty-seven did as well."

http://en.wikipedia.org/wiki/Pitcairn_Islands

Pitcairn och Norfolk har än idag goda relationer, och även om jag anser att de båda öarna inte kan jämföras, så har Norfolkön den stora fördelen att man kan flyga dit på bara tre timmar från Australien och Nya Zeeland.

För den som är intresserad av Pitcairns relationer med Norfolkön, så har "Norfolk Island's Society of Pitcairn" en hel del intressant information på sin hemsida:

http://www.pitcairners.org/bloodless_genocide2.html

Vill man besöka någon annan exotisk ö i Stilla havet, som är ungefär lika svår att komma till som Pitcairn, så finns även Tokelauöarna. Dessa kan endast besökas med mindre fartyg, då atollerna saknar både flygplats och större hamn. Det går ett fartyg från Apia i Samoa två gånger i månaden. Resan tar cirka två dygn. Det går inte att förboka biljett på fartyget, och invånarna har alltid förtur. Finns det inte plats, så får man vänta i Apia i ytterligare två veckor.

http://tokelau.org.nz