Grattis till ditt greencard, valkommen till klubben.

Som Ubersanta sa ar det en valdigt stor fraga att svara pa, du far nog precisera vad det ar du undrar over sa svarar jag garna.

Stort grattis till gröna kortet! Många som skulle hugga av sig ena armen för att vinna detta!! Det är ett underbart land att bo i, ta verkligen den chansen!

Svårt att ge ett enkelt svar. Beror nog på dina förutsättningar. Som högutbildad tjänar man i allmänhet mycket bättre här och skatterna är oftast bra mycket lägre. Kostnader är också lägre i allmänhet för prylar, bilar, mat, etc. Däremot jobbar man i allmänhet mer, hårdare och med mindre semester. Att vara pappaledig i ett halvår finns inte på kartan.

Samhällsklimatet är annorlunda. Mindre jantelag och socialism, på många sätt mer ärligt och rakt. Om man är framgångsrik så ser folk upp till en och är imponerade snarare än missunsamma och avundsjuka. Samtidigt är det nog tuffare att inte "vara lyckad" här, om du är singel är det nog svårt att träffa en tjej till exempel om du inte har en six-figure income inom räckhåll. Det där är både bra och dåligt, Sverige kan kännas rätt så charmigt, oskyldigt och naivt sett utifrån, men som någorlunda framgångsrik här har det ju sina fördelar.

Sedan är det ju långt från Sverige med vänner och bekanta. Kort semester kan kännas tungt också. För mig personligen är räcker det dock att läsa valfri Aftonbladet artikel eller valfritt politiskt utspel från sossarna om jag känner hemlängtan, då känner jag genast glädje över att vara här och att jag endast bör komma tillbaka under semestrar.

Jag tyckte det var underbart att bo där under ett år. Bodde iofs i kalifornien så det gjorde ju det hela bättre. Men jag tycke du ska åka dit och jobba/plugga lite och se hur du känner.

Tack för era svar!

Jo visst är USA stort, men ni får gärna berätta hur det varit utifrån era förutsättningar och där ni bodde.

Då jag sökte mitt gröna kort var min plan en annan, dock så kraschade ekonomin och min plan gick i graven.
Men nu senare så har nya planer startats, nya projekt rullar och inriktningen ska sättas.

Jag kommer aldrig att åka dit och jobba på ett fik, skulle aldrig falla mig in.
Då kan jag tänka mig att det inte är någon dröm heller.
Egentligen det enda jobb jag skulle kunna tänka mig att arbeta med är inom räddningstjänsten då jag jobbar som brandman här i Sverige också.
Då gäller det att gå skola en termin sen att söka arbete, det är iaf ingen negativ sak att ha i CVt att ha en bakgrund inom Svensk räddningstjänst.
Brandmän i USA har iaf en hyfsad inkomst, dock lite under medel men medel i USA är rätt bra ändå.

Med tanke på att jag har ett företag som på sikt ska bli min enda inkomst så behöver jag egentligen bara något i början som kan vara min basinkomst och trygghet.

Jag skulle beskriva mig själv som en Mycket driftig person med sjutton saker på gång samtidigt och märker på många sätt av den svenska jantelagen, den stör mig faktiskt rätt mycket.
Jag kan inte ha en fin bil osv när man jobbar för då så skulle eventuella kunder tänka, hoj vad pengar han tjänar, han måste ha för mycket påslag, vi tar någon annan osv.
Tanken är inte, oj han ligger på vägarna jämt och har prioriterat en bra bil då.

I min tanke så bor jag i en hyrd lägenhet på stranden i Kalifornien.
Kanske i någon mindre ort med bra standard och helg-avstånd till någon större stad för att handla prylar och göra saker.
Då kan jag arbeta på distans via nätet där jag gör mycket.
Men jag har egentligen inte koll på vad det skulle kosta, hela försäkringsbiten är också en djungel, framförallt om jag ska starta ett företag där också vilket jag kommer att behöva.

Mycket i USA är krångligt med Svenska ögon sett. Ibland känns det man flyttat 20 år tillbaka i tiden. Jag är Amerikansk medborgare numera. Har bott här i snart tolv år. Allt är krångligt i början. Skaffa sjukförsäkring/öppna bankkonto. mm. Sådant som är simpelt i Sverige kan upplevas som drygt här.. Det enda som är smidigt är att skaffa körkort...Att bo och leva här är både upp och ner. Bekvämt och drygt om vartannat.

Haller helt med.

Andra saker som jag gillar med USA ar storleken pa landet. Man kan hitta i princip allt har. Det finns alltid saker som lockar som man kan gora och det handlar snarare om att begransa sig an att hitta vettiga sysselsattningar.

Jag tycker ocksa att arbetsklimatet ar hardare har. Det har landet ar snallare mot vinnare men elaka mot forlorare. Det kan vara drygt att hitta riktiga genuina vanner. Alla ar spontant oppna och trevliga och det ar latt att snacka med folk men det ar svarare att fa riktiga vanner. Dessutom kan man inte riktigt lita pa folk. Sager en svensk att han ska gora nagot tror jag han gor det. Sager en amerikan detsamma tar jag det med en nypa salt. Eller ett helt saltkorn.

Visst kan det vara krangligt men man lar sig. Jag tycker ocksa amerikanarna har forstaelse om man itne forstar och hjalper ofta till om man missuppfattat nagot.

Jag bodde 4 år i södra Kalifornien. Dock till huvuddel som student, och därav inte så erfaren vad gäller arbetslivet.

Jag trivdes inte med kulturen där. Lättast att förklara att allting var väldigt ytligt; vänskaper, förhållanden, moralen etc. Man hade hundratals "vänner" men det var knappt någon som visste varandras efternamn. Man värderades också utefter det som sågs på ytan (helt naturligt då ingen tar sig tid till att försöka lära känna någon)

Det passar verkligen inte mig då jag gillar saker som går på djupet.

Jag haller delvis med om det har, det ar en stor nackdel. Jag antar att du iofs pluggade med manga andra internationella studenter sam du umgicks med? Hade du umgatts med folk harifran hade nog ditt intryck varit... annu samre.

Men det finns ju en fordel med det ocksa. Man behover aldrig anstranga sig for att umgas med folk, det ar latt och naturligt. Att ha tusentals bekantskaper har ju en fordel, enda anledningen jag umgas med folk ar ju inte for att jag ska kunna ringa dom kl 3 pa morgonen vid en kris, det racker ju med att man trivs ihop.

Jag var ingen utbytestudent, utan jag umgicks nästan enbart med SoCal folk. Mot slutet av mina 4 år så drogs jag mer och mer mot att försöka hitta utländska studenter att umgås med.

Som du säger, det finns fördelar med att ha 300 namn i mobilen som man bara känner vid förnamnet, men just för mig passade det inte. Tänkte att det var en bra grej att dela med sig av till någon som funderar på att flytta dit.

De absolut trevligaste människorna som jag lärde känna fanns på Hawaii.

Känner verkligen igen det där med vännerna. Hade inte många nära vänner när jag var där men man hade enormt många bekanta. Dock så var väl detta inte något problem för mig då jag tyckte det avr skönt att kunna hänga mee många olika men samtidigt ha min få nära vänner där hela tiden liksom. Vart inte lika mycket så att man hängde med samma människor som jag ofta göra här i Sverige hela tiden.

Då kanske det ligger något i vad en amerikan sa till mig en gång:

"It is a bit difficult to get that close to swedes - but when you succeed, you have a friend for life"